En liten livsuppdatering

Någon sa till mig igår att nu är det höst. Det vägrar jag tro på, tänker leva i förnekelse ett tag till och har bestämt att hösten börjar i september. Trots att jag dricker te och det regnar utanför fönstret när jag skriver det här.

Det har varit väldigt dåligt med uppdateringar här på bloggen dom senaste månaderna. Blev själv förvånad när jag såg att det senaste jag publicerade var i april. Mitt fokus dom senaste månaderna har enbart riktats mot den nya riktningen i mitt liv och då har tyvärr den här platsen varit tvungen att ta ett steg tillbaka. För att bryta min långa tystnad börjar jag med årets midsommar som spenderades i ett torp. En midsommar som var idyllisk, grönskande och som slutade med att vi somnade där på trasmattorna på köksgolvet.

Midsommar

Det är kvällen innan midsommar och jag har trängt in mig tillsammans med Elsa i David skåpbil och åker mot (vad det sen kommer att kännas som) den största mataffären vi kunde hitta i södra Stockholm. Kanske var det inte det bästa beslutet när vi varken hade bestämt vad vi skulle äta eller skapat någon inköpslista för att mätta 7 magar. Vi visste att vi skulle äta sillunch men sill kan man ju inte överleva på i dagarna två. Förvirrat yrar vi runt bland hyllorna med alla andra som sista-minuten handlar precis som oss. När vi sedan lastar in alla kassar i bilen känns det som vi har tagit oss igenom en strid och kommit ut levande på andra sidan.

Jag vaknar tidigt av att rummet fylls av ljus. Onödigt tidigt för en som är ledig. Fönstret kärvar lite men sveper snart in en sval vind som får gardinerna att dansa. Jag drar mig mot kaffekokaren och det syns att den har haft bättre dagar. Delen där kaffefiltret ska sitta i har lossnat och jag får balansera den på kaffekannan. Sakta släpper jag taget och backar. Jag fick helt enkelt bara hålla tummarna att den inte skulle kollapsa och sprida kaffesump över köket. Elsa rycker på axlarna och säger att den även var så förra gången vi lånade stugan, men det har jag förträngt.

Vi bär ut våra kaffekoppar och sätter oss under det knotiga äppelträdet. Resten av gänget som är kvar i Stockholm ska komma med tåg och vi får live-uppdateringar på messenger om vart dom är. En av dom blir överlycklig av att tåget är försenat eftersom han är fast på tunnelbanan. Ögonblicket senare får vi informationen om att tåget avgått i tid och en av dom hann inte med. Allt händer samtidigt som vi sörplar lugnt på vårt kaffe där under äppelträdet.

Efter ha hämtat alla i omgångar på tågstationen är vi äntligen alla samlade och midsommar kan börja på riktigt. Några försvinner iväg för att bada och vi andra börjar promenera längs med diket på den lilla grusvägen som leder från torpet. Kutryggade stirrar vi ner i gräset på jakt efter dom perfekta blommorna. Det sippas på rödvin och Elin som har saxen väljer noga ut vilka träd som vi ska ta björkris från.

Vi sitter ute på samma lilla trädäck som vi satt på för 2 år sedan och måttar kransar på våra huvuden. Kändes nästan som en liten tradition trots att det bara har hänt en gång innan. Hur många gånger måste en sak göras för att definieras som en tradition egentligen?

Det skrubbas potatis för ett helt kompani, gräslök hackas, nubben plockas ut ur frysen och alla sorter av sill dukas upp. Trots vår fullständigt förvirrade inhandling lyckades vi inte glömma något viktigt som skulle stå på bordet. Inte ens mitt vegetariska alternativ.

Vi sjunger och äter om vartannat. Solen steker på och en efter en försvinner ner på gräsmattan bredvid prästkragarna för en liten eftermiddagslur. Högtalaren (som även den har hamnat vid prästkragarna) spelar för döva öron.

När alla sedan börjar vakna till liv igen rensas gräsmattan upp och kubbspelet plockas fram. Kubbspel är som många vet ett spel som väcker många känslor. Regler måste fastställas innan spelet börjar annars kan det sluta i kaos. Och kaos slutade det med även den här gången. En av oss packade till och med väskan och gick in till närmsta samhälle en mil bort. Än en gång har jag fått det bekräftat att kubb är ett farligt spel.

Efter ha engagerat hela samhällets taxichaufförer blev vi äntligen fulltaliga igen. Lagomt till resterna av tårtan och spel nummer två för kvällen (Med andra ord) kan vi slappna av att ingen av oss längre är på vift i dom Södermanländska skogarna.

När myggen börjar bli allt för närgångna tar vi oss inomhus. Men eftersom torpet inte har ett riktigt vardagsrum löser vi det genom att leta reda på alla täcken och kuddar vi kunde hitta för att bygga bo på köksgolvet. Där satt vi sen med köksluckor som ryggstöd, mulade i oss chips, skrattade så vi knappt kunde andas och somnade där i en hög på golvet.

---

Instagram: @jeanetteseflin

Gallery Block

This is an example. To display your Instagram posts, double-click here to add an account or select an existing connected account. Learn more

Idag hade du fyllt år. Jag hade gjort som jag alltid brukade göra varje år. Det skulle plinga på din dörr och du skulle ha ett blombud som överraskade dig vid ytterdörren. Varje år skrevs det små kort till buketterna med en text om hur fantastisk du var som mamma, kvinna och förebild. När jag tömde huset inför försäljning hittade jag dom där små lapparna som du omsorgsfullt sparat i en liten låda. Idag önskar jag att jag kunde ringa och säga dom där orden istället. 

Hon var den starkaste kvinnan jag någonsin mött. Hon som trots att hon satt i rullstol hela min uppväxt högg ved för att värma huset. Hon som skrattade så att ögonen blev som små tunna streck. Hon som var vän med Formel 1 stjärnor i sin ungdom, förare som det görs hollywoodfilmer om idag. Hon som lämnade sitt hemland för kärleken till en svensk sjöman. Hon som ständigt såg till att vi packade bilen och åkte ut på små äventyr nästan varje helg i min barndom trots att hennes ben inte fungerade längre. Hon som uppmuntrade mig att resa så mycket jag kunde.

Under mitt första år på min fotografutbildning på Fotoskolan STHLM fick vi uppgiften att tolka ordet kroppen på vårat eget sätt. Idag är jag tacksam att jag valde att fotografera min mamma till den uppgiften. Nu har jag dom där små vardagsögonblicken som bara flimmrade förbi sparade. Ögonblicken som verkade vara obetydliga men som är dom saker som hänger kvar hos mig än idag. 

Du hittar mig även här: 

I ett sovrum ovanför garaget ligger vi på rad. Linn och Sanna i dubbelsängen och jag på en luftmadrass på golvet vars luft har sakta pysst ut under natten. Sedan Löva gått upp så ha jag sjunkit ännu lite till som om madrassen kramade om mig och höll mig kvar. Jag och mitt tjejgäng som jag hängt med sedan gymnasietiden har samlats i Luleå för en helg där Lisa och Viktor byggt sig ett vackert hus med havsutsikt. 

Vi hör små steg i trappen och röster som viskar till varanndra. Väl uppe på vår våning kikar dom försiktigt fram för att se om vi var vakna. Det var Lisas små tvillingar Liv och Björn som tycker att vi gäster sover alldeles för länge då dom poänterar att dom har varit vakna sedan klockan sex. Sen blir min säng ett hoppslott där dom tar sats i den vanliga sängen och kastar sig handlöst ner på madrassen och ibland mina ben. Jag guppar upp och ner när dom träffar madrassen som om  jag var till havs. 

Vi stiger äntligen upp till Liv och Björns glädje och tar oss till huset där Lisa, Sandra, Cissi och Löva ligger uppradade i den stora mörkblåa soffan och sörplar i sig kaffe. På teven är OS i full gång och Sverige ska tävla i damstafetten. Det bekanta ljudet av längdskidor drar mig tillbaka till min uppväxt då det aldrig missades en tävling. Där pappa alltid satt framlutad i fotöljen med fokuserad blick. Själv blev jag så ointresserad av sport man kan bli men drogs ändå med i spänningen när Kalla pinnade på som tusan och vi kammade hem ett silver. 

På eftermiddagen efter ha varit ute och gått på ett fruset hav sätter Lisa på bastun där vi spenderar vad som känns som timmar med att lyssna på gamla hits från 2000-talet. För att sen storkna av värmeslag som leder till att vi skyndar oss ut i kylan för att lämna rumpmärken i snön. Jag som var den sista av oss att duscha kommer upp i huset och då är det redan full rulle i matlagningen. En av rätterna på menyn står bibimbap som jag bara ätit på restaurang och aldrig lagat innan. Jag som inte är en hejare i köket blir alldeles kallsvettig av alla moment som känns superavancerade. Men eftersom jag har så grymma vänner så blir det i vanlig ordning så otroligt gott! 

Du hittar mig även här: 

Nu när 2017 gick mot sitt slut så är det nästan givet att man ska göra en årsummering på sin blogg. Blicka tillbaka på året som gått och sammanfatta det. Jag har nog aldrig varit så här taggad på ett nytt år som jag är i år. En riktig omstart till något bättre helt enkelt!

• Våga stå mer framför kameran - Jag är ingen linslus utan snarare tvärtom. Jag har alltid känt mig mer bekväm bakom kameran. Men det har ju också resulterat att det knappt finns några bilder på mig varken här hemma eller från mina resor. I år ska jag våga ta klivet till andra sidan kameran och utmana mig själv men ochså för att ni ska få lära känna mig lite bättre och veta vem jag är.

• Resa mer i Sverige - Jag är nyfiken att upptäcka vårt avlånga land. Finns så otroligt mycket vackra och spännande platser som jag har uppskrivet på en lång lista. Så jag går ut hårt redan nu i januari och februari och har två resor inbokade norrut. Ska bli skönt att få se drivor med snö för här i Stockholm är det bara regn och bara gator. Norrlänningen i mig börjar längta efter en riktig vinter.

Jag på nyårsafton i min spegel med sprickor i sig efter att jag tappat den i golvet.

Du hittar mig även här: 

Tänkte att vi skulle kolla på vad som hände i mitt lliv under april genom min mobil. 

Jag fick besök av Eleonor och jag tog henne till Gullvivans blomsterhandel som ligger gångavsånd från där jag bor. Den här butiken är helt fantatsisk som ni kanske ser. Den är så långt bort som man kan komma från Interflora med sin brokiga inredning. Befinner du dig på Lidingö så är det väl värt ett besök. 

Våra egna tomatplanter börjar ta fart!

Mina mest lästa blogginlägg under april: 

Restaurangguide för Gdansk

5 tankar jag tar med mig från The Influencer convention

April bjöd ju inte direkt på massor av vackert väder utan kändes mest såhär. 

Bjöd över lite vänner på middag. 

Vi tog en kurs i konstnärligt ledning med klassen på en teater.

Vi hade även något som hette Lära av varandra. Det här är från Tomas lektion i hur man skriver på japanska. Kommer inte riktigt ihåg vad jag skrev för något men nån betyder sushi och dom små grejerna längst ner till vänster betyder skog. Om du kan japanska ryser du nog av min handstil. 

Sen hittade jag detta på golvet i ett av rummen.

Vek mig av skratt när jag hittade detta på Facebook. Mitt efternamn betyder tydligen Southeast Florida libary information network nånstans i Florida. Men sen när jag zoomade in på deras profilbild brast det helt. Varför har dom spadar och en dator med på sin bild? Så många frågor men så lite svar!

Du hittar mig även här:

När jag gick på högstadiet under 90-talet pumpade jag ut eurodiscolåtar från en uppsjö av Absolute music skivor på min lilla cd-spelare i mitt flickrum. Om någon hade sagt att jag skulle få se Aqua, Paradisio, Darude, Drömhus och Corona live hade jag nog smällt av. Det var det bästa jag visste då.

När mitt gäng från min tonårstid läste att det fanns något som heter We love the 90´s så bokade vi direkt biljetter till eventet i Oslo eftersom Sanna bor där. Men vad är We love the 90´s? Jo det är alltså en kväll där man samlat artister som var stora under 90-talet spelar live under en kväll. Vi peppade i månader i förväg i vår Whatsup tråd och vips så var det april och dags att hoppa på tåget till Oslo. 

Vi började dagen med en stadig frukost som man bör om man ska ut och härja. 

Från början hade vi inte tänkt att klä oss i 90-tals kläder men sen efter en runda på stan så fick vi feeling och vi gick fullt ut istället. Jag körde på bollar i håret, en kort silverfärgad kjol, choker och beige läppstift. Som kidsen ser ut idag faktiskt. Lite lustigt att man bara kan gå in på H&M för att hitta kläder att "klä ut" sig i. 

Linn och jag försökte oss på att vara som dom där tuffaste tjejerna i nian. Älskar hennes Kurt Cobain inspirerade solglasögon!

Vi var övertaggade i taxin dit. 

Vi maxade med glowsticks och dansade konstant i 4 timmar. Kände mig som en urvriden tvättsvamp när vi knallade hemåt. 

Vaknade upp dagen efter med träningsvärk i magen av allt hoppande och den här bilden får sammanfatta söndagen som spenderades i sängen där vi sedan kröp ihop allihopa och tittade på senaste avsnittet av Skam. When in Oslo! 

Du hittar mig även här:

Jag har införskaffat den sötaste prickbegonian som ser lite overklig ut med sina vita prickar. 

Airplants! / Det positiva när man är tvungen att homestyla ett helt hus för fotografering är att man får över fina snittblommor som man kan ta med sig hem. 

Hittade den här bilden på min pappa i en låda. Om jag skulle släppa en skiva hade jag haft den som omslag / Lite peppande ord målade på en toalett. 

Det har varit festligheter i mars som att Amanda fyllde 24 år och styrde upp en 24-timmars fest i studion hon jobbar i. Om det något jag vet om Amanda så är det att hon gillar allt som har med festligheter och slog till på en enorm heliumballong. 

Hon fick den roligaste emoji-tårtan!

Jag har även börjat med en projektledarutbildning på Projektverkstan där vi lär oss att leda andra och indirekt oss själva har jag märkt. Det är ibland som någon slags terapisession med övningar och frågeställningar som gör att man slår knut på sig själv. Så otroligt utvecklande! 

Köpte en ljuslåda och fick panik då allt man kunde skriva lät som klyshhor. Vilket resulterade i den här texten till slut. Borde kanske finnas något slags "körkort" för att hantera dom där på rätt sätt :)  / Lycklig varje gång jag har varit hemma och fått sova i min egna säng att jag knappt velat lämna den trots vackert väder. 

Sen har jag förgyllt vissa mornar med pannkaksfrukostar som kanske är det bästa sättet att muntra upp en dålig start på dagen!

Du hittar mig även här:

 Allt går så långsamt just nu. Som om jag springer i kvicksand. Inte nog med det så bestämde min telefon att kollapsa efter ha ramlat ner på en stor elefant av porslin. Så just nu tycker den att det är mer fint att visa ett konstigt rutmönster istället för apparna. Men det har gjort att jag har varit tvungen att beställa en ny iphone 7 som ska dimpa ner i min brevlåda på tisdag. Måste erkänna att jag är lite nyfiken på hur den nya kameran är. Men på grund av allt detta kommer förra veckans små äventyr nu. 

Stod inne på en  busskur och tryckte för att snön tyckte det var dags att komma tillbaka men för att lika snabbt töa bort. Blir inte klok på den här vintern. 

 SATANS DEMOKRATI

Förra helgen öppnade Satans demokrati upp sina dörrar till sina 3500kvm stora teaterkulisser. För den som inte vet så är det en teaterföreställning där man som besökare går in i ett hus och man är en del av föreställningen men det mask för ansiktet så man är anonym. Man går in i en helt ny värld på flera våningar som man kan upptäcka samtidigt som skådespelarna är interagerar med besökarna. 

Över 300 konstnärer har varit med att bygga upp dessa olika fantasivärldar. I lördags visade dom upp hur det såg ut från förra föreställning och nu ska allt byggas om inför den kommande uppsättningen som har premiär i höst.

Från folk jag har pratat med som har besökt dom tidigare föreställningarna så är det i sina stunder riktigt obehagligt att gå själv runt i korridorerna då det mesta utspelar sig i mörka och skumma miljöer. Inte som på bilderna där det är ljust och fint (minus blodet på duken då såklart) tyvärr tog mobilkameran bara gryniga och brusiga bilder på dom mörkare partierna. Men jag kan säga att det bland annat finns en hel skog där inne, rum med varelser som hänger ner från väggarna och en kyrksal. Jag måste fixa biljetter inför i höst trots att det skrämmer skiten ur mig!

Du hittar mig även här:

 Varje vecka gör jag en sammanfattning av vad som har hänt den senaste veckan. Högt och lågt men oftast genom min mobilkamera.

---

Vill först bara tacka alla fina och stärkande kommentarer jag fick på mitt förra inlägg där jag berättade om att jag förlorat min mamma. All kärlek tillbaka till er!

Apropå kärlek så var det alla hjärtans dag förra veckan. Den spenderades med att jag blev bortskämd av David med tända ljus, middag och prosecco. 

Fick även en bukett med tulpaner. Tulpaner som betyder något alldeles extra för mig och mitt holländska arv. Tulpaner som vi fyllde det lilla kapellet med på mammas begravning.

Sen har jag fastnat totalt i att titta musikvideor. Finns så mycket fantastiskt fint därute. Lana Del Reys nya låt Love är så vackert filmad. Är så sugen på att börja filma själv under mina kommande resor känner jag. 

Du hittar mig även här:

Jag har velat skriva det här men har gruvat mig, vänt på orden fram och tillbaka. Hur sätter man ord på allt som har hänt? Men jag är redo att dela med mig av det nu. 

Man lever sitt liv och kämpar på mot stress och vardagliga bestyr. Så får man helt plötsligt en dag ett samtal som förändrar hela ens liv. För mig var den dagen 17 november 2016. En dag i september ringde min mammas kompis mig och genast knöt det sig i magen eftersom vi inte har den kontakten. Visste direkt att något var fel. Hon berättade att mamma är inlagd på sjukhus och att jag måste åka upp till Sundsvall. I panik ringer jag mamma på mobilen och lyckas få tag på henne. Hon berättar att läkarna har hittat cancer i hennes mage.

 Hon åker in och ut från operationsbordet och snart fastslås det att det finns inget som man kan göra för att ta bort cancern. Det har spridit sig så mycket och är så omfattande. Men man vet inte hur lång tid hon har kvar. Hon vill heller inte ha någon siffra från doktorn. Vetskapen av att just inte veta var det jobbigaste. Har jag två veckor eller två år kvar med henne? Det visade sig att jag bara hade två månader. Dagen då hon skulle påbörja sin cellgiftbehandling orkade hennes kropp inte mer. 

Jag hade turen att det fanns en doktor som såg vad som hände och som ringde mig för att berätta att nu var det nära slutet. Att köra fyra timmar på en motorväg norrut och inte veta om man kommer hinna fram i tid för att säga hejdå är hjärtskärande. Jag tror att mamma höll sig kvar för hon visste att jag var på väg. Hon led och hade så ont. Bara två timmar efter jag satte mig på en stol vid sängkanten så gav hon upp. Vi hann säga att vi älskade varandra och sen orkade inte kroppen mer.

 Jag är vuxen med mina 31 år men som många nog kan känna igen sig i så känner man sig inte vuxen ändå. För vad är det egentligen? Man behöver sina föräldrar. Dom sitter inne på så mycket kunskap. Det var ju dom jag alltid ringde när jag hade problem eller frågor jag inte hade svaren på.

Det är därför uppdateringarna här inte är lika frekventa som det brukar vara då min ork inte är den samma. Vissa dagar värker hela min kropp. Vissa dagar är det huvudet som inte hänger med. Men nu vet ni. 

Du hittar mig även här:

 Varje söndag (eller måndag beroende på vad resten av livet säger) gör jag en sammanfattning av vad som  har hänt den senaste veckan. Högt och lågt men oftast genom min mobilkamera.

---

I onsdags var äntligen dagen få jag fick se The xx live. Har haft deras låtar på repeat sen dom släppte deras nya skiva. Stockholm var deras första stop på turnén och dom var alldeles fnissiga och nervösa på scen. Men dom hade inget att vara nervös över för det var livets spelning! Ville aldrig att det skulle ta slut...

Ljuset börjar äntligen krypa sig in i lägenheten. Har saknat dom magiska solnedgångarna som sveper in som en eld över rummen.  

I söndags lånade vi ut vår lägenhet ytterligare en gång för en fotografering. Förra gången var det bandet Delagoon som Elsa fotograferade men den här gången var det mode som gällde. Så ett litet team med folk kom förbi och det var @angelickpicture bakom kameran. Spana in hennes vackra och stillsamma bilder!

Med mer sol innebär det även fler tillskott i vår gröna familj. Blir lite otålig då det är det godaste jag vet som växer där. Padron! 

Du hittar mig även här:

Varje söndag (eller måndag beroende på vad resten av livet säger) gör jag en sammanfattning av vad som  har hänt den senaste veckan. Högt och lågt men oftast genom min mobilkamera.

---

Det här har varit en väldigt händelselös vecka då min förkylning däckade mig totalt. Så den största delen av dagarna har spenderats under ett täcke med hostmedicin och nässpray. Lyckligtvis blev jag människa i tid då jag hade ett fotojobb på torsdagen.  

Igår tog min rastlöshet över totalt och jag lyckades övertala en bakfull David att åka på upptäcksfärd runt på ön vi bor på. Vi körde runt planlöst och hittade fina platser att göra utflykter till när vädret blir lite varmare för picknickar och bad. Vissa delar av Lidingö är så jäkla fina med hästhagar, gulliga små trähus, skidbacke och vacker skog. Fördomarna är nog till stor del att det bara finns massa flådiga villor men det finns så mycket mer. Lite som mitt måtto att resa inte handlar om att åka till andra sidan jorden utan att du kan upptäcka allt det fantastiska vi har runt husknuten här hemma. 

Du hittar mig även här: