Stepantsminda - Ett samhälle vid foten av Mount Kazbek

Stepantsminda Georgien

Vi hoppar av vår buss från Tbilisi och Ruska börjar genast förhandla med männen som står på busstationen som kör turister upp till Gergeti trinity church. För vad jag har hört från henne så är det inget man ska ta på sig att köra själv då det krävs nerver av stål och fyrhjulsdrift. Visst man kan vandra upp dit och det tar ett par timmar. Jag har inget emot att vandra men inte den här dagen och inte helt vertikalt för den delen. 

Stepantsminda-georgia.jpg

Jag tittar upp och bergen tornar upp sig vart man än tittar. Vi har lämnat det stekheta Tbilisi och möts av mycket svalare väder. Inte kallt men friskt som min pappa skulle ha beskrivit det.  Långt där uppe skymtar jag kyrkan, exakt 2170 meter över havet står den. 

Stepantsminda.jpg

Vi är på jakt efter något att äta och Ruska vet ett ställe som hon tar oss till. Men för att komma dit är vi tvungen att gå uppför en backe men min blick riktas inte mot vart jag ska sätta fötterna utan uppåt. Uppåt mot bergen. Att jag snart skulle äta lunch på en restaurang med den vackraste utsikten jag ätit till vet jag inte om nu. Jag halkar efter i vanlig ordning och dom andra är tvungen att vänta in mig. Vi går förbi en liten butik som vi misstänker att Google inte står bakom och fnissar lite. Backen tar oss högre och högre upp och vi kommer närmare bergen. Vi passerar folks hem och några barn cyklar fram och tillbaka för att  tävla mot varandra vem som kan cykla snabbast.  Ett gumma och en gubbe vandrar långsamt på vägen och tittar mest ner på sina skor. Förmodligen så vana med utsikten att det inte facinerar dom längre, inte som en annan som börjar känna av lite smärta i nacken av allt konstant tittandes uppåt. 

Stepantsminda-georgia.jpg
Stepantsminda.jpg
Stepantsminda.jpg
Stepantsminda-georgia.jpg
Stepantsminda-georgia.jpg
Stepantsminda-georgia.jpg
Stepantsminda-georgia.jpg
Stepantsminda-georgia.jpg
 

Storslagna vyer på Georgian military road

georgian-military-road

Vid 8.30 ropar Ruska mitt namn genom den öppna fönstret som vetter mot gatan. Jag sticker ut huvudet och säger att vi är på väg. David som är kanske norra Europas tröttaste morgonperson yrar omkring i rummet. Jag hade inte sovit så bra eftersom jag hade legat och stört mig på att en katt jamat högt och förfärat i timmar. Efter ha legat sömndrucken ett tag förstod jag att det var hostelets katt som smitit ut på våran balkong och blivit utelåst. Inte hade vi någon aning om att den var där tills det slog mig att det lät lite för nära för att vara ute på gatan. Trots den lilla sömnen så hade jag inga problem med att stiga upp för idag var dagen då jag äntligen skulle få se Gergeti trinity church. Som jag hade längtat! I ett år närmare bestämt, nu skulle det äntligen hända. 

tbilisi-busstation.jpg

Med en välbehövlig kaffe och en taxiresa senare står vi på busstationen. Det i sig var en upplevelse, organiserat kaos är vad jag skulle kalla det. Folk överallt och inga direkta skyltar om vart bussarna avgick. Efter ha gått omkring förvirrat fram och tillbaka och frågat oss fram hittade vi våran buss. Resan dit skulle gå på Georgian military road som går ända upp till Ryssland. Men vi skulle stanna precis en mil innan gränsen vid samhället Stepantsminda där man måste fixa ny transport för att ta sig upp på berget för att se Gergeti trinity church.

 Att ta lokalbussen i Tbilisi innebär att man åker minibussar som avgår en gång i timmen. Men det vi märkte vara att om bussen blev full innan den avsatta tiden så åkte den. Så vi spenderade en hel del tid på att bara sitta och uggla på bussen tills nästa avgång så jag roade mig med att fotografera allt som hände utanför mitt fönster. 

tbilisi-busstation.jpg
tbilisi-busstation.jpg
tbilisi-busstation.jpg
kazbegi-georgien.jpg

När vi väl kom iväg så gick det väldigt fort tills att naturen tog över och vi lämnade staden bakom oss. Resan tar ungefär tre timmar till Stepantsminda som ligger vid foten av berget Kazbek. Ungefär halvvägs stannande vi för en bensträckare vid en liten rastplats där det rann en litet vattenfall som folk kunde fylla på sina vattenflaskor med tillhörande vacker vy. Vårt första möte med dom georgiska bergen. Jag tyckte det var imponerande redan där men det är absolut ingeting om vad som jag kommer få se på slutet av den här resan. Det är bara som en liten teaser av vad som komma torna upp sig. 

vatten-georgien
natur-georgien.jpg
kazbegi-georgien.jpg
bil-georgien.jpg
köra-bil-georgien.jpg
berg-georgien.jpg

Vi åker förbi skidorten Gudauri som är extremt sömning vid den här tiden på året men får höra att det ska ha bra backar om man gillar att åka nedför. Vilket jag kan ana efter ha sett bergspartierna! 

gudauri-georgien
guduari-georgien.jpg
guduari-georgien
kazbegi-georgien.jpg
kazbegi-georgien.jpg
kazbegi-georgien.jpg
guduari-georgien.jpg
kazbegi-georgien.jpg
kazbegi-georgien.jpg
kazbegi-georgien.jpg
kazbegi-georgien.jpg
kazbegi-georgien.jpg
kazbegi-georgien.jpg
kazbegi-georgien.jpg
kazbegi-georgien.jpg
kazbegi-georgien.jpg
kazbegi-georgien.jpg
roads-georgia.jpg
kazbegi-georgien.jpg

Äntligen får jag se berget som jag hört som mycket om. Många som har besökt den här platsen har sagt till mig att berget oftast ligger gömt i molnen och är svår att få en skymt av.  Men inte idag! Idag visar den sig från sin bästa sida. 

kazbegi-georgien.jpg
kazbegi-georgien.jpg
kazbegi-georgien.jpg
Kazbegi57.jpg
kazbegi-georgien.jpg
google-maps-georgien.jpg

INFO: 

Resan med lokalbussen (minibuss) från Tbilisi till Stepansminda kostar 10 gel som är cirka 40 kronor. Bussarna avgår från Didube bus station i Tbilisi och tar cirka tre timmar att åka. 

Recension: Like hostel Tbilisi

När vi letade boende inför våran Georgien resa bestämde vi att vi skulle ha Tbilisi som bas och sedan göra små utflykter därifrån. Vi hade kriterierna att vi ville ha ett eget rum, centralt läge och att det måste finnas ett fungerande wifi. Vi var inte så sugna på att lägga flera hundra per natt på nått superfint hotell och heller inte dom billigaste sovsalarna. Jag hade fått tips av min vän att försöka bo i den gamla delen av staden som kallades Mtatsminda. Det finns oväntat mycket Tbilisi när jag började söka. Men jag fastnade för Like Hostel som uppfyllde alla våra kriterier plus att den har 9.2 i omdöme på booking.com och det kostade 140kr natten per person.

Like hostel ligger ett stenkast från den stora huvudgatan Rustaveli street på en lummig och lugn parallellgata med gångavstånd till det mesta i staden. 

like-hostel-Tbilisi.jpg
like-hostel-Tbilisi.jpg

Det första man möts av är det gemensamma rummet som innefattar köket och en soffgrupp man kan hänga i. Vid köket finns även en lång balkong med sittpuffar. 

like-hostel-Tbilisi.jpg
like-hostel-Tbilisi.jpg

Utsikten från balkongen. 

like-hostel-Tbilisi.jpg
like-hostel-Tbilisi.jpg

Dom har ett dubbelrum med egen balkong och en sovsal med tre stycken våningsängar så sammanlagd kan dom ha 8 gäster, vilket ger ett väldigt hemtrevlig känsla då man är så få. Hon som driver stället är ryska och är otroligt hjälpsam. När min väska var försvunnen på flygplatsen och mina enda byxor gick sönder knackade hon på våran dörr och erbjöd sig att låna ut sina egna kläder. Det var en väldigt fin gest som jag uppskattade!

like-hostel-Tbilisi.jpg

Dubbelrummet är väldigt stort med en dubbelsäng, sminkbord och en sittpuff. Vi trivdes väldigt bra men det fanns bara en en stor nackdel och det var att dubbelsängen inte hade någon bäddmadrass vilket gjorde att man kunde känna fjädrarna i madrassen tyvärr. 

hostel-tbilisi.jpg
like-hostel-Tbilisi.jpg
like-hostel-Tbilisi.jpg
like-hostel-Tbilisi.jpg
like-hostel-Tbilisi.jpg

Sammanfattning: 

+

Väldigt centralt läge

Supertrevlig och hjälpsam ägare

Gillar man djur är det en drömsituation med både katt och hund

24 timmar checkin. Vilket är väldigt bra då dom flesta flygen anländer på natten. 

-

Dubbelsängen är hård. 

En toalett och dusch att dela på

 

INFO: 

Adress: Griboedov st 6, Mtatsminda

Mer detaljerad information på booking.com

 

Gabriadze teatern - Det lutande tornet i Tbilisi

Första kvällen i Tbilisi mötte vi upp med min georgiska kompis Ruska som jag lärde känna på Gotland förra sommaren. Nästan exakt ett år senare uppfyller jag löftet om att jag skulle komma och hälsa på. Kvällen är varm och trafiken högljudd. Vi går mot en restaurang som hon tycker om, Cafe Gabriadze. Hon varnar oss att området är lite turistisk och jag tänker mig att det kommer vara väldigt mycket folk och svårt att få bord. Men men det behöver jag inte oroa mig för. Tbilisi är inte alls sådär knökfull med turister som Prag kan vara om sommaren. Man ser några enstaka turister nån gång då och då, främst kommer dom från Ryssland. 

Gabriadze-Theatre-Tbilisi.jpg

Vi möts av dockteatern Gabriadze på torget som är sned och vind, som om den är byggd i flera omaka lager. Dom långa buskarna vajar fram och tillbaka och ger liv åt tornet. Man tror att man befinner sig i en kuliss för en barnfilm men påminns snabbt att det är ett väldigt vanligt torg med uteserveringar. 

Gabriadze-Theatre-Tbilisi.jpg
Gabriadze-Theatre-Tbilisi.jpg
Gabriadze-Theatre-Tbilisi.jpg
Gabriadze-Theatre-Tbilisi.jpg
Gabriadze-Theatre-Tbilisi.jpg

Vi slår oss ner vid ett bord vid en bar på torget och dricker vår första Argo, en georgisk lager. Vinden yr runt på våra servetter som vi får jaga efter dom. Vi uppdaterar oss om vad som har hänt i våra liv sen vi sågs för ett år sedan. Ruska springer över till Gabriadze cafe för att reservera ett bord. Snart får vi en nick från en kypare och vi dricker upp dom sista klunkarna för att skynda oss över för att haffa vårat bord. 

Gabriadze-Theatre-Tbilisi.jpg
Gabriadze-Theatre-Tbilisi.jpg

På Gabriadze cafe som ligger precis i anslutning till tornet får vi vår första bekantskap med det georgiska köket. 

Gabriadze-Theatre-Tbilisi.jpg

Vi beställde in khachapuri som är ett bröd som både är fylld och toppad med ost. Till det åt vi pkhali som är en vegansk traditionell georgisk rätt som serveras kall med bland annat hackade grönsaker, valnötter och böner. Vansinnigt gott! 

Gabriadze-Theatre-Tbilisi.jpg

INFO:

13 Shavteli St, Tbilisi

http://gabriadze.com/en/o-teatre/