Ljuset, våren och inspirationen

Rosendals trädgård är en plats jag återkommer till flera gånger per år. Det är så vackert där ute med sina blomsterfält, växthus och äppelträd. Kanske är det drömmen att få ha ett eget växthus att sitta och fika i som gör att jag så ofta dras dit.  

Känns som att allt just nu handlar om att ljuset är på väg tillbaka för mig. Så fort ljuset kommer fram då känner jag även att min inspiration lägger in en ny växel. Vintern är verkligen inte en bra tid för mig och mitt skapande. Men nu skapas det massor av vackra konstraster mellan ljus och skuggor när solen tränger envist fram genom skitiga fönster. Alla dom där kontrasterna som jag ständigt letar med min kamera. Jag kan gå igång på så enkla saker som dom här krukorna och hur ljuset träffar dom. 

 krukor på Rosendals trädgård i Stockholm
inredning-växter01.JPG

David överraskade mig med blommor som jag har fördelat ut i små apoteksflaskor runt om i lägenheten, som om jag vill sprida ut våren till alla hörn. Till och med min telefon har fått sig en stänk av vår på sig med ett nytt skal med växter. Ingenting kommer undan nu!

En grön och beige kruka fick vi med oss hem som ser ojämn och lite skev ut. Precis som jag gillar dom. Jag som alltid tänkt mig att allt som säljs på trädgården ska vara svindyrt blev lite chockad när jag vände krukan upp och ner och någon hade skrivit 60:- med en blyertspenna. Jag hade förväntat mig minst det dubbla. Så från och med nu får den hänga på vårat köksbord. 

inredning-växter02.JPG
inredning-växter05.JPG
inredning-växter03.JPG

Du hittar mig även här: 

Kvinnliga äventyraren som reser från Mongoliet till London med kameler

Över 12 000km och genom 14 länder kommer Baigalmaa Norjmaa vandra tillsammans med sin kameler. Under tre års tid ska hon ta sig från Mongoliet för att avsluta expeditionen Steppes to the West i London.

 Baigalmaa Norjmaa vandrar med sin kamel från Mongoliet till London

Jag snubblade över den här artikeln på Huck Magazine och kunde inte sluta läsa för Baigalmaa är så fascinerarande. Mongoliet är ett av mina favoritländer trots att det var över 10 år sedan jag besökte det sist. Landskapet är kargt och hårt men med ett väldigt varmt folk. Dom starkaste minnena jag har var flockar av vildhästar som galopperade över slätterna, stora rovfåglar som cirkulerade i skyn och nomadfolkens runda vita tält (ger) som plötsligt kunde dyka upp mitt i ingenstans. 

Baigalmaa kommer behöva klara temparaturer så låga som ända ner till -50 och redan har fem personer i hennes team varit tvungen att ge upp. Men inte Baigalmaa, hon vandrar på. Det beror nog mycket på att hon är född in till livet att vara nomad och har stor erfarnhet av hårda förhållanden. Båda hennes föräldrar var nomadiska herdar som flyttade runt om i Mongoliet med sina yaks, kameler och kor. Hela tiden överlevde dom på väldigt knappa medel. 

Baigalmaa lämnade sin nomadiska livsstil vid 16 års ålder och började studera. Men det gick inte lång tid tills att vildmarken kallade på henne och hon började jobba som guide. Mycket tack vare hennes stora kunskap om att navigera i vildmarken. Den inre kompassen som vandrande folk har är något jag är väldigt imponerad av när jag reste runt i Mongoliet. En av nätterna skulle vi sova tillsammans med en nomadfamilj i deras ger. Vår guide körde timtals rakt ut på slätten utan några bestämda vägar och tog bara sikte på något. Men vi kom alltid fram till vårat mål. Tänk jag som inte ens kan hitta i Stockholm trots att jag bott här snart i 5 år. 

Men det var under hennes jobb som guide som en dröm började vakna till liv. Där stötte hon på en äventyrare från Australien som red genom Mongoliet. Hon tänkte om en utlänning kan göra det så borde verkligen jag som mongol klara av det. När hon sedan träffade en annan äventyrare Karl Bushby som vandrar runt jorden började hennes expedition verkligen ta form och fick sig namnet Steppes to the west med tillhörande instagramkonto. I juli förra året började hon sin resa och i dagsläget har hon nyligen vandrat genom Mongoliet och är just nu i Kina. Det är helt sjukt att hon har så få följare på Instagram. Det här är en av dom coolaste kvinnorna därute som fler borde följa tycker jag!

