Många städer sitter inne på platser att besöka som är helt otroliga men som kommer lite i skymundan från de andra stora sevärdheterna. Kanske har du varit i Barcelona flera gånger eller ska dit för första gången. Om du hamnat här så betyder det nog att du är sugen på att se något annorlunda än vad du hittar på alla de vanliga listorna över X saker du bör se i Barcelona. Labyrinten i Horta är inte bara otroligt vacker den är även en av Barcelonas äldsta parker.

Under en period i mitt liv som känns som ett annat liv bodde jag i Barcelona. Det var under en tid då allt hade vänts upp och ner men jag bara fortsatte som ingenting hade hänt. Jag ville utforska platser i hopp om att komma bort, allt för att inte behöva tänka på allt som hade hänt.

En rastlöshet inföll sig när jag besökt alla de vanliga punkterna som står på listan av saker att se i Barcelona. När jag strosat runt i Parc de Montjuïc, Parc Guell och Parc de la Ciutadella ett flertal gånger började jag känna att det måste finnas mycket mer som jag missade.

Barcelonatips från en lokalbo

Kvinnan som jag hyrde rummet i det kollektiv jag bodde i var uppvuxen i Barcelona. Hon promenerade fram och tillbaka mellan El raval och El Gotic där hennes gamla pappa bodde. Han som under sin livstid fyllt en dragig stuga långt uppe i Pyrenéerna med konserver för hela sin familj som de kunde fly till under Francos tid. Längre fram skulle jag bli bjuden upp till stugan och sitta i ett annat kollektiv med äldre män som kanske även dem hade flytt från någonting under 70-talet.

Det var från henne som jag fick tipset om att åka till parken i Horta och gå vilse i labyrinten. Om det var någon som kunde Barcelona utan och innan så var det hon.

Jag går ut från skuggan som de lummiga träden ger mig och ut i solen nerför en bred trappa och ut på en stor öppen yta. Labyrinten breder ut sig framför mig i den stekande solen. Precis som mig är buskarna brända på de övre delarna på sin kropp. Min blick söker sig längs med gångarna och jag försöker planera den bästa vägen in mot mitten. Samtidigt som jag går nedför de sista trapporna som tar mig in i labyrinten inser jag att jag redan glömt bort min plan.

Förvirrat tar jag mig fram. Helt plötsligt drabbas jag av den fåniga tanken att jag är fast för evigt i labyrinten. Att jag aldrig ska hitta ut. Tanken sköljer över mig och får mig att skämmas lite, för innerst inne vet jag att det bara är svammel. Jag fortsätter att gå och hamnar i återvändsgränder. Väggarna sträcker sig så långt upp att de ger en behaglig skugga att gå vilse i. Jag möter lika förvirrande personer som hoppar till när jag dyker upp runt ett hörn. Vi ler ursäktande mot varandra och försvinner bort runt varsitt hörn.

Plötsligt händer det, jag har hittat in till mitten och möts av den grekiska statyn. Så var det den lilla detaljen att hitta ut igen.

En av Barcelonas äldsta parker

Har man sett filmen Parfymen: Berättelsen om en mördare som handlar om en man med ett obehagligt doftsinne kan kanske känna igen sig då vissa scener är inspelat precis där i gångarna av labyrinten.

Det finns en scen då tjejerna i stora frasiga 1700-tals klänningar springer i de mörka gångarna efter att solen gått ner och leker någon lags kurragömmalek med uppvaktande män i blekta peruker. Parc del Laberint d'Horta som den heter på spanska började byggas 1791 och kanske visar filmen på hur det en gång i tiden kan ha sett ut.

Sakta glider den romantiska kanalen (Canal Romatic) förbi när jag står och tittar ner i vattnet från den rosa lilla stenbron. Hela upplevelsen i parken står i stor kontrast från stökiga stadsdelen El Raval som jag då kallade mitt hem. Barcelona som är så mycket på en och samma gång. Vacker och skräckinjagande. Stökig och tilldragande.

Så hittar du till
Labyrinten i Horta:

Ta tunnelbanan och hoppa av på stationen som heter Mundet i distriktet Horta-Guinardó. Det är en kort promenad på cirka 5 minuter till entrén av parken och inträdet är väldigt billigt, runt 25 kronor. Det verkar även vara gratis inträde på onsdagar och söndagar men är osäker på om det fortfarande är så då det var några år sedan jag var där.

 

Källor: Wikipedia och Barcelona.cat

Du hittar mig även här:

En liten livsuppdatering

Någon sa till mig igår att nu är det höst. Det vägrar jag tro på, tänker leva i förnekelse ett tag till och har bestämt att hösten börjar i september. Trots att jag dricker te och det regnar utanför fönstret när jag skriver det här.

Det har varit väldigt dåligt med uppdateringar här på bloggen dom senaste månaderna. Blev själv förvånad när jag såg att det senaste jag publicerade var i april. Mitt fokus dom senaste månaderna har enbart riktats mot den nya riktningen i mitt liv och då har tyvärr den här platsen varit tvungen att ta ett steg tillbaka. För att bryta min långa tystnad börjar jag med årets midsommar som spenderades i ett torp. En midsommar som var idyllisk, grönskande och som slutade med att vi somnade där på trasmattorna på köksgolvet.

Midsommar

Det är kvällen innan midsommar och jag har trängt in mig tillsammans med Elsa i David skåpbil och åker mot (vad det sen kommer att kännas som) den största mataffären vi kunde hitta i södra Stockholm. Kanske var det inte det bästa beslutet när vi varken hade bestämt vad vi skulle äta eller skapat någon inköpslista för att mätta 7 magar. Vi visste att vi skulle äta sillunch men sill kan man ju inte överleva på i dagarna två. Förvirrat yrar vi runt bland hyllorna med alla andra som sista-minuten handlar precis som oss. När vi sedan lastar in alla kassar i bilen känns det som vi har tagit oss igenom en strid och kommit ut levande på andra sidan.

Jag vaknar tidigt av att rummet fylls av ljus. Onödigt tidigt för en som är ledig. Fönstret kärvar lite men sveper snart in en sval vind som får gardinerna att dansa. Jag drar mig mot kaffekokaren och det syns att den har haft bättre dagar. Delen där kaffefiltret ska sitta i har lossnat och jag får balansera den på kaffekannan. Sakta släpper jag taget och backar. Jag fick helt enkelt bara hålla tummarna att den inte skulle kollapsa och sprida kaffesump över köket. Elsa rycker på axlarna och säger att den även var så förra gången vi lånade stugan, men det har jag förträngt.

Vi bär ut våra kaffekoppar och sätter oss under det knotiga äppelträdet. Resten av gänget som är kvar i Stockholm ska komma med tåg och vi får live-uppdateringar på messenger om vart dom är. En av dom blir överlycklig av att tåget är försenat eftersom han är fast på tunnelbanan. Ögonblicket senare får vi informationen om att tåget avgått i tid och en av dom hann inte med. Allt händer samtidigt som vi sörplar lugnt på vårt kaffe där under äppelträdet.

Efter ha hämtat alla i omgångar på tågstationen är vi äntligen alla samlade och midsommar kan börja på riktigt. Några försvinner iväg för att bada och vi andra börjar promenera längs med diket på den lilla grusvägen som leder från torpet. Kutryggade stirrar vi ner i gräset på jakt efter dom perfekta blommorna. Det sippas på rödvin och Elin som har saxen väljer noga ut vilka träd som vi ska ta björkris från.

Vi sitter ute på samma lilla trädäck som vi satt på för 2 år sedan och måttar kransar på våra huvuden. Kändes nästan som en liten tradition trots att det bara har hänt en gång innan. Hur många gånger måste en sak göras för att definieras som en tradition egentligen?

Det skrubbas potatis för ett helt kompani, gräslök hackas, nubben plockas ut ur frysen och alla sorter av sill dukas upp. Trots vår fullständigt förvirrade inhandling lyckades vi inte glömma något viktigt som skulle stå på bordet. Inte ens mitt vegetariska alternativ.

Vi sjunger och äter om vartannat. Solen steker på och en efter en försvinner ner på gräsmattan bredvid prästkragarna för en liten eftermiddagslur. Högtalaren (som även den har hamnat vid prästkragarna) spelar för döva öron.

När alla sedan börjar vakna till liv igen rensas gräsmattan upp och kubbspelet plockas fram. Kubbspel är som många vet ett spel som väcker många känslor. Regler måste fastställas innan spelet börjar annars kan det sluta i kaos. Och kaos slutade det med även den här gången. En av oss packade till och med väskan och gick in till närmsta samhälle en mil bort. Än en gång har jag fått det bekräftat att kubb är ett farligt spel.

Efter ha engagerat hela samhällets taxichaufförer blev vi äntligen fulltaliga igen. Lagomt till resterna av tårtan och spel nummer två för kvällen (Med andra ord) kan vi slappna av att ingen av oss längre är på vift i dom Södermanländska skogarna.

När myggen börjar bli allt för närgångna tar vi oss inomhus. Men eftersom torpet inte har ett riktigt vardagsrum löser vi det genom att leta reda på alla täcken och kuddar vi kunde hitta för att bygga bo på köksgolvet. Där satt vi sen med köksluckor som ryggstöd, mulade i oss chips, skrattade så vi knappt kunde andas och somnade där i en hög på golvet.

---

Instagram: @jeanetteseflin

Gallery Block

This is an example. To display your Instagram posts, double-click here to add an account or select an existing connected account. Learn more

Klockan börjar närma sig midnatt och vi sitter i en taxi som kör mot Thorskogs slott med en chaufför som sitter på helspänn vid ratten när vi åker förbi nedsläckta villor på den moddiga vägen. Det är kolsvart och snön yr framför lamporna på vår bil. Trots att vi redan har åkt tåg i 4 timmar till Göteborg så har vi fortfarande massor att prata om. Men är det några som jag är van att dela bil med så är det Katarina, Sofia och Lena. Vi rullar sakta upp på uppfarten till Thorskogs slott som ligger på en höjd med en vacker liten damm bredvid sig och längs med vägen ligger buskar och träd klädda i nät av ljusslingor. Julen är förbi sen länge men ändå infinner sig julmyset igen för mig. Allt är tyst runt om oss när vi går runt på avfarten och tar bilder på allt som är upplyst.

Jag tar den lilla trappen upp till porten och går in i den dämpade belysningen, till vänster om mig snirklar sig en enorm trappa klädd i mjukt tyg. Det är högt i tak, mörkt trä pryder väggarna och över mig hänger en enorm ljuskrona. Vi stannar till där vid ingången och kikar oss nyfiket runt och snart dyker personalen upp för att hälsar oss välkomna.

På andra våningen får Sofia sitt rum och vi andra följer efter kvinnan med nycklarna som tar oss upp till tredje våningen. Katarina blir tilldelad ett rum som säkert är två gånger så stor som lägenheten jag bor i. Jag får nyckeln till det lilla men väldigt mysiga rummet som går under namnet Tage med snedtak och tjocka träbjälkar. Vi fortsätter skriva till varandra på Messanger när vi ligger nedbäddade under fluffiga täcken från varsitt rum och börjar spekulera om det spökar på slottet. Det måste det göra kom vi fram till med tanke på att huset bär på så mycket historia. Jag bestämmer mig att fråga personalen på söndagen när vi skulle åka hem för att garantera en god nattsömn. Nu tror jag inte på spöken men det hade ändå fått min fantasi att gå på högvarv.

Frukost i Orangeriet

Jag vaknar innan väckarklockan för jag har sovit oroligt, misstänker att allt prat om spöken innan jag släckte lampan hade något med saken att göra. Katarina som är den morgonpigga av oss hade redan tagit sig ner till kaffet. Frukosten serverades i orangeriet som är en utbyggnad på sidan av slottet som jag hade sett när körde in på uppfarten. Men hur jag skulle ta mig dit hade jag ingen aning om då vi glömde fråga när anlände så sent. Ljudlöst tassar jag nedför den vackra trappan med sin röda matta som suger upp allt ljud. Jag tar rygg på ett par som ser ut som dom vet vart dom ska. Dom tar mig förbi det gula rummet och nedför en undangömd trappa som leder ner i mörkret där jag går förbi väggar täcka av tegel och en riddarrustning står i ett hörn.

Orangeriets väggar är glasfönster från golv till tak med gardiner som ser ut att vara täckta av växten stensöta och utanför ligger snön krispigt vit. Det första jag gör är att leta upp kaffet i ett av hörnen och tar sedan ett varv runt det vackert dukade bordet med tunga kristallkronor över sig. Vi sitter så länge som vi får sitta där och går i omgångar för att fylla på våra tallrikar samtidigt som vi försöker göra upp en plan för dagen. Vår helg är en kombination av nytta och nöje då vi tillsammans ska försöka jobba och hjälpa till med att lösa varandras problem och utmaningar vi har med våra bloggar. Det är ju så mycket mer än att bara skriva och redigera bilder när man driver en blogg. Sofia skriver ner ett schema och sen betar vi av det vi behöver hjälp med en efter en under våra dagar.

Upptäcker slottet i dagsljus

Eftersom vi bara smugit runt på slottet mitt i natten började vi med att gå på upptäcksfärd och leta oss in alla slottets vrår. Vi kikar runt hörn, säger hej till en uppstoppad räv och ryser till av kylan utanför vinkällaren. Jag hittar en spegel på en vägg som jag fastnar vid, mina tankar började spinna iväg om parallella världar. Vilka ansikten har den tittat tillbaka på? Tänker på ett barnprogram som gick när jag var barn om en tjej som reste tillbaka i tiden med hjälp av en gammal spegel. Att strosa omkring på ett slott passar mig alldeles utmärkt eftersom jag har en förkärlek till saker som på riktigt bär på en historia.

Älgen och fågeln stirrar ner på oss och Lena smälter in i trappan som om hon var självklar där. Vi försvinner upp till våra rum och kommer ner med ytterkläderna på. Jag får en karta i min hand med olika promenadspår vi har möjlighet att följa och jag försöker beräkna vad som är mest rimligt att hinna innan det dags för afternoon tea. Inte en chans att vi fick missa det. Dammen utanför slottet har frusit till is förutom en fläck i mitten där ett stort gäng ankor och änder simmar runt. Det blev inte en vanlig promenad, allt förändrades när vi träffade hästen Måns vid en liten gårdsbutik och några minuter hämtar ägaren ett grimskaft och vips så är vi ute och promenerar en häst precis som om vi hade varit ute med en hund. Men mer om det en annan dag...

Afternoon tea till lunch

Jag kan inte dra mig till minnes att jag ätit afternoon tea innan, kanske har jag gjort det men förträngt det. Vi hade jobbat upp en hunger efter vår långpromenad och mitt blodsocker dalade nedför. En kö ringlar sig runt bordet i blomsterrummet och snabbt tar jag en bild på bakverken innan alla har hunnit plocka på sig. Utan att veta om hur man ska bete sig i på en afternonn tea så lyckas jag ändå äta allt i rätt ordning när jag började läsa på vad det faktiskt är. Först ger jag mig på snittarna för att sen mumsa i mig scones med marmelad. Sen vidare till bakverken av choklad, pajerna och marängtartleterna och balanserar dagens andra omgång kaffe tillbaka till bordet i patrons matsal. 

bada Badtunna

Bikinin sitter på under tjocktröjan och himlen börjar sakta färgas blå i skymningen när vi går mot den avlånga röda byggnaden där det ryker från dom varma badtunnorna. Efter ha dragit av mig vinterkläderna och virat en badrock runt kroppen var det nu dags att ge sig ut igen. Kylan är påtaglig och vi slirar runt lite på trädäcket i våra badtofflor. Motvilligt hänger jag upp badrocken på en krok och försöker sänka mig ner i vattnet. Min kropp blir förvirrad av värmen och jag är tvungen att dra upp foten igen. Kallt i luften och hett vatten ger motstridiga känslor men jag väljer det heta vattnet och snart kommer välbehaget. Något har lagts i vattnet som gör att det skummar på toppen och luktar rent. Bredvid oss sprakar en eld där små gnistor flyger runt i luften och längre bort förbi dammen lyser slottet. 

historien bakom slottet

Efter en snabb vända upp på rummet för dusch och lite piff möttes vi upp med dom andra gästerna i jägarsalen som är den äldsta delen av slottet. Lokalen som en gång i tiden var ett sädesmagasin är ett avlångt valv med en eldstad längst in i rummet. Vi får ett glas bubbel i handen och slår oss ner på bänkarna. Anders som jobbat på slottet i många år berättar entusiastisk om historien bakom slottet. Om hur det började byggas av en varvspatron 1892 och stod klart redan 2 år senare och hur hans bortskämda son Eskil körde allt i botten på grund av sin dåliga hantering av pengar. Hur en träpatron som heter Tage sedan köper det 1974 eftersom han letade efter en sommarstuga. En annan kanske drömmer om ett litet torp i en vacker skogsglänta men Tage han tänker att ett slott blir alldeles lagomt som sommarhus. Tyvärr hade slottet stått övergivet och förfallit i många år. Det hade till och med börjat regna in och var mer som ett kråkslott vid det här laget och inte det sagoslott det är idag. Slottet har bytt ägare efter det men ingen har gett upp på slottet och nu försöker dom köpa tillbaka föremål som sålts av med tiden, allt för att återskapa hur det såg ut när det byggdes.

Härifrån går vi i samlad trupp genom snön vidare ner till orangeriet för en trerätters middag. Till min lycka är det inga problem att ändra om i menyn till vegetariska alternativ så jag kan äta. Efter vi är mätta och belåtna förflyttar vi oss in till baren som vi alla blev lite förälskad i. Rummet är fyllt med mörka tunga sammetsgardiner, gulddetaljer och golvet är täckt av stjärnor. Vi avslutar vår händelserika dag i stora och tunga soffor där vi pratar om att man borde åka tillbaka hit när det är sommar. När allt är grönt, dammen porlar och man kan sitta ute i kvällssolen.

Bröllopssviten

På söndagen spenderar vi den största delen av tiden i det som heter gula rummet och vi är dom sista gästerna på slottet eftersom vår taxi skulle inte komma och hämta oss förrän på eftermiddagen. Vi sitter i den gula soffan med fåglar karvade in i armstödet som efter årtionden hittat tillbaka till det rum som den hör hemma i. Vi tittar på fotografier som sitter på väggarna, dom visar hur det en gång i tiden har sett ut och jämför det med nutiden.

Ett par från Norge dyker upp för att se hur det ser ut inför ett kommande bröllop. Om jag inte minns fel så skedde det över 300 bröllop förra året på slottet vilket jag kan förstå då det är en väldigt romantisk plats. Vi frågar om vi får se hur bröllopssviten ser ut och så fort städerskan är klar skyndar vi oss upp för trappan. 

Solen dyker upp och vi tar ett sista varv runt slottet med våra kameror och hoppar sen in i taxin och säger hejdå slottet när vi rullar nedför uppfarten. Och ja jag kom ihåg att fråga om det spökade trots att jag inte upplevt något ovanligt. Det fanns en hel hög med historier om vad folk varit med om. Men vart det sker det får vara en hemlighet som stannar mellan mig och huset.

Så tar du dig till Thorskogs slott

Vår plan från början var att resa med Blå tåget från Stockholm till Göteborg men det blev inställt i sista sekund på grund av tekniska problem med restaurangvagnen vilket jag fortfarande sörjer. Det står fortfarande högt på listan av tågresor jag vill göra i framtiden. Thorskogs slott ligger cirka 4,5 mil norr om Göteborg som tar ungefär en 1 timme att köra. Från Göteborg kan du ta en Uber som kostar runt 600-800 kronor eller ta lokalbussen från Kungälv.

För priser och mer information hittar du på Thorskogs slotts hemsida

 

Den här vistelsen var en pressinbjudan av Thorskogs slott men är alla åsikter och upplevelser är mina egna.

I helgen som var tog jag tåget till Göteborg tillsammans med Sofia, Katarina och Lena för en workation på Thorskogs slott. Ett slott taget ur en saga i ett krispigt vinterlandskap. Sofia träffade inte en prins vid slottet men en Måns som hon överöste med pussar. Mer om det i ett kommande inlägg!

Vi har blivit ett sammansvetsat team nu efter ha spenderat åtskilliga timmar ihop på resande fot. Vi vet hur Sofia gillar att ha sitt kaffe (starkt!), hur Lena behöver sitt egna rum att sova i och att Katarina alltid släpar med ett mindre bibliotek i sina väskor.

Vi möttes upp vid Pocketshop på Centralstationen i Stockholm och jag lockade in Lena i Patti Smiths värld. När hon frågade mig om boktips vid hyllan av pocketböcker pekade jag på Just kids och några sekunder senare stegade hon fram till kassan med boken i sin hand.

Väl på tåget blev det ett komisk ögonblick när alla plockade upp Patti från våra väskor en efter en. Har man väl börjat kliva in i hennes värld vill man dyka in i varje liten vrå.

Du hittar mig här:

Samarbete med Hyrbilguiden.se

Jag älskar frihetskänslan när man sätter sig en bil, att allt är möjligt. Med åren har jag hyrt min beskärda del av bilar och här kommer ett gäng tips som jag har lärt mig på vägen. Att hyra bil utomlands kan vara hur smidigt som helst bara du gör din research innan och är väl förberedd.

Kontrollera om uthyrningsfirman har restriktioner på vilka vägar man får köra på

Det här var något jag lärde mig så sent som nu i somras. Vi ägnande väldigt lång tid att hitta en bil som skulle passa vår budget när vi skulle köra runt i Alaska. Efter mycket fram och tillbaka så hittade vi en bil som passade oss och vi bokade den och andades ut. Veckan innan avfärd insåg vi att ett samhälle som stod på vår lista att besöka var förbjudet att köra till med den bilen vi bokat. Tydligen så skulle det vara på grund av att det var en grusväg som orsakade väldigt mycket stenskott på grund av att den var i så dåligt skick. Ni kan ju tänka er vilken panik vi hade när det var så pass nära vår avfärd. Men efter ha finkammat det finstilta på flera firmor hittade vi en superbra uthyrningsfirma som lät sina kunder köra på den vägen och det blev till och med billigare än vår första bil. Var grusvägen så hemsk som dom beskrivit den? Såklart inte, det var en helt vanlig slät grusväg i väldigt bra skick.

Samma gäller om du till exempel ska hyra bil på Island. Om du bara ska köra på asfalterade vägar och inte göra några avstickare på mindre vägar är det inga problem. Men om du vill köra på dom vägar som börjar på F måste du ha en bil som är godkänd för det. Varför det som är viktigt att tänka på det här är att om du är inblandad i en olycka eller det blir fel på bilen på en väg som du inte får köra på så täcker inte försäkringen. Det vill du inte vara med om då det kan handla om väldigt mycket pengar.

Jämför priser noggrant innan

Ta inte det första du hittar när du letar en hyrbil, lägg ner tid när du gör din research. Jag har använt Hyrbilguiden när jag har sökt biluthyrning när jag planerat mina resor runt om i världen. Men hur vet man då vad man faktiskt behöver? Det första jag tycker du ska börja med är att tänka på vilken storlek på bilen du vill ha.

Är ni bara två och reser med liten packning då kanske ni inte behöver en SUV som tar en hel barnfamilj och som drar mer bensin. Men är ni till exempel 4 personer då är det värt att satsa på en större bil. Man tänker att det inte är några problem med en mindre bil tills man inser att 4 personers packning ska även in i bilen. När du gjort en sökning så kommer det upp en lista med olika alternativ, titta då efter den lilla symbolen med resväskan för att se hur mycket bagage bilen kan ta. Den kan se ut att vara stor på bilden men man sparat in på bagageutrymmet. Gör inte mitt misstag då jag hyrde en bil med för lite bagageutrymme, roadtrippen blir inte lika kul när man måste sitta obekvämt intryckt mellan massa saker. Plus att det är en säkerhetsrisk att ha stora lösa saker i bilen om man behöver panikbromsa.

En annan sak att tänka på är om du behöver fyrhjulsdrift? Snåla inte på det om ni vet att ni kommer köra på dåliga vägar eller kommer ha dåliga väderförhållanden. Ni vill inte bli strandade mitt ute i ingenstans bara för att ni skulle spara ett par hundralappar.

Håll även utkik att det står att du har obegränsat med mil att köra. Det finns ingenting tråkigare att känna sig begränsad när du är ute på ditt äventyr. Det kan även bli en onödig och tråkig extrakostnad om du missat den informationen och får betala för dessa sen.

Hämta upp bilen vid flygplatsen eller inte

Jämför om priset blir annorlunda om du hämtar upp bilen vid en flygplats eller på hyrbilsfirman kontor närmare den stad du ska resa till. Många gånger ligger det en extra kostnad om du ska hämta upp den på en flygplats. För att komma runt den avgiften har väldigt många firmor gratis hämtning från flygplatsen till deras kontor.

Ladda ner offlinekartor

Om du hyr bil i Europa har du äntligen möjlighet att använda data på din mobil för samma pris som hemma. Men lita inte på att du har uppkoppling överallt. Plötsligt försvinner den och om du har använt kartan i din telefon så kan du lätt köra vilse. Inför varje resa laddar jag alltid ner det område jag ska köra i som offline kartor i Google maps. Extra bra är ju att man kan ladda sin telefon i bilen och du behöver inte vara orolig att batteriet ska dö. Det här är ett bra alternativ så du slipper att hyra en gps.

Fotografera alltid bilen innan avfärd

Det här gäller inte bara för när du hyr bil utomlands utan även såklart här hemma i Sverige. Jag har aldrig haft några problem med att en hyrbil gått sönder eller att bilföretaget hittat något fel som jag inte hade orsakat. Men en dag kan man ha otur. Dom senaste gångerna jag har hyrt bil har företagen själva varit väldigt duktiga på att dokumentera både med foto och med film innan avfärd. Jag har till och med fått videos skickade till mig på mailen som dom spelat in när dom gick runt och berättade om befintliga skavanker.

Men jag tycker alltid att du ska göra likadant själv. Lämna inget till slumpen och glöm inte att fotografera rutorna med ifall det finns stenskott sen tidigare. Jag var supernoga med att dokumentera varenda skråma på bilen när jag hyrde på Island men när jag lämnade tillbaka bilen kollade dom bara att alla dörrar satt kvar eller att det inte var någon större plåtskada. Dom förklarade att det var oerhört vanligt att dörrar blåste av bilarna av den starka vinden på ön och små repor orkade dom inte bry sig om. Men det hör inte till vanligheten att uthyrningsfirmor är så liberala i sin syn av skador.

Du hittar mig även här:

Tbilisi som är Georgiens huvudstad är en dröm att resa till om du är vegetarian. Du behöver inte alls leta upp någon restaurang som specifikt har bara vegetarisk mat utan väldigt mycket i deras matkultur är redan utan kött. Jag kan utan tvekan säga att jag älskar georgisk mat!

Innan jag åkte dit var deras mat helt okänd för mig, knappt att jag hört talas om en georgisk restaurang här hemma i Sverige. Utöver deras fantastiska mat har dom även en väldigt lång historia av att göra vin i tusentals år och att det hävdas att det var i dom här trakterna som det faktiskt uppfanns.

The Kitchen på rooms hotel

Den här byggnaden är helt otrolig! När man går in från gatan ser det inte ut att vara något extraordinärt. Men det här är en av dom första designhotellen som finns i Tbilisi och dom har slagit på stort. The kitchen som är Rooms hotels restaurang har både veganska och flera vegetariska maträtter som serveras av personal i svart fluga. Vi satt vid långsidan av restaurangen som täcks av en glasvägg som vetter mot deras innergård en våning ner där du hittar deras bar. Klätterväxter har fått härja fritt på sina ställen och längs med tegelväggarna hänger en utställning med enorma fotografier tryckta på dukar. Kul om man är som jag väldigt intresserad av fotokonst. En vinnande kombination av slitet, trasigt, lummigt och modernt.

När vi tog en drink inne på innergården ser jag något röra sig på marken vid våra bordsgrannars fötter men tänker att det bara är en katt. Fast sen när jag börjar fundera på hur den tog sig in på den stängda innegården med flera våningar höga väggar inser jag att det inte alls är en katt utan en kanin. Våra bordsgrannar lyfter upp den klappar den där den ligger i deras knä tills den tröttnar och skuttar iväg. Det var nog den första och enda gången jag varit på en bar med en egen huskanin.

Rooms hotel i Stepantsminda var även den fantastisk där du kan äta din lunch med en storlagen utsikt över bergen.

lolita

Lolita ligger mitt emot Rooms hotel och du kan inte missa det med sitt starka röda sken i kontrast med den gula entrén. Lolita sträcker ut sig på hela tre våningar i huset och har förutom restaurang både bar och klubb. Restaurangen Lolita ligger inne på innergården och här kan du slå dig ner vid ett bord precis bredvid kockarna som tillreder maten framför dig.

restaurang ezo

Om dom andra restaurangerna var moderna och hippa så är Ezo motsatsen och känns mycket mer familjär. Ezo betyder just innergård och en av mina absoluta favoritrestauranger i Tbilisi. Här dukades det upp långbord för en stor familj som satt framför oss och bredvid oss sitter ett tjejgäng som dricker öl och kedjeröker cigg. Den ena sidan av innergården är ljus pastellrosa och den andra sidan i mörk trä. Det är dom kontrasterna som gör att jag gillar den här restaurangen så mycket. Dom serverar merparten av sina maträtter med ekologiska ingredienser som dom köper in från småskaliga jordbruk och dom har som mål att bli en helt ekologisk restaurang.

Läs mer: Ezo - restaurangen på innergården

---

Vegetariska maträtter du borde testa i Georgien

Men vad ska du beställa när du befinner dig i Georgien kanske du tänker? Många rätter består av mina favoriter aubergine och valnötter som är otroligt god kombination. Kanske inte optimalt om du har en nötallergi för jisses vad georgierna gillar sina nötter. Här kommer några av mina vegetariska favoriter:

• Tomat och gurksallad med valnötssås

• Khachapuri - mjukt bröd fylld med ost!

• Ajapsandali - en gryta med aubergine

•  Pkhali - min favorit som är en röra som kan göras på tex. spenat och valnötter

• Nigvziani badrijani - Auberginerullar fylld med valnötter

---

Gabriadze Cafe

13 Shavteli St

Det här inte nån kuliss till en konstig barnfilm som man kan tro. Det är på riktigt! Det besynnerliga klocktornet är byggd av en känd marionettspelare från Georgien och ligger vid ett litet torg. I den lustiga byggnaden hittar du Gabriadze cafe som serverar georgisk mat med en modern twist där du kan sitta ute under tak i skydd från den starka solen och titta på folk.

Läs mer: Gabriadze teatern - Det lutande tornet i Tbilisi

Cafe le toit

20 Kote Afkhazi St

Cafe le toit är som att gå in till en gammal dams finrum där hon har samlat alla sina käraste ägodelar. Allt är brokigt och omaka men med en stor dos charm. På takbjälkarna ovanför ditt huvud står en samling tekannor och flera tavlor på den blommiga tapeten hänger snett. Vi beställde pannkakor och kaffe och åt den på deras balkong med utsikt över staden.

---

---

Sofia Melnikova's Fantastic Douqan

8 Gia Chanturia St

Sofia Melnikova's Fantastic Douqan är inte jättelätt att hitta då den ligger lite undangömd bakom Rustaveli theatre så håll utkik efter en gul dörr med handskriven text på sig. I den plågsamt varma hettan som Tbilisi kan vara på sommaren irrade vi runt innan vi förstod att vi skulle gå igenom en anonym grind mot en innergård. Snabbt smet vi in under taket som är av slingrande vinrankor som skapar en uppskattad skugga. Här hittar du en mix av svalkande juicer och georgiska maträtter, beställ gärna in en kanna av deras goda lemonad. Ta sedan ett varv runt innergården när du ätit klart där du hittar skulpturer av ansikten längs med väggarna. Varför dom finns där kan jag inte svara på men fint var det.

cafe linville

4/6 Gia Abesadze St

Till cafe Linville gick vi faktiskt till två kvällar på grund av deras lummiga balkong. Den är helt övervuxen och det känns som du sitter i en kokong av blad. Jag blev inspirerad av att själv ta sticklingar från mina klätterväxter här hemma och skapa en likadan här hemma. Låta växterna få härja fritt.

I Tbilisi ser dom flesta av byggnaderna ut som dom ska vittra sönder, det är något vackert och sorgligt på samma gång. Inne i restaurangen är det en samling brokiga saker och lite märkliga konstinstallationer. Som hörnet med en stackars fisk i ett upplyst akvarrium med vikta oragamisvanar som svävade ovanför den. Som en scen från en märklig dröm någon har haft.

en resa från juli 2016

Du hittar mig även här:

Vi har precis lämnat Stepantsminda bakom oss och sitter i en fyrhjulsdriven bil som skumpar fram över stora stenbumlingar. Det går fort fram trots att vägen är så smal att bilen nästan skrapar i sidan av väggarna på husen. Min vän Ruska som är från Georgien har besökt kyrkan Gergeti trinity chuch flera gånger och var väldigt noggrann med att hitta en chaufför som visste vad han höll på med. Så när en äldre man med en keps svarade att han körde upp och ner flera gånger om dagen kände hon sig nöjd och vi kunde hoppa in.

Första gången Ruska visade en bild på Gergeti trinity chuch för mig något år innan visste jag direkt att jag måste åka dit. Långt uppe bland molnen ligger kyrkan helt ensam med bara bergen som sällskap. Inte vilket berg som helst utan Georgiens tredje högsta berg Kazbegi, som genom tiderna har omgetts av åtskilliga myter och historier.

Ta sig upp till Gergeti trinity church

Vägen tar oss först genom en del av Stepantsminda där allt verkar vara ett organiserat kaos. Kor promenerar runt helt fritt och vandrare försöker parera mellan bilarna för att ta sig fram. Allt medan lokalbefolkning mest hänger vid vägkanten och betraktar kaoset. Vår bil stannar till vid en korsning och min första tanke var att det hade skett en bilolycka. Men det va bara en helt vanlig korsning här. Bilar kör kors och tvärs och gör sitt bästa fr att inte köra in i varandra.

Vägen tar oss förbi samhället och upp mot bergen och nu kan jag skymta vårat mål långt ovanför oss. Det hade regnat under morgonen och dom delar av den smala vägen som ligger i skugga var hala och leriga. Varje gång vi hade ett möte och vi helt plötsligt skulle trängas två bilar på samma yta sög det till i magen.

Vi kommer ut på en stor öppen yta och en familj håller precis på att packa ihop sin picknick. En nyfiken liten pojke framför en bil som jag undrar hur den tog sig upp hit stirrar rakt in min kamera Vi blir avsläppa och Ruska och chauffören byter några ord som jag inte förstår. Jag frågar henne om jag får ta en bild av chauffören och hon frågar honom. Dom har en konversation där han rynkar på pannan undrande som om varför ska du ta en bild på mig när du har bergen bakom dig. Men han nickar och riktar blicken mot mig och jag tar min bild. Dom byter några ord och Ruska vänder sig mot oss
–Han väntar på oss här säger hon och går upp på kullen samtidigt som hon försöker hålla sig hår i styr i blåsten.

Bergen tornar upp sig som en vägg framför oss och det känns som vi är på samma nivå som molnen.

Vi blickar ut mot Gergeti trinity church och jag blir helt tagen. Fram till kyrkan ringlar sig spåren från bilarna som kört fram och tillbaka och berget tornar upp sig som en vägg bakom kyrkan. Nu är jag äntligen här och det är precis lika mäktigt som jag trodde det skulle vara. Jag andas ut eftersom jag har varit lite orolig att molnen skulle ha gömt bergen i sin slöja så man inte skulle kunna se det. Vi hade blivit varnade att det var väldigt vanligt.

Ruska utbrister glatt att av alla gånger hon varit här har det aldrig varit så här bra väder och bra sikt. Idag fanns det ingeting som dolde den vackra utsikten, vi hade vädret på vår sida. Kanske var det att vi var där i mitten på juli då det är extremt varm och soligt i i Georgien?

Vi går på den lilla vägen som slingrar sig till kullens topp där kyrkan ligger belägen. För många är detta en helig plats och redan på vägen upp börjar en väldigt religös kvinna berätta för oss om hur långt hon har rest för att ta sig till denna plats.

För att gå in i kyrkan leder Ruska mig till en plats där det ligger högar med tygstycken. Hon lindar ett tygstycke runt min höft över mina jeans och ett på mitt huvud som ett huckle. Jag kan inte bara traska in i kyrkan utan jag måste ha detta för att visa respekt säger hon. David som är man behöver såklart inte göra någonting utan kan bara traska in trots att han har princip samma kläder som mig.

Jag går in i kyrkan som är väldigt liten och först ser jag ingenting. Det är mörk med bara några levande ljus som lyser upp så det tar ett tag innan mina ögon har vant sig. Där inne står en samling av människor tätt ihop och en prästs mörka röst studsar runt i rummet.

Då förstår jag att det är ett bröllop jag har framför mig. Hela situationen känns nästan för intim, som om jag gått in någonstans där jag inte bör vara. Ingen verkar ha märkt att jag kommit in utan har bara ögonen för allt som händer i ceremonin. Jag smiter ut lika ljudlöst som när jag gick in. Bakom kyrkan hittar jag Ruska och David som sitter på en avsats med Stepantsminda under sig . Vi säger inte så mycket till varandra utan sitter mest i tystnad och bara blickar ut.

En gäng kor hänger på kullen bredvid kyrkan och vi vandrar upp på den, men håller vårt avstånd för att inte göra någon tjur upprörd. Jag är precis i planerna att fånga två kor som står och luktar på varandra mule mot mule. Då plötsligt en annan ko sticker fram sitt huvud in i bilden och räcker ut tungan. En photobomb jag inte varit med om tidigare.

Ta sig till Gergeti trinity church från Tbilisi:

Att ta sig till Gergeti trinity church kan du göra som en dagsutflykt från Tbilisi. Ta lokalbussen från busstationen som heter Didube station. Du ska hoppa på minibussarna som står skyltat med Marshrutka. Resan tar cirka 3-4 timmar och du kommer åka på den spektakulära Georgian Military road. Ett tips är att ha kameran framme i knät för du kommer vilja fotografera bergen på vägen upp.

Det är otroligt billigt med buss i Georgien och om jag minns rätt så låg biljetten på cirka 11 GEL vilket motsvarar cirka 35kronor.

Vi tog bussen upp och tog en bil på vägen hem. Det är värt att ta ett stopp på Friendship viewing poing som är oerhört vacker och besynnerlig plats som ligger på Georgian Military road. .

Att hyra en chaufför som tar dig upp till kyrkan från Stapantsminda tar cirka 30 min med bil.

Boende i Stepansminda

Jag åkte bara till Stepansminda över dagen men om du vill stanna i samhället över natten och har pengar att lyxa till det så tycker jag verkligen ni borde sova på Rooms hotel. Jag åt lunch på deras spektakulära terass och hade gärna stannat över natten.

Den här resan gjordes juli 2016

 

Du hittar mig även här: 

Sakta singlar stora snöflingor ner som landar i Claras röda hår, bakom henne står Katarina och försöker borsta bort nattens snöfall som täcker bilen. Eftersom vi inte har borstar till alla turas vi om och passar på att njuta av solen som kämpat sig fram. Ovanför oss ser vi hur skidliftarna sakta glider upp mot toppen av berget.

Vi är ett litet gäng bestående av Helena, Katarina, Clara som hoppar in i Kattas bil eftersom vi ska åka på utflykt till Ristafallet. Men först måste vi ta det obligatoriska stoppet på Åre bageri för att köpa fika. För vad är en utflykt om man inte har fika?

Väl framme vid parkeringen går vi ner mot vattenfallet med snön som knarrar under våra fötter. Vi följer en stig in i en skog som leder oss till en avsats där vi möts av ett fruset islandskap. Runda mjuka kullar av snö och vassa istappar om vartannat. På vissa ställen blottar sig vattnet som vägrat frysa till is. Smala upptrampade stigar ringlar sig fram och vi tar sikte på dom.

Men för att ta sig från avsatsen vi står på finns det bara ett vettigt sätt att ta sig ner. Låtsats att det är en rutschkana och glida ner.

En grotta av is

Jag tar orimligt mycket bilder på olika formationer av is som ser ut som konstverk. Clara går före mig på stigen och plötsligt hör jag ett tjut. Det enda jag kan se är en hand med en kamera som sticker upp från snön, resten av henne har försvunnit.

Först trodde jag hon gått igenom isen, det är trots allt ett vattenfall vi går på. Men efter ha hört ett fniss så förstår jag att hon bara halkat. Hon borstar av sig och kommer till andra sidan av fallet och försvinner in bland istapparna. Nyfiket följer jag efter och står plötsligt står jag i en grotta av is och sten. Tjocka istappar hänger ner som gardiner och mellan tapparna skymtar jag skogen.

Vi tar oss upp på avsatsen ovanför grottan och när jag står vid träden hör jag ett sus som kommer längre bort. Jag följer nyfiket stigen och ljudet jag hört tidigare blir bara högre och högre. Så uppenbarar sig det stora fallet som fortfarande öser iskallt vatten från Indalsälven nedför sitt stup. Jag ropar på dom andra att dom måste komma hit.

Här har vi den perfekta platsen för fika. Vi dukar upp våra bullar och häller upp vårt kaffe från termosar och små fuktiga vattenpartiklar yr i luften runt om oss. Helena som stannat vid avsatsen i början av vattenfallet var närvarande med sin drönare som surrade över våra huvuden.

Inspelningsplatsen till filmen Ronja Rövardotter

Fun fact: Den film jag sett flest gånger i mitt liv är helt klart Ronja Rövardotter, fanns inget som kunde slå den när jag växte upp. Några av scenerna från filmen är faktiskt inspelade vid Ristafallet som i böckerna går under namnet Gulpafallet. Den scenen när Ronja och Birk flyter nedströms och gömmer sig under en björk för att komma undan vildvittrorna är faktiskt inspelad runt Ristafallet.

Hitta till Ristafallet:

Ristafallet ligger mellan Järpen och Undersåker på väg E14, bara 20 minuter med bil från Åre.
Adressen är: Rista 321, 83010 Undersåker

 

Du hittar mig även här:

Samarbete med EF - språkresor & utlandsstudier utomlands

Jag ska vara ärlig. Det är riktigt läskigt att flytta utomlands men när du börjar i en klass får du ett sammanhang och massor nya vänner på köpet. Kvarteren som först känns främmande kommer du snabbt kalla ditt hem. Jag växte något enormt under min tid i Paris och det gav mig en tillit till mig själv att jag kan klara det mesta. Men några saker hade jag gjort annorlunda om jag hade den kunskapen jag har idag. Lär nu av mina misstag så du slipper göra dom när det är dags för dig att flytta utomlands.

Skulle ha pluggat franska på heltid

Under gymnasiet läste jag franska som språk och har alltid varit svag för Frankrike, kanske började det redan med att mina föräldrar gav mig ett franskt förnamn. På grund av min fascination av Frankrike tog jag beslutet när jag var 20 år att jag skulle flytta till Paris. Jag hade bestämt mig att jag ville bli makeup artist och jag hade hittat en internationell skola som hade undervisning inom det.

Skolan var helt på franska och det visade sig att vår lärare kunde bara några få ord på engelska. Men vi hade en tolk som satt och översatte parallellt för oss internationella elever under lektionerna. Men snabbt insåg jag att det här kommer inte att gå om jag ska förstå fullt ut vad hon sa, gymnasiefranskan räckte tyvärr inte hela vägen.

Jag bestämde mig då att några kvällar i veckan skulle jag ta franska lektioner och det gjorde verkligen skillnad. Jag började förstå ord jag inte kunde innan och i vilken ordning dom skulle sättas i en mening. Jag kunde ha små konversationer med kvinnan i kassan på bageriet där jag bodde och jag kände mig mer som en del av staden. Sakta men säkert blev jag bättre.

Min läsförståelse ökade markant men timmarna på ett dygn är som sagt begränsade. Att plugga på heltid och sen läsa kvällskurser samtidigt som du vill upptäcka din nya stad är inte att rekommendera. Om jag hade gjort en sak annorlunda idag så hade det varit att jag hade studerat en intensivkurs i franska som EF erbjuder innan jag hade börjat med mina andra studier. Att ha fokuserat på en sak i taget. En av mina roommates pluggade franska på heltid och vem av oss var det som faktiskt kunde prata flytande franska när hon reste hem? Tyvärr var det inte jag. Det kan jag fortfarande gräma mig att jag inte tog chansen när jag verkligen hade möjlighet att lära mig språket på riktigt.

Åkt på fler utflykter

Om vardagarna handlade om att plugga så skulle helgerna ha ägnats åt att åka på fler upptäcktsfärder runt om Paris. Idag vet jag att det finns så många otroligt häftiga platser bara några timmars radie utanför staden och jag skulle verkligen ha passat på när jag bodde där. Men jag fastnade i samma kvarter som jag rörde mig i varje helg. Jag hade kunnat göra dagsutflykter som inte hade kostat skjortan. Sparat in pengar på onödiga utgifter och lagt dom på tåg och bussbiljetter istället.

Tagit fler bilder

Jag pluggade i Paris långt innan jag hade upptäckt kameran på riktigt. På den tiden fotograferade jag utan någon eftertanke och många av mina bilder från den tiden är ur fokus. Vet inte om det var för att jag hade en så dålig kamera eller om det var jag om jag ska vara ärlig. Det hade varit roligt att ha fler bilder att titta tillbaka på idag. Speciellt dom tråkiga vardagliga sakerna som lägenheterna jag bodde i eller dom fina gatorna jag promenerade på för att komma till tunnelbanan. Sen när du har tagit alla dessa bilder glöm inte för guds skull att göra backup på dom!

Jag skulle ha skaffat fler franska vänner

Det är lätt att snabbt klicka med dom som pratar samma språk och kommer från samma kultur som en själv när man bor utomlands. Så blev det verkligen för mig under min tid i Paris. Mitt fokus skulle verkligen ha lagts på att bredda min bekantskapskrets då dom jag umgicks på min fritid pratade antingen svenska eller engelska. Hade jag ansträngt mig mer att faktiskt lära känna fransyskorna och fransoserna hade jag varit tvungen att puscha mig själv att faktiskt prata mer franska.

Sparat ihop mer pengar

Om det är ett råd ni ska ta med er från allt detta så är det att spara mer pengar än du tror du kommer göra av med. Jag jobbade i Oslo innan jag flyttade till Paris och sparade ihop varenda krona jag hade över. Men nu i efterhand hade jag kunnat spara mer. Du kommer vilja hitta på så mycket när du landar i den stad du ska studera i och tyvärr kostar det mesta i vår värld pengar. Så se till att ha tagit i överkant när du räknar ihop din budget.

Du hittar mig även här:

Det här är en liten guide till dig som vill komma så långt bort du kan från dom vanliga och tråkiga butikskedjorna i Seattle. Du som vill hitta något som sticker ut eller köpa en souvenir som garanterat ingen annan har där hemma. Kanske är det tur att jag inte bor i Seattle och hade tillgång till dom här butikerna för annars hade vårt hem varit ännu besynnerligare än vad det är idag.

---

Ballyhoo

Först går vi förbi butiken men så är det dom besynnerliga föremålen i ett skyltfönster som får mig att ropa till att vi måste gå in här. En trappa tar oss ner till en källare och det första vi ser är en uppstoppad kalv med två huvuden. Det var som att gå in i en nutida kuriosakabinett vilket är svindlande för mig som är så fascinerad av konceptet. Om ni inte vet vad det är så kan ni läsa mitt inlägg från Göteborgs naturhistoriska museum där jag förklarar vad en kuriosakabinett var för något.

Det tar evigheter att ta sig runt i butiken för det är så otroligt mycket saker. Den ena skevare än den andra. Som om man klivit in i någons mardröm eller en butik som Mortica från Familjen Adams skulle svänga förbi för att handla lite ny inredning. Men det är aldrig obehagligt utan väcker snarare en nyfikenhet vad alla saker bär på för historia. En känsla av att man går in i ett museum bara den skillnaden att man kan köpa allt som finns där inne.

5445 Ballard Ave / www.ballyhooseattle.com

I dom klassiska kuriosakabinetterna under renässansen var ett vanligt föremål The Fiji Mermaid. Man satte ihop överkroppen av en apa med underdelen av en fisk och spädde på myten om att sjöjungfrus faktiskt fanns på riktigt.

Jag fastnar vid en liten tavla med en stackars uppnålad bönsyrsa där jag läser in så mycket i det lilla ansiktet. Allt är så uttrycksfullt, som den är i chock och tittar uppgivet tillbaka på mig. Som om den förvånat tänker hur hamnade jag här?

Jag köper med mig en vacker mineral som gnistrar när jag vrider den runt i min hand, precis som jag gjorde när jag var barn och samlade på fina stenar. Min mamma som alltid fick känna i mina fickor varje gång hon skulle tvätta mina byxor så hon inte tvättade en del av fasaden från mitt dagis. Tydligen gick jag och plockade med mig delar av den när den när dom renoverade huset det låg i. Dyrgripar då men skräp idag. Lustig hur ens värderingar förändras men fortfarande sitter driften av att omge mig med udda och vackra ting kvar. Tur att jag har en sambo som även han har en förmåga att samla på sig stenar.

