Stugan vid den spegelblanka tjärnen
 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.

Förra helgen smet jag från Stockholm tillsammans med Ambjörn och Katinka för att köra norrut. I en bil med en halvt fungerande AC badade vi i svett upp till Hudiksvallstrakterna för att hälsa på Eleonor som flyttat in en liten stuga vid en tjärn med sin Joakim och hennes hund Bella.  

 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.
 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.

Sakta kör vi den sista biten på den skumpiga skogsvägen längs med en spegelblank tjärn där tallarnas stammar reflekteras ner i vattnet. Där bor Eleonor utan el och rinnande vatten i den sötaste lilla röda stugan. Där mobiltäckningen kommer och går, som om den är beroende av hur vinden ligger. Så plötsligt är den borta och man är helt avskärmad från omvärlden. Levande ljus tänds på bordet, chips hälls upp i skålar och bubblorna sprakar i glasen. Hela tiden med Patti närvarande i hörnet som en ständig övervakare.

Några veckor tidigare när jag var i Holland hade jag träffat min kusin och min mosters man för första gången på ungefär 20 år och fick lära mig om mina kusiners väldigt speciella uppväxt som började på en söderhavsö och som tog dom senare till USA. Han nämner att dom bodde ett halvår på ett konstnärshotell i New York under 70-talet som barn och säger att det hette Chelsea hotel som om det inte vore något märkvärdigt. Men där får jag nästan slag. Här har jag läst åtskilliga böcker, artiklar och lyssnat på låtar skrivna på det hotellet genom åren och plötsligt får jag reda på att mina kusiner växt upp där. Han berättar historier hur han cyklade i korridorerna och lekte med med hissen så den åkte upp och ner till dom andra gästernas förtret. Tankarna börjar spinna i väg direkt om vilka kända musiker och konstnärer som han stött på där i korridorerna. Framförallt tänker jag på boken Just kids som är en biografi skriven av Patti Smiths som skildrar hennes liv där tillsammans med fotografen Robert Mapeltorpe. Om du inte har läst den så måste du!  Det är en sån bok som kommer skaka om dig och sen kasta ner dig igen.

 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.

Vi har alla lärt känna varandra på olika fotografutbildningar och har sedan tagit våra egna vägar men ändå har vi något som binder oss samman. Vi pratar om att skapa, Katinka delar med sig sina erfarenheter av att bo på art residencies runt om i världen och vi försöka komma ikapp vad som har hänt i våra liv sen vi sågs sist.

Vid midnatt kommer Joakim hem och vi blir påminda att vi glömt blodmånen som skulle vara den bästa på hela seklet. I mörkret tar vi på oss skorna och går på skogsstigen djupare in i skogen. Vi svänger av till höger och tar oss upp på en höjd så vi ser månen över trädtopparna. Den är inte röd som vi trodde att den skulle vara, kanske för att vi missat det största spektaklet. Vi står tysta och stirrar på månen. Ovanför oss hänger elledningar som knastrar och sprakar på ett obehagligt sätt när det är det enda som stör tystnaden. Någon av oss säger eeeh jaaahaaa och vi går tillbaka till stugan för att sova.

 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.

Jag vaknar tidigt på lördagsmorgonen och tror att alla fortfarande sover. Men så hör jag hur Ambjörn stiger upp och börjar leta efter något. När våra blickar möts står hon med handduken i famnen och viskar hon att hon tänker gå till bryggan för att bada. Jag som är Sveriges största badkruka kan ändå inte stå emot tjärnen. Den är alldeles för vacker för att inte hoppa i. Jag tassar efter henne och går ut på bryggan som bara är några meter från stugan. Stortån träffar vattnet och jag inser att tjärnen har kylts ner från gårdagen då den var orimligt varm. Men har jag bestämt att jag ska bada så ska jag. Men det tar tid. Vet inte hur många minuter jag står stilla på varje trappsteg på stegen innan jag samlar mod för att gå ett steg djupare ner i det kalla vattnet.
-Bara gör det ropar Ambjörn från andra sidan tjärnen där hon simmar fram och tillbaka. Några minuter senare kastar jag mig i men är uppe lika snabbt.

 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.
 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.
 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.
 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.

Som jobbiga sommarlovsbarn stökar vi runt och klämmer på Bellas leksaksgris utanför fönstren i hopp om att alla ska stiga upp och leka med oss.

 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.
 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.
 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.
 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.
 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.
 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.
 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.

Vi lämnar stugan några timmar för att åka på loppisjakt som står högst upp på listan av saker jag älskar att göra. Längs med små vägar kör vi på jakt efter handskrivna skyltar av kartong med ordet loppis skrivet i svart tusch på sig. Vid varje skylt svänger vi in och det slår oss hur fint det är med sommarsverige. Varje gång man svänger av in någons uppfart är det som man får komma in i varje hus lilla verklighet. Vi pratar med folk om elden som härjar bara någon timme bort och bristen på regn. En kvinna står och svär lite åt rovfågeln som cirkulerar ovanför våra huvuden. För längesen innan hon satt upp nätet över hönsgården som vi står bredvid hade en rovfågel dykt ner och några stackars höns hade fått stryka med på kuppen.

 Om man slår upp ordet bedrövad i en ordbok så skulle man kunna hitta den här bilden på Bella. Det finns nog ingen som kan se så bedrövad ut som hon. Varje gång en dörr till en bil öppnas springer hon dit snabbare än blixten och kastar sig upp på sätet för att vara säker på att hon inte kommer bli lämnad. Hon är som många adopterade gatuhundar som får nya hem, dom kommer med ett bagage. 

 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.
 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.

Vi köper med oss mat från Delsbo och kör på dom små grusvägarna på jakt efter någon fin plats att parkera bilen för att äta. Vi kör förbi gamla och nya gröna vågares hus i trakterna. Vi undrar varför det blev så många som slog sig ner just i Delsbo av alla ställen. Någon som vet? Jakten på en gullig sjö att ha vår picknick vid får vi lägga ner och hittar istället ett liten avskärmad plats i gräset längs med vägen.

 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.

Eleonor och Bella, sådan matte sådan hund.

 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.
 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.

Vi är alla varma efter suttit i en bil under den kvava dagen. Alla behöver bada. även Bella behöver kylas ner. Eleonor går med Bella i famnen ut på bryggan och sänker ner henne försiktigt i vattnet och genast börjar dom små benen veva fram och tillbaka. Lugnt simmar hon in mot land och kan jag inte sluta fnissa över Bellas taktik att ta sig upp på land igen. Benen spretar stelt åt alla håll och hon påminner mer om en fladdermus som tar sig fram. En plattare hund får man leta efter.

 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.
 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.
 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.
 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.

Prosecco hälls upp och ett glas hamnar på en stubbe bredvid Eleonors experiment om att färga tyg med rostiga spikar. Kontrasterna; det är det som är det fina här. Vi tränger ihop oss bredvid varandra på den lilla bryggan, tre människor och en hund. Där sitter vi tills mörkret och regnet smyger sig på oss. Det är helger som dom här som ger så mycket inspiration och energi. Nya tankar väcks och idéer kläcks. Jag har sån tur som har så fina och kloka personer runt mig som jag får kalla mina vänner. 

 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.
 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.
 Bo i Norrland i en stuga utan el och rinnande vatten.

Du hittar mig även här:

Ace hotel i Seattle
 Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle

Årets stora resa började med att vi stannande några nätter i Seattle innan vi flög upp till Anchorage i Alaska. Vårt första möte med Seattle var deras tunnelbana som bestod av en (!) linje som går under namnet Light Link Rail. Den börjar en station innan flygplatsen och fortsätter sedan genom staden. Det här var någonting som vi fick lära oss senare att Seattleborna var oerhört stolta över, att dom hade ett sånt bra och utbrett lokaltrafiksystem i staden. Som europé är ju det nästan ett skämt. Vi är bortskämda med att ha ett myller av olika tunnelbana och spårvagnslinjer i nästan varje större miljonstad. Det här säger en hel del om USA och deras transportsystem. Här tar man bilen vart man än ska och där ingenting är i gångavstånd. Men Seattle ska ha det att man faktiskt kan ta tunnelbanan ut till flygplatsen för bara cirka 25 kronor.

Efter en hel del research innan resan insåg vi att det var rätt svårt att hitta ett hotell i Seattle som passade vår budget och som var lite roligare. Det kryllar av dom där hotellen med tillhörande konferensanläggning och som piffats upp med en trött neonlampa i entrén. Vi ville bo någonstans där det kändes lite mer personligt och genomtänkt och valet föll till slut på hotellkedjan Ace hotel.

Här kommer en liten fun fact: Har du sett serien Portlandia som gör parodi på hipsters i Portland och allt som hör därtill? Om inte så borde ni göra det, så otroligt många roliga sketcher med stor igenkänningsfaktor på människor du har mött. Kanske känner du till och med igen dig själv i vissa scener? I avsnittet som heter Blunderbuss finns det en sketch om dom jobbigt hippa personalen på Duece hotel som delar ut skivspelare och skrivmaskiner till sina gäster. Det är faktiskt en parodi på just ett Ace hotel som ligger i Portland.

 Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle

I entrén på Ace hotel möts du inte av en dj som scratchar fram meningar eller snorkig personal som i sketchen. Här möts du snarare av tystnad och slingrande krukväxter i lerkrukor.

 Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
 Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
 Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
 Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
 Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle

Med en nyckel till rum 127 i handen försöker vi orientera oss i dom smala gångarna som en gång i tiden var ett halvvägshus för kriminella som suttit i fängelse innan det renoverades och blev hotell. Vi hittar vårat rum längst in en korridor och sticker nyckeln i låset. Rummet är stort och fint med målade vita tegelväggar och två enorma sängar bredvid varandra som tar upp det mesta av platsen. Amerikanerna gör verkligen allt så mycket större, men det var perfekt för mig som skulle dela säng med Sofia. Sängarna var helt obeskrivligt sköna med fluffig täcken och massor kuddar. Precis allt jag gillar. Ingen av oss ville dela säng med Katarina då hon lyckats dra på sig en influensa och feber på morgonen vi skulle flyga. Trodde att kvinnan skulle sluta andas och kvävas av hennes snortäppta näsa och hals en natt och var tvungen att väcka henne för att få henne att sluta göra dom kvävande lätena. Stackare!

 Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
 Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle

Överkastet skulle jag inte ha något emot att ha hemma och över sängen fanns instruktioner på hur man viker en origamifågel, så fina detaljer.

 Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
 Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle

Ett gäng skivor står i en låda på skrivbordet och jag börjar långsamt bläddra mellan dom. Ska jag vara ärlig så är det inte många skivor som jag känner igen men fastnar för ett svart omslag med rosa text av Curtis Harding. Typsnittet och layouten gör att den ser ut att vara från 70-talet. Den får det bli tänker jag när jag lägger den på skivspelaren och musiken spelar i bakgrunden när vi gör oss iordning för att gå ut och upptäcka Seattle. När jag sedan googlar på vem Curtis Harding är så det inte alls någon gammal soulräv från 70-talet utan han är bara några år äldre än mig själv. Jag fastnade för låten Ghost of you som jag sedan spelade om och om igen resten av vistelsen på Ace. Den låten blev lite som ett soundtrack för våra dagar i Seattle. Precis som Dolly Parton senare skulle bli vår följeslagare genom Alaskas vildmark.

 Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
 Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
 Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
 Ace hotel i Seattle

Varje morgon vaknade vi flera timmar innan frukosten öppnade eftersom vi hade drabbats av den ökända jetlagen. Men det som är positivt är att man får väldigt mycket gjort innan klockan ens slagit 7. Det får man dock betala dyrt för senare under eftermiddagen då sömnen kommer krypande och plötsligt kommer man på sig själv att nästan somna stående. Jag kom lindrigt undan på vägen till USA men jetlagen som slog till när jag lämnade USA var värst för mig. Som när Katarina har parkerat bilen och vänder bort huvudet en kort sekund för att sen hitta mig sovandes som en räka med pannan mot handskfacket i bilen på Island. Det enda som jag har att säga som jag tyckte var mindre bra på Ace hotel var att för det priset vi betalde per natt (cirka 1500kr) tycker jag att det borde ha ingått en bättre och större frukost. Continental breakfast är i princip rostmackor med sylt på, kokta ägg och yoghurt.

 Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
 Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle
 Ace hotel - ett centralt hotell i Seattle

Du hittar mig även här:

Midsommarafton i Alaska
 Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy

Nu är jag äntligen hemma! Tänk när jag var i 20-årsåldern och gjorde två jorden runt resor. Det första varvet reste jag i 6 månader och min andra jorden runt resa reste jag i ETT ÅR i sträck. Idag känner jag att en månad känns mer som 4 månader. Vet inte hur jag orkade? Kanske tog man in saker lättare? Idag får jag nästan en visuell överdos av intryck när jag reser. Känner ni igen er av den beskrivningen? Mina jorden runt resor gjorde jag innan jag började fotografera på riktigt och slängde typ upp kameran i farten och fyrade av en suddig bild. Idag ser jag på världen annorlunda. Hela tiden söker min blick efter vackert ljus och plötsliga ögonblick men till slut blir jag helt slut i huvudet.

Jag har verkligen hunnit med så mycket varierande saker på den här semester. Jag har vandrat uppe på snön på en alpint bergspass, sett björn (!), blickat ut på glaciärer, upptäckt övergivna hus i Alaska, promenerat genom vackra lupinfält på Island, läst böcker på sandstränder i Frankrike, ätit tapas i Spanien och introducerat David till nästan alla i min släkt i Holland. Plus den stora nervpärsen när vår bil gick sönder i Holland. Ja ni hör ju, hur kan man inte få en visuell överdos efter så mycket olika intryck?

Årets midsommar var minst sagt besynnerlig då jag befann mig i Alaskas vildmark där mycket var lika men ändå så olikt från hemma. Den lilla byn Mccarthy som vi befann oss i ligger på samma breddgrad som Hudiksvall vilket är några mil från där jag växte upp. Myggen var precis lika jobbiga som dom är uppe i Norrland och solen vägrar även här att gå ner och skapar på sin höjd lite skymning. Men ändå är allt så olikt.

 Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy

Vi har precis ätit en midsommarmiddag på en restaurang i Mccarthy och tänker kolla om ryktet stämmer att dom som bor i byn ska spela softboll uppe på ett fält. Inte för att vi är så intresserade av sporten softboll utan mer för att det kändes som något så urtypiskt amerikanskt. Dagen innan hade jag, Katarina, Sofia och Lena kört en hel dag för att komma fram till Mccarthy som man bara kan nå om man kör 8 timmar i sträck rakt ut i skogen och där dom sista två timmarna är på en grusväg där älgar står och lurar i vägkanten. Väl framme vid en flod måste man lasta över sin packning på en liten vagn och dra den över en liten bro för att sen bli upphämtad av en van som kör på en översvämmad väg eller som mer liknar en insjö. Men sen är man framme i Mccarthy som uppstod för att gruvarbetare skulle kunna supa och gå på bordell i början av 1900-talet. Vi hade tagit oss hit eftersom vi ville upptäcka den övergivna gruvstaden Kennecott som ligger några kilometer från Mccarthy.

Precis när vi lämnat Mccarthy får Sofia ett tips på sin instagram om att det gjorts en reality serie om människorna som bor i den här byn som går under namnet Edge of Alaska som man kan se på dplay. Dom beskriver serien så här: Långt ute i Alaskas vildmark finns den tuffaste staden i USA: McCarthy. Där trotsar 42 invånare väder och vind, drygt 16 mil från civilisationen. Måste verkligen se den här serien!

 Hunden Hobo Joe

Hunden Hobo Joe

 Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy

Vi hör hur folk ropar till varandra när vi går på den lilla grusvägen och svänger sedan vänster uppför en liten backe och följer ljudet av röster. Framför oss sträcker dom majestätiska bergen ut sig som en backdrop bakom det stora öppna fältet. Överallt springer hundar överlyckligt runt på spelplanen eftersom det är en boll som flyger fram och tillbaka. Spelarna måste vara snabba för annars kommer en av hundarna och fångar bollen i sina munnar. Ibland såg det nästan ut att vara fler hundar på planen en spelare. Tydligen så är nationalparken Wrangell-St. Elias National Park & Preserve som vi befinner oss i en av dom få nationalparker som man får ta med sig hundar i Alaska. Kanske är det därför det känns som att precis alla hundägare i USA är här just nu.

 Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy

Det har bildats små grupperingar med folk runt fältet. Vi har dom som står i små klungor vid skogsbrynet och dom som sitter på en lång trädstock. Trots att det känns lite risky att sitta så nära planen så slår vi oss ner. Vi hade packat med oss en öl som jag öppnar med en tändare. Vi försöker lista ut reglerna till spelet men misslyckas, för oss ser det bara ut som dom spelar en lite mer avancerad version av brännboll. Jag lutar mig lite till vänster och knackar på axeln till tjejen som sitter bredvid mig på stocken. Snabbt börjar Alison som hon heter peka på olika personer på planen och nämna ord som pitcher, cather och homebase. Samtalet övergår sen till Minnesota som hon kommer ifrån och om hur mycket delstaten präglats av oss svenskar som emigrerade dit på 1800-talet. Hon berättar om att hon är uppvuxen med Pippi Långström och hur mycket hon symboliserar girl power för henne. Vi fortsätter att jämföra hur lika Minnesota och Sverige faktiskt är samtidigt som vi som sitter på stocken fått vår egen fanbase i form av ett gäng hundar som är överlycklig över att vi kastar tennisboll till dom. För varje kast blir bollen lite mer slemmig.

 Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy
 Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy

Kvinnan som kvällen innan spelat live på Golden saloon och som presenterade sig som att man kanske kände igen hennes röst från radio. Det gjorde såklart inte vi. Men vi kände igen henne idag då hon spelade i ett av lagen. När det blev byte för utelaget att vara inne så halvjoggar hon långsamt fram till oss som sitter på trästocken och gör en high five med oss alla för hennes dåliga insats i spelet. Hennes ord inte mina. Jag betraktar alla kufar och udda karaktärer som är där ute på spelplanen. Mannen som hela tiden sitter på huk med en cigarett i mungipan och den där klassiska handsken redo när någon missar sitt kast. Eller hunden Hobo Joe (så bra namn) som var som en artig äldre gubbe som satt lugnt och stilla och tittade på alla andra hundar som hetsade runt.

 Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy
 Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy
 Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy
 Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy
 Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy

När matchen var avklarad och något lag hade vunnit promenerade vi samma grusväg tillbaka och spelade dart på Golden Saloon. En väldigt ovanlig midsommarafton helt enkelt.

 Fira midsommar i Alaska med softball i byn Mccarthy

Du hittar mig även här: 

Guide till Göteborgs finaste butiker
 Göteborgs guide fylld med tips på second hand, inredningsbutiker, blomsterbutik och museum att