 Steppes to the west instagram om kvinnan som vandrar från Mongoliet till London med sin kamel

Du hittar mig även här: 

Länktips [fyra]

Det värsta i teknikstrulväg hände mig nu under mars. Min dator och min externa hårddisk dog. PANIK! Min bara 5 månader gamla dator kraschade och drog även med min externa hårddisk med ner i fallet. På den hårddisken låg två år av bilder men tack och lov så hade jag gjort backup på allt för några månader sedan. Mina vänner det här är en uppmaning om att du måste göra backup om du inte har gjort det. Du vet aldrig när det kommer hända att något kraschar. Det handlar faktiskt inte OM teknik går sönder utan NÄR. För min del slutade det med att jag åkte i ilfart till datordoktorn som fick byta ut ett logikkort och plåstra om den. Men nu är jag äntligen tillbaka och kan jobba som vanligt igen. Här kommer lite saker att drömma sig bort till under långledigheten. Glad påsk på er!


La Piscine i Roubaix

Jag har upptäckt att jag söker mig till museum som ligger i fantastiska byggnader mer än själva utställningarna. I ett gammalt nedlagt badhus från 1930-talet i staden Roubaix i norra Frankrike huserar idag ett konstmuseum. Tänk så mycket vackrare badhus som byggdes förr till skillnad från våra kala kakelhus som byggs idag. Badhuset var tvungen att stänga på grund av hälsoskäl i mitten av 1980-talet och var stängd fram tills början av 2000 då det gjordes om till vad det är idag. Jag skulle  gärna vilja promenera längs med poolen och se hur eftermiddagssolen sipprar in från det stora fönsteret och skapar skuggor på statyerna. 


Given

Given är en dokumentär om surfarna Daize and Aamion Goodwin och deras son Given. Dom reser jorden runt för att surfa och allt berättas ur deras sons perspektiv som även är berättarrösten. Det är inte många dokumentärer som brukar beröra mig men den här greppade tag om mig och skakade runt massa tankar. Makalöst vackert filmat och inspirerande om en familj som går sin egna väg. Ni hittar den på Netflix. 


 Carl eldhs atelje i Stockholm

Carl Eldhs atelje

Eftersom jag var inne på spåret om statyer i vackra lokaler så tänkte jag tipsa om att du kan uppleva det på hemmaplan. Du behöver inte resa hela vägen till Frankrike utan kan besöka Carl Eldhs ateljémuseum i Stockholm.  Jag anser att det här är ett av Stockholms vackraste museum men så vet om att det finns. Det är högt i tak, massor av vackra statyer och enorma fönster som släpper in massor av ljus in i ateljen. En väldigt inspirerande miljö att befinna sig i. För att se mer bilder kan du klicka dig in till mitt inlägg från när jag var där sist. 


Under an arctic sky

Jag fortsätter i temat surf. Men denna gång i mycket kallare breddgrader närmare bestämt Islands norra kust under vintern. I den här dokumentären får vi följa sex stycken orädda surfare som ger sig ut på jakt efter extraordinära vågor i dom värsta förhållanden. Det är vad jag kallar 100% dedikerade! Jag har själv varit med en gång och fotograferat när mina vänner surfade i Norrland mitt i vintern och kunde inte fatta att dom inte frös ihjäl. 

Slutscenen är storlagen när dom surfar under ett norrsken med snöbekläddaberg i bakgrunden. Så himla vackert! Regissören bakom dokumentären är äventyr och naturfotografen Chris Burkard som har en enorm följarskara på Instagram. Den här dokumentären hittar du även på Netflix 


paris.jpg

Carla

Om du är som jag som har rest mycket och bott utomlands i omgångar så kommer och går vänner i ditt liv. Man klickar otroligt bra men så bestämmer man sig för att  dra vidare på nya äventyr eller att det är en själv som stannar kvar någonstans. För 13 år (!) sedan pluggade och jobbade jag som makeup artist i Paris och i min klass lärde jag känna australiensiska Carla som jag hängde konstant med i Paris. Ett tag bodde jag även hemma hos henne när jag var mellan två lägenheter. 

Efter att utbildning var klar flyttade jag till Oslo och Carla stannande kvar. Vi tappade kontakten och tiden gick. Så plötsligt en dag förra veckan läste jag Sandras blogg om hennes äventyr i Paris och fick stanna upp i scrollandet och zooma in. Är det där inte Carla till vänster i bilden? Jo visst var det det efter ha dubbelkollat med Sandra. Så lustigt hur liten världen är!  

 

 


Du hittar mig även här:

 

 

 

 

 

Restaurang tips: Crêperie & Logi i Åre
 Äta lunch i Åre på Creperie

Crêpes var kanske inte det första jag tänkte att jag skulle äta när jag var i Åre. Men jag är väldigt glad att Katarina introducerade mig till restaurangen Creperie & Logi. I en gammal brandstation med högt i tak och med tegel som täcker väggarna hittar du restaurangen mitt i centrala Åre. 

 Äta lunch i Åre på Creperie
 Äta lunch i Åre på Creperie

Evelina och Katarina försöker vara så gulliga dom kunde och jag tycker dom lyckades väldigt bra. 

 Äta lunch i Åre på Creperie

Efter ha spenderat flera timmar utomhus för att upptäcka naturen runtomkring Åre smakade cidern extra gott som jag beställde in. Den är inte den där sliskiga söta blasket som 20-åringarna köper på systemet som färgar tungan röd utan den franska varianten av cider. Du vet den som inte är söt och känns mer torr. Jag råkade nörda ner mig rejält i ciderns värld när jag började googla om drycken. Visste ni att fransoserna är så sjukt nitiska med det här med cider och har hårda lagar om hur en cider får tillverkas och vad som får finnas i flaskan. Äpplen och päron thats it! Inga konstigheter helt enkelt. Det mesta av den franska cidern kommer från regionerna Normandie och Bretagne och bara i Normandie ska det finnas 7 miljoner äppelträd och nästan 2000 olika äppelsorter. Ja det om något är ett bevis på hur viktig cidern är för dom som måltidsdryck och den dricks gärna i samband med crêpes eller galetter. 

 Äta lunch i Åre på Creperie
 Äta lunch i Åre på Creperie

Men är det något jag åt när jag bodde i Frankrike så var det crepes. På dagen fylld med nutella och på vägen hem från en fest fullproppad med ost och svamp. Lite som vi ramlar in på Max så var det många som gick förbi ett sunkigt creperie sent på natten på väg hem. Jag ska erkänna att jag inte visste exakt vad skillnaden är mellan crepes och galetter. Men nu vet jag det! Crepes görs på vanligt vetemjöl och är som vanliga pannkakor, galetter görs på bovetemjöl men dom fylls ofta med bland annat ost. Så nu vet ni det, kanske är det fun fact som fastnar i er hjärna till något frågespel i framtiden. 

Här nedanför har ni Sofias crêpes toppad med bland annat getost, mandlar, roccula och honung. Men du kan maxa upplevelsen och även ta en efterrättcrêpes om du inte kan få nog. Varför tveka om du har chansen!

 Äta lunch i Åre på Creperie
 Äta lunch i Åre på Creperie

Du hittar mig även här: 

Mitt senaste fotojobb för BBC

Kommer ni ihåg att jag skrev om att jag skulle fotografera för BBC? Nu ligger jobbet äntligen ute och jag kan visa er. I januari packade jag min kameraväska och tog mig ut till Blackeberg för att möta Kate. Jag hade tidigare samma vecka fått ett mail från en tjej som skulle göra ett reportage som skulle gå under titeln The objects that remind us of home. Det skulle handla om dom där små sakerna vi bär med oss när vi lämnar våra hemländer för ett nytt land. Kate som lämnat Canada för Sverige packar alltid med sig den här tröjan för den påminner henne om sina rötter. Tröjan är stickad i ett speciellt mönster som härstammar från stammen Cowichan som är hemmahörande i British Columbia som hon kommer ifrån. Vi hade fått direktiv om att vi skulle vara utomhus och hon skulle ha tröjan på sig. Det kanske var en enkel grej för dom som fotograferades i varmare länder men här var det snålblåst och många minusgrader. Men Kate höll humöret uppe och eftersom hon är van vid värre vintrar än den hon upplevt här i Stockholm så var det inga problem att stå ute utan jacka. Vilken lättnad för mig kan jag lova! 

Jag började själv tänka på alla dom gånger jag flyttat utomlands om det var något speciellt jag packat med mig. Men jag kan helt ärligt inte komma på något som jag packat med mig när jag flyttat till Oslo, Paris eller Barcelona. Det närmsta jag kan komma på var att jag brukade framkalla vissa fotografier på nära och kära för att ha uppe på väggarna. Men jag måste erkänna att jag har när hemlängtan varit för stor att hantera smugit iväg till IKEA och handlat med mig hem massa svenska ätbara delikatesser. 

Har du flyttat utomlands någon gång? Packar du alltid med dig något specifikt från din hemort? Skulle vara kul att höra vad det är!

 Porträttfotografering för BBC i Stockholm
BBC-jeanetteseflin06.JPG

Du hittar mig även här: