När jag gick på högstadiet under 90-talet pumpade jag ut eurodiscolåtar från en uppsjö av Absolute music skivor på min lilla cd-spelare i mitt flickrum. Om någon hade sagt att jag skulle få se Aqua, Paradisio, Darude, Drömhus och Corona live hade jag nog smällt av. Det var det bästa jag visste då.

När mitt gäng från min tonårstid läste att det fanns något som heter We love the 90´s så bokade vi direkt biljetter till eventet i Oslo eftersom Sanna bor där. Men vad är We love the 90´s? Jo det är alltså en kväll där man samlat artister som var stora under 90-talet spelar live under en kväll. Vi peppade i månader i förväg i vår Whatsup tråd och vips så var det april och dags att hoppa på tåget till Oslo. 

Vi började dagen med en stadig frukost som man bör om man ska ut och härja. 

Från början hade vi inte tänkt att klä oss i 90-tals kläder men sen efter en runda på stan så fick vi feeling och vi gick fullt ut istället. Jag körde på bollar i håret, en kort silverfärgad kjol, choker och beige läppstift. Som kidsen ser ut idag faktiskt. Lite lustigt att man bara kan gå in på H&M för att hitta kläder att "klä ut" sig i. 

Linn och jag försökte oss på att vara som dom där tuffaste tjejerna i nian. Älskar hennes Kurt Cobain inspirerade solglasögon!

Vi var övertaggade i taxin dit. 

Vi maxade med glowsticks och dansade konstant i 4 timmar. Kände mig som en urvriden tvättsvamp när vi knallade hemåt. 

Vaknade upp dagen efter med träningsvärk i magen av allt hoppande och den här bilden får sammanfatta söndagen som spenderades i sängen där vi sedan kröp ihop allihopa och tittade på senaste avsnittet av Skam. When in Oslo! 

Du hittar mig även här:

Jag har införskaffat den sötaste prickbegonian som ser lite overklig ut med sina vita prickar. 

Airplants! / Det positiva när man är tvungen att homestyla ett helt hus för fotografering är att man får över fina snittblommor som man kan ta med sig hem. 

Hittade den här bilden på min pappa i en låda. Om jag skulle släppa en skiva hade jag haft den som omslag / Lite peppande ord målade på en toalett. 

Det har varit festligheter i mars som att Amanda fyllde 24 år och styrde upp en 24-timmars fest i studion hon jobbar i. Om det något jag vet om Amanda så är det att hon gillar allt som har med festligheter och slog till på en enorm heliumballong. 

Hon fick den roligaste emoji-tårtan!

Jag har även börjat med en projektledarutbildning på Projektverkstan där vi lär oss att leda andra och indirekt oss själva har jag märkt. Det är ibland som någon slags terapisession med övningar och frågeställningar som gör att man slår knut på sig själv. Så otroligt utvecklande! 

Köpte en ljuslåda och fick panik då allt man kunde skriva lät som klyshhor. Vilket resulterade i den här texten till slut. Borde kanske finnas något slags "körkort" för att hantera dom där på rätt sätt :)  / Lycklig varje gång jag har varit hemma och fått sova i min egna säng att jag knappt velat lämna den trots vackert väder. 

Sen har jag förgyllt vissa mornar med pannkaksfrukostar som kanske är det bästa sättet att muntra upp en dålig start på dagen!

Du hittar mig även här:

 Allt går så långsamt just nu. Som om jag springer i kvicksand. Inte nog med det så bestämde min telefon att kollapsa efter ha ramlat ner på en stor elefant av porslin. Så just nu tycker den att det är mer fint att visa ett konstigt rutmönster istället för apparna. Men det har gjort att jag har varit tvungen att beställa en ny iphone 7 som ska dimpa ner i min brevlåda på tisdag. Måste erkänna att jag är lite nyfiken på hur den nya kameran är. Men på grund av allt detta kommer förra veckans små äventyr nu. 

Stod inne på en  busskur och tryckte för att snön tyckte det var dags att komma tillbaka men för att lika snabbt töa bort. Blir inte klok på den här vintern. 

 SATANS DEMOKRATI

Förra helgen öppnade Satans demokrati upp sina dörrar till sina 3500kvm stora teaterkulisser. För den som inte vet så är det en teaterföreställning där man som besökare går in i ett hus och man är en del av föreställningen men det mask för ansiktet så man är anonym. Man går in i en helt ny värld på flera våningar som man kan upptäcka samtidigt som skådespelarna är interagerar med besökarna. 

Över 300 konstnärer har varit med att bygga upp dessa olika fantasivärldar. I lördags visade dom upp hur det såg ut från förra föreställning och nu ska allt byggas om inför den kommande uppsättningen som har premiär i höst.

Från folk jag har pratat med som har besökt dom tidigare föreställningarna så är det i sina stunder riktigt obehagligt att gå själv runt i korridorerna då det mesta utspelar sig i mörka och skumma miljöer. Inte som på bilderna där det är ljust och fint (minus blodet på duken då såklart) tyvärr tog mobilkameran bara gryniga och brusiga bilder på dom mörkare partierna. Men jag kan säga att det bland annat finns en hel skog där inne, rum med varelser som hänger ner från väggarna och en kyrksal. Jag måste fixa biljetter inför i höst trots att det skrämmer skiten ur mig!

Du hittar mig även här:

 Varje vecka gör jag en sammanfattning av vad som har hänt den senaste veckan. Högt och lågt men oftast genom min mobilkamera.

---

Vill först bara tacka alla fina och stärkande kommentarer jag fick på mitt förra inlägg där jag berättade om att jag förlorat min mamma. All kärlek tillbaka till er!

Apropå kärlek så var det alla hjärtans dag förra veckan. Den spenderades med att jag blev bortskämd av David med tända ljus, middag och prosecco. 

Fick även en bukett med tulpaner. Tulpaner som betyder något alldeles extra för mig och mitt holländska arv. Tulpaner som vi fyllde det lilla kapellet med på mammas begravning.

Sen har jag fastnat totalt i att titta musikvideor. Finns så mycket fantastiskt fint därute. Lana Del Reys nya låt Love är så vackert filmad. Är så sugen på att börja filma själv under mina kommande resor känner jag. 

Du hittar mig även här:

Jag har velat skriva det här men har gruvat mig, vänt på orden fram och tillbaka. Hur sätter man ord på allt som har hänt? Men jag är redo att dela med mig av det nu. 

Man lever sitt liv och kämpar på mot stress och vardagliga bestyr. Så får man helt plötsligt en dag ett samtal som förändrar hela ens liv. För mig var den dagen 17 november 2016. En dag i september ringde min mammas kompis mig och genast knöt det sig i magen eftersom vi inte har den kontakten. Visste direkt att något var fel. Hon berättade att mamma är inlagd på sjukhus och att jag måste åka upp till Sundsvall. I panik ringer jag mamma på mobilen och lyckas få tag på henne. Hon berättar att läkarna har hittat cancer i hennes mage.

 Hon åker in och ut från operationsbordet och snart fastslås det att det finns inget som man kan göra för att ta bort cancern. Det har spridit sig så mycket och är så omfattande. Men man vet inte hur lång tid hon har kvar. Hon vill heller inte ha någon siffra från doktorn. Vetskapen av att just inte veta var det jobbigaste. Har jag två veckor eller två år kvar med henne? Det visade sig att jag bara hade två månader. Dagen då hon skulle påbörja sin cellgiftbehandling orkade hennes kropp inte mer. 

Jag hade turen att det fanns en doktor som såg vad som hände och som ringde mig för att berätta att nu var det nära slutet. Att köra fyra timmar på en motorväg norrut och inte veta om man kommer hinna fram i tid för att säga hejdå är hjärtskärande. Jag tror att mamma höll sig kvar för hon visste att jag var på väg. Hon led och hade så ont. Bara två timmar efter jag satte mig på en stol vid sängkanten så gav hon upp. Vi hann säga att vi älskade varandra och sen orkade inte kroppen mer.

 Jag är vuxen med mina 31 år men som många nog kan känna igen sig i så känner man sig inte vuxen ändå. För vad är det egentligen? Man behöver sina föräldrar. Dom sitter inne på så mycket kunskap. Det var ju dom jag alltid ringde när jag hade problem eller frågor jag inte hade svaren på.

Det är därför uppdateringarna här inte är lika frekventa som det brukar vara då min ork inte är den samma. Vissa dagar värker hela min kropp. Vissa dagar är det huvudet som inte hänger med. Men nu vet ni. 

Du hittar mig även här:

 Varje söndag (eller måndag beroende på vad resten av livet säger) gör jag en sammanfattning av vad som  har hänt den senaste veckan. Högt och lågt men oftast genom min mobilkamera.

---

I onsdags var äntligen dagen få jag fick se The xx live. Har haft deras låtar på repeat sen dom släppte deras nya skiva. Stockholm var deras första stop på turnén och dom var alldeles fnissiga och nervösa på scen. Men dom hade inget att vara nervös över för det var livets spelning! Ville aldrig att det skulle ta slut...

Ljuset börjar äntligen krypa sig in i lägenheten. Har saknat dom magiska solnedgångarna som sveper in som en eld över rummen.  

I söndags lånade vi ut vår lägenhet ytterligare en gång för en fotografering. Förra gången var det bandet Delagoon som Elsa fotograferade men den här gången var det mode som gällde. Så ett litet team med folk kom förbi och det var @angelickpicture bakom kameran. Spana in hennes vackra och stillsamma bilder!

Med mer sol innebär det även fler tillskott i vår gröna familj. Blir lite otålig då det är det godaste jag vet som växer där. Padron! 

Du hittar mig även här:

Varje söndag (eller måndag beroende på vad resten av livet säger) gör jag en sammanfattning av vad som  har hänt den senaste veckan. Högt och lågt men oftast genom min mobilkamera.

---

Det här har varit en väldigt händelselös vecka då min förkylning däckade mig totalt. Så den största delen av dagarna har spenderats under ett täcke med hostmedicin och nässpray. Lyckligtvis blev jag människa i tid då jag hade ett fotojobb på torsdagen.  

Igår tog min rastlöshet över totalt och jag lyckades övertala en bakfull David att åka på upptäcksfärd runt på ön vi bor på. Vi körde runt planlöst och hittade fina platser att göra utflykter till när vädret blir lite varmare för picknickar och bad. Vissa delar av Lidingö är så jäkla fina med hästhagar, gulliga små trähus, skidbacke och vacker skog. Fördomarna är nog till stor del att det bara finns massa flådiga villor men det finns så mycket mer. Lite som mitt måtto att resa inte handlar om att åka till andra sidan jorden utan att du kan upptäcka allt det fantastiska vi har runt husknuten här hemma. 

Du hittar mig även här:

Varje söndag (eller måndag beroende på vad resten av livet säger) gör jag en sammanfattning av vad som  har hänt den senaste veckan. Högt och lågt men oftast genom min mobilkamera. Så får ni en inblick hur min vardag ser ut och inte bara ögonblick från mina resor.

---

Veckan började med en tisdagsmiddag hemma hos oss med Sean, Elsa och Elin på besök. Det lagades soppa, Elin berättade om sina äventyr från Uruguay som hon nyligen kom hem från och vi drack lite för mycket rödvin. Ja eller den insikten kom dagen efter...

Skapade konst tillsammans med klassen på Projekverkstan och försökte inte få på oss svart rinnande tusch. Väldigt fin teamwork! 

Skrek högt när jag stoppade ner handen i en kartong och fick syn på den här uppstoppade armadillon på mina föräldrars vind. Måste ha varit någonting min pappa köpt på sig från nått land i Sydamerika gissar jag när han var till sjöss under 60-70 talet. 

När man går igenom kartonger från sin barndom dyker det upp saker som man helt förträngt men som betydde mycket för en då. Hittade barnboken Victor och Josefin går till fotografen som var min favorit när jag var liten med en hälsning från min kusin. Varför det står på holländska är helt enkelt för att min mamma kommer därifrån och jag förstår holländska. Man kan sammanfatta den lilla dikten min kusin skrev så här:  Fotografen är du klar? Ta då en bild. 

Om man ska leta tecken så kanske den här var en del av många faktorer som gjorde att jag idag driver mitt egna företag som fotograf. 

Efter ha spenderat flera timmar uppe på en kall vind så brakade en förkylning utan dess like loss hos mig och som gjort mig helt sängliggande. Äter rostmackor med vegetarisk salami och tycker lite synd om mig själv just nu. 

Du hittar mig även här:

Jag har sett att många bloggar som jag följer (Rowan tree, Äntligen Vilse, Spaceherosuits) har veckosammanfattningar och känner mig inspirerad av att börja med det själv. Så från och med idag tänkte jag testa att varje söndag ge er en inblick hur min vardag ser ut och inte bara ögonblick från mina resor. Hur låter det?

---

David styrde upp våra växter och gav dom nya krukor. Kommer ni ihåg när jag var i Värmland förra hösten och hälsade på Eleonor i hennes hus i skogen? Jag fick en liten stickling med mig hem som har vuxit så det knakat. Man borde byta sticklingar oftare tycker jag. Om ni älskar växter så borde ni gå med i facebookgruppen Växtgäris genast som är fantastisk. 

Jag hoppade på Tallink Silja båten över till Helsingfors i onsdags för en snabbvisit på Matka (Nordens största resemässa) och besökte olika länders representanter. Träffade folk som gav mig massor av tips inför kommande resor jag håller på att planera. Men vackrast var ändå att få vakna upp på morgonen och glida genom Stockholms skärgård och se solen gå upp. 

Lördagen spenderades i vardagsrummet där David började måla på en tavla och ritade den här söta alpackan till mig. Snapchat har lagt till det bästa filtret någonsin, nu kan jag till och med vara en alpacka!

Jag blir aldrig  trött på utsikten från min lägenhet på Lidingö. Idag var planen att ta oss ut på en utflykt med bilen för att faktiskt upptäcka den ö vi bor på. Men vi kom inte längre än några hundra meter från parkeringen då motorlampan började lysa aggressivt så det var bara att vända om och börja googla på bilmekaniker i närheten. Ibland blir det verkligen inte som man vill. Får bara hoppas att det är lätt att fixa när jag åker och fixar den imorgon, håll tummarna!

Du hittar mig även här:

Så många gånger som jag varit på resande fot, tittat runt omkring mig och undrat vad jag egentligen håller på med. Att jag är på främmande mark och känner inte någon. Till att andra sekunden känna mig oövervinnerlig och modig. Det kan skifta snabbt när man reser själv. 

Jag blev inspirerad att skriva ett inlägg efter ha läst på Towes blogg om att hon var sugen  på att bege sig ut och resa själv. Under åren har det blivit en del resor jag gjort själv som tex genom Thailand, Laos och Kambodja. Men även till den engelskalandsbygden, London och två omgångar till Paris.  

Du Måste börja lyssna på sig själv

Japp det är en klyscha men den finns där av en anledning, för att den är sann. Du kommer lära dig mer om dig själv vare sig du vill eller inte. När man är själv blir man tvungen att konstant ta beslut om vad man ska göra hela tiden och kan inte på samma sätt bolla idéer med sin kompis eller partner. Man får lita på sina instinkter att inte gå längs med en gata om magkänslan säger nej. Du kommer konstant ha monologer i huvudet och vrida och vända på beslut. 

Du är egentligen inte ensam

Under den första gången jag reste själv stannade jag till i en mindre stad i norra Kambodja och gick ut för att handla lite snacks inför kvällen. Kvinnan i den lilla butiken frågade varför jag reste själv och undrade om jag inte hade någon familj eller vänner som ville vara med mig. Det var en kulturkrock där hon inte kunde förstå mig. För dom var det individualistiska västvärldens tänk nått som var obegripligt. Hon tittade lite undrande och gav mig en blick som jag intrycket av att hon misstänkte det var nått fel på mig. Tillbaka på mitt rum satt jag på sängen och det mig att tvivla, var det kanske nått fel på mig? Varför reste jag ens själv? Några dagar senare stötte jag på andra som reste själv och vi blev ett gäng som följde med varandra. Såklart var det inte nått fel på mig men det kommer vara stunder som kommer kännas ensamt men det är ett medvetet val och inte något som någon annan tilldelat dig. Det är en stor skillnad!

Du kommer känna dig mer modig i längden

Eftersom du utsatts för situationer som du inte upplevt innan är du utanför din comfort zone. Bara av att vara utanför den så blir du lite visare. Du kommer våga mer för att det som vara nytt innan är inte det längre. Dina gränser vad som är läskigt kommer flyttas fram.

Men all den erfarenheten rikare så är det fortfarande en sak som jag är dålig på. Jag slukas väldigt lätt upp i situationer och kan lätt glömma bort tid och rum...

Berätta för nära och kära om dina resplaner!

Det här något som jag själv är fruktansvärt dålig på. Jag gav ju mina föräldrar ett smärre hjärtstopp när jag och mina kompis Lisa reste i Asien 2004. Det dom visste var att vi flygit till Thailand men sen visste dom inte så mycket mer. Så helt plötsligt skedde tsunamin och vi hamnade på UD:s lista av saknade människor. Det här var innan iphones och ständigt uppkopplad. Vi hade en skruttig telefon med oss men som vi jämt hade avstängd. Om vi spolar fram tiden ett par år så liftade jag själv runt på bilflak i Laos med nyfunna vänner jag hittat efter vägen med exakt noll tanke på att berätta mina resplaner för någon hemma. Hade det hänt mig något där så hade jag varit helt spårlöst försvunnen. För hur skulle nån ha nån aning om jag befann mig i nån lite by djungeln. Jag var så uppslukad av hela upplevelsen. Stackars mina föräldrar!

I lördags var det Burefestivalen uppe på Norra berget i Sundsvall tillsammans med Linn och Alve som hade massor av spring i benen. 

Du hittar mig även här: