Hej Flatbyn

Nu är jag äntligen på plats i Flatbyn efter en 10 timmar lång resa från Oslo.

Efter min långa resa från Oslo kom Eleonors pappa och hämtade upp mig i Vansbro med hans partner in crime Chanse. Eftersom jag och Eleonor hade misslyckats lite med vår planering när jag skulle komma och hälsa på så var hon på Urkult när jag anlände. Så jag spenderade den första natten själv i stugan som hon bor i. Blev helt kär i den så nu får man nästan slita tag i mig med våld för att få mig att lämna Flatbyn för Stockholm.

Nu är väskan packad och jag sitter på tåget mot skogarna i Dalarna för att hänga med dom här två fina i en vecka. Ska bli så skönt att komma ut till landet och höra tystnaden. Veckorna jag har jobbat i Oslo i sommar har gått så ofantligt fort och det är med en liten klump i halsen jag åker ifrån alla gamla som nya vänner jag lärt känna där.

Så här såg det ut från min första morgon i stugan. Det är så härligt att vakna och öppna dörren och ha skog som utsikt. Sätta sig på golvet vid dörren med ruffsigt hår, äta frukostpannkakor fyllda med vildhallon och lyssna på lite Bon Iver i bakgrunden. Det är livet de!

Nu är hon på plats i byn.

Att gå stigen fram...

Idag säger jag hejdå till Flatbyn och stugan för nu ska vi packa bilen och åka till Skattungbyn för att volontärjobba på deras inspirationsfestival som äger rum den här veckan. Så jag kommer ligga lite lågt här fram tills nästa vecka då jag är tillbaka i Stockholm igen och då kommer jag ha massor av bilder att visa från mina senaste äventyr.

En sån där dag när regnet slog mot fönsterrutorna i Eleonors stuga och vedspisen smattrade i hörnet. Den där ledsna känslan av att sommaren är på sista versen. Då man kollar igenom svampboken att man inte plockat nått giftigt och Chanse som tycker att vi är världens tråkigaste människor som bara vill vara inne och spela brädspel.