---

Uphil

Här välkomnar hunden Ragknarr dig vid dörren istället för en tvåhuvad kalv som i butiken ovan. Ragknarr står vid ingången precis som man ser gamla farbröder står i ingångar till butiker när man är utomlands. Det känns inte förvånande att hunden har ett fornnordisk klingande namn då Seattle och vi här uppe i norr har starka kopplingar. När vi emigrerade på 1800-talet till USA hamnade många just i Seattle-området och runt hörnet från Uphil butiken hittar du Nordic museum som handlar helt om oss från Norden.

När vi hälsat klart på Ragknarr sticker vi in huvudet om vi frågar om vi får komma in då vi blir lite osäkra om det är en butik eller atelje där dom sitter ovh jobbar. Men vi får som svar att självklart ska vi komma in.

2821 NW Market St, Suite D / www.uphilldesigns.com

Jag pratar med en av tjejerna som jobbar där som står och håller en glasburk med en oidentifierbar sörja som hon dricker av. Hon berättar historen om hur grundaren för märket vandrade leden Pacific Crest Trail med en väska och tält han sytt själv och att det var starten till allt. Min blick går fram och tilbaka från henne ner till hennes burk samtidigt som jag lyssnar. Framför oss har Ragknarr krupit upp på soffan och från armstödet där han lagt upp sitt huvud rör sig ögonen över lokalen för att ha koll på vad som händer.

Jag släpper ut mitt trassliga hår från min knut och provar kepsar. Jag som aldrig ägt en keps innan beslutar att nu är det här mitt nya jag, perfekt till mina kommande vandringar i Alaska. Sen köper jag även med mig årets bästa köp, en liten sticker jag har på min dator som det står An adventure? - Alpaca my bags. Kan man ha för mycket saker med alpackor på sig kanske ni undrar. Svaret är såklart nej!

---

Le Merde

En än gång välkomnas vi av en hund men nu av mopsen Kitty som bestämt ville ha kli och backade upp på mina fötter så fort vi kommer innanför dörren. Först kli sedan får jag undersöka second hand butiken Le Merde. Om Ballyhoo var nere i en mörk källare så är det här den raka motsatsen. Pastelligt och gulligt men ändå lite besynnerliga saker som skaver.

2607 NW Market St / instagram: lemerde_seattle

En än gång köper jag mineraler till vår “stensamling” men nu i form som presenter till David. Vi klämmer på vintageklänningar och tittar på vackra smycken. Jag tar ett porträtt på Debbie som äger butiken och snabbt ilar hon iväg för att hämta Kitty för hon ska också vara med på bild. Plikttroget hänger hon på bröstkorgen på sin matte och förstår inte riktigt vad som händer.

---

Glasswing

Glasswing påminner så mycket om Grandpa om ni har varit i någon av deras butiker. Men här har man lagt betydligt mer fokus på växter som hela butiken är fylld av. Jag bläddrar i böcker om stora äventyr som andra har gjort, får mig att fundera på vandringsleder jag vill vandra och tittar på inspirerande fotografier. Fastnar vid det stora badkaret med skönhetsprodukter från märken jag aldrig tidigare hört talas om. Jag är så svag för allt som kan packas in i fina förpackningar. Vill testa och lukta på allt. Min gamla makeupartist som ligger i dvala i mig vaknar till liv.

En enorm björn tar upp ett hörn och vad är grejen med den här staden och alla uppstoppade djur. Aldrig har jag rest någonstans med så många. Är det en trend? Har det alltid varit så här? Det får en att undra om Seattleborna är besatta av döda djur.

1525 Melrose Ave / glasswingshop.com

---

Lucca

På deras hemsida beskriver dom sig själva som en butik specialiserade på presenter. Presenter till mig själv det vill säga. Jag hittar prints som senare hamnar i hallen där hemma och min frisyr återhämtade sig aldrig efter ha testat kepsar ser jag nu. Här hittar du tvålar du aldrig skulle vilja ta ur sina vackra förpackningar, små saxar i guld formade som fåglar och tallrikar med stirrande ögon. I butiken hittar du även massor av fyndiga kort man kan ge tillsammans med presenter som trycks i deras egna tryckeri Lucca paperworks.

Längst bak i butiken finns en liten innergård där dom säljer stenfigurer till trädgården. Blir kär i en korp på en stenkula som såklart inte fick följa med hem. Tar en bild på den och går vidare.

Alla bilder på mig är fotograferad av Äntligen Vilse

Jag vet att många har en relation till William Morris tapeter eftersom jag ser dom i var och varannans hem. Man kan direkt peka ut dom med sina tydligt karakteristiska mönster. Inte så förvånande så är Sverige ett av dom länder där detta brittiska märke säljs mest i. Just nu har Millesgården en utställning om just William Morris fram till 3 februari och trots att jag aldrig har någonsin har tapetserat ett rum så var utställningen ändå värd att se.

Jag blev chockad när jag läste att under 1800-talet dog faktiskt folk av sina egna tapeter. Låter ju helt orimligt för oss idag men tydligen var man besatt av färgen grön under den viktorianska perioden. Vad använde man då för att få fram den intensivt gröna färgen? Arsenik är tyvärr svaret på den frågan.

Under 1800-talet dog barn och äldre på mystiska sätt och man förstod inte varför. Tills en läkare gjorde en undersökning på en familj där alla fyra barnen hade dött. Testerna visade sig att dom drabbats av arsenikförgiftning. Det finns historier om folk som rörde vid sina tapeter och strax efter så drabbades dom av andningssvårigheter och smärtor. William Morris förnekade hela tiden att arseniken i färgen skulle vara giftig och fick väldigt mycket kritik för detta. Till slut gav han med sig och började tillverkningen av arsenikfria tapeter. En liten mörk historia som tapeten du har där hemma bär på.

Jag har tidigare bott på gångavstånd från Millesgården i fyra år men har aldrig ätit på deras restaurang. En tabbe inser jag nu. Det duggregnar och vi beställer in varm soppa för att äta den i deras inglasade uterum. Jag ringlar olivolja på foccacia som jag en efter en doppar i soppan. Eftersom vi ändå var där så stryker vi även runt i paret Milles hus och tittar på stirriga skulpturer. Hittar mitt favoritrum som är den enorma salen med flera meter i takhöjd. Fastnar i deras kök och funderar på vad man äter till frukost om man bor i ett hus som detta. En kvinna sveper förbi oss i hög fart i glasgången så byxorna fladdrar och vi går ut i mörkret igen.

Du hittar mig även här:

När jag började sammanfatta det här året tänkte jag först att det skulle gå fort eftersom jag kände att jag inte gjort så mycket. Men det får jag snabbt ta tillbaka inser jag nu. Året 2018 har gett mig flera nya vänner, fått mig att ta upp läsandet igen, besökt platser jag bara kunnat drömma om innan men på samma gång fått mig att tänka på att ta mer klimatsmarta val när jag reser.

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut?

När jag fick i uppdrag att fotografera porträttbilder för BBC i januari nöp jag mig lite i armen, känns som en milstolpe att få skriva dom på listan av mina kunder.

Jag ställde ut mina fotografier från en resa till Milano på restaurangen Eataly på Östermalm tillsammans med Italian national tourist board. Milano är för mig en stad av kreativitet och skapande vilket jag ville lyfta.

Gick med i en bokklubb och plockade upp mitt läsande igen. Det ger verkligen någonting extra att faktiskt prata om en bok tillsammans med andra. Saker som man tagit som självklart i handlingen har någon annat läst in något helt annat i. Plus att jag vidgar mina vyer och läser sånt jag kanske inte skulle ha läst annars.

Blev inbjuden till Islands ambassad för Islands president och hans fru Eliza Reid var på statsbesök här i Stockholm. Hon pratade om hur mycket dom satsar på hållbar turism så att inte naturen ska ta för mycket skada nu när besöksantalet till Island är större än någonsin. Den här bloggen öppnar upp oväntade dörrar och helt plötslig sitter jag i samma rum som en tidigare svensk statsminister och högt uppsatta politiker.

Fotograferade till Volvos sociala medier i deras nyrenoverade lokal i Kungsträdgården och mötte upp brottaren Martin Lidberg som körde slut på morgonpigga idrottare.

Det här året har har gett mig flera nya vänner som jag lärt känna tack vare den bloggen. Älskar internet för det! Det är sån lyx att få vara omgiven av så många drivna, kreativa och inspirerande kvinnor som vågar gå sin egen väg.

---

Vart reste jag 2018?

Åre

Jag började året med att ta nattåget upp till Åre för en Winter Workation med ett gäng andra bloggare. Själv har jag inte stått på en snowboard sen jag var 17 år så det blev inget åkande nedför en backe för min del, vilket kanske är tur för annars hade jag nog brutit något ben. Istället åt jag långfrukost på Åre bageri, bastade på Holiday clubs spa, gjorde yoga med utsikt över Åresjön, körde skoter och klättrade på ett fruset vattenfall.

• Winter Workation i Åre 2018

• Restaurangtips: Crêperie & Logi i Åre

Riga

Åkte på kryssning/konferens till Riga tillsammans med Nordic TB för att prata om riktlinjer och om hur reseblogg-kollektivet ska ta sig till nästa nivå och efter den kryssningen är jag nu med i deras advisory board. Väl framme i Riga delade vi upp oss för olika utflykter och jag valde att gå på en stadsvandring. Staden var iskall och jag trodde jag skulle frysa halvt ihjäl. Åkte upp i ett blåsigt kyrktorn med vacker utsikt och värmde oss sedan i ett ombyggt garage för lunch och gick på ölprovning.

• Kryssning med Nordic TB till Riga

• Ett vintrigt Riga: Frostbitna takåsar, värmande ölprovning och lunch i ett garage

Luleå

Hälsade på min kompis Lisa som flyttat till Luleå och byggt ett fantastiskt hus. Hon var väldigt pepp på att vi var där som ni kan se. Promenerade över isen på isbanan, åt våfflor från en liten stuga på en ö och bastade så vi blev mosiga.

• Vandra på isbanan ut till en ö och äta våfflor i Luleå

• Ögonblick från ett hus i Luleå

Göteborg

Det här var en revansch till staden som jag bodde i några månader för många år sedan. Då blev allt fel i val av jobb och ingenstans att bo på riktigt. Men nu var staden så mycket gästvänligare och jag och David upptäckte deras imponerande Naturhistoriska museum, vackra Palmhus och strosade i fina butiker. Plus att vi fick tid med att hänga med mina vänner som bor i Göteborg.

• Guide till Göteborgs finaste butiker

• Göteborgs Naturhistoriska Museum

• Palmhuset i Göteborg

Torö

Följde med David till Torö där han brukar surfa och blev helt tagen av hur vackert det är där. Karg och vinpinad natur, känns som det finns mycket däromkring jag vill upptäcka mer av. Perfekt att det ligger hyffsat nära Stockholm.

• Surf på Torö

Seattle

Landade i hipster Meccat Seattle i juni tillsammans med Katarina och Sofia. Staden hade så mycket att se och låt mig inte ens gå in på deras obehagligt underbara second hand butiker. Måste sätta ihop ett inlägg bara om det, det var som det gick en trend i vackra och morbida ting. Annars bodde vi på ett väldigt fint hotell och betade av varje stadsdel till fots. Det som är positivt med att lida av jetlag och vakna 4 på morgonen är att man hinner med otippat mycket på en dag.

• Ace hotel i Seattle

• Fremont i Seattle - trollet under bron och en omhändertagande blomsterbutik

Alaska

Vi tog oss sen upp till Anorache i Alaska och mötte upp Lena för att hyra en bil och ge oss ut i vildmarken. Den här delstaten är så orimligt vacker. Vet inte hur många gånger vi var tvungna att stanna efter vägen för att vi ville ta bilder. Vandrade upp på bergstoppar, såg min första vilda björn och upptäckte övergivna hus. Allt jag gillar på samma gång.

• Låt mig få presentera The Herings

• 3 övergivna hus i Alaska

• Vårt första möte med Alaska

• Midsommarafton i Alaska

• Vandringen Savage Alpine trail i Alaska

• Var bor jultomten? I North Pole Alaska såklart

Island

När vi flög hem från Alaska och mellandlandade på Island stannade jag och Katarina några extra dagar för att upptäcka nordvästra delen av ön. Blev helt tagen av den övermäktiga naturen och dom gulliga lunnefåglarna. Spenderade en dag själv med att köra längs den södra kusten och insåg hur otroligt mycket turister det är där jämfört med resten av ön.

• Kex hostel och en upptäcksfärd på Reykjaviks gator

• 4 saker att se på södra Island

• Bada i den gömda poolen Seljavallalaug på Island

• Islands lunnefåglar på Latrabjarg

Frankrike

Lämnade Island och tog mig ner till södra Frankrike för att möta upp David som körde runt med vår bil mellan olika stränder på jakt efter bra vågor att surfa på. Vi tältade och firade tre år tillsammans på samma plats som vi gjorde vår första resa till när vi precis blivit tillsammans.

• Surfa och campa i Frankrike

Hälsingland

Hade en fantastisk helg när jag och två vänner tog bilen norrut för att hälsa på min kompis Eleonor som i somras bodde i en gullig liten stuga utan el och vatten vid en spegelblank tjärn. Vi spenderade vår tid med att sitta timmar på den lilla bryggan framför stugan och prata om olika kreativa projekt och livet, åka på loppisjakt och äta pizza på ett fält.

• Stugan vid den spegelblanka tjärnen

Lindö

Den här helgen var nästan för bra för att vara sann. Tillsammans med ett stort gäng andra bloggare träffades vi hemma hos Natahlie som bor på en väglös ö i Mälaren. Det var som vi var på vuxenkollo med massor av djur att kela med, badtunna att krypa ner i och kloka kvinnor att prata med.

• En Summer Workation jag sent kommer glömma

• Om att leva sin dröm

Örebro

Örebro har stått länge på min lista över städer jag velat besöka i Sverige. Staden gjorde mig inte besviken när jag äntligen åkte dit under några soliga dagar under hösten. Träden var färgade i orange och gult och en varm släpig höstsol värmde upp.

• Min kommande fotoutställning och saker att göra i Örebro

OSLO

Åkte över till Oslo tillsammans med vänner för att hälsa på Sanna och hennes lilla dotter. Blev lite nostalgisk när vi promenerade genom staden jag bott så många år i.

• 2 tips till dig som ska besöka Grünerlökka i Oslo

Lindö

Spenderade ännu en helg hemma hos Nathalie på Lindö, myste med hundar, pratade om framtidsplaner och avslutade med nakenbad i Mälaren.

• Vinterbad på Lindö

---

Insikter

Året 2018 har verkligen präglats av samtal om hur dåliga våra flygresor är för klimatet, bara det att vi har det nya ordet flygskam i vårt vokabulär säger en hel del. Insikten angående flygen är något jag verkligen tar med mig in i det här året. Det känns som flera har tagit beslutet om att aldrig flyga mer och det respekterar jag. Jag kommer inte gå ut och säga att jag aldrig kommer flyga mer. Men det jag kommer göra är mitt bästa i att ta medvetna val och välja miljövänligare transporter istället för flyg när jag ska resa, vilket jag redan gjort flera gånger under 2018.

Jag som inte kastar ur mig mina reseberättelser direkt kommer fortsätta skriva om mina resor från Georgien, Nicaragua, Seattle och Alaska som jag besökt dom 2 senaste åren. Så det kanske kommer se ut som jag flyger massor men så är inte fallet. Just nu sitter jag och planerar flera resor inom Sverige och Norge som förhoppningsvis kommer ske under 2019 där jag valt bort flyget.

En annan insikt är hur mycket jag älskar att vara hemma. Kanske talar emot mig själv som resebloggare att skriva det men så är det. Jag vill inte som förr resa och vara borta flera månader i sträck utan vill nu ha mer vardag och såsa runt i mjukiskläder här hemma mellan resorna. Kanske spelar det in att jag tycker vi fått det så mysigt här hemma med våra växter och prylar. Motsatsen till less is more är våra ledord.

---

Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2018?

Jolene med Dolly Parton. Det var en av mina favoritlåtar innan men är det ännu mer nu efter ha lyssnat på den 4567 gånger när vi körde genom Alaskas skogar. Dollys karakteristiska röst och hennes vackra vemod ljudsatte landskapet perfekt.

Du hittar mig även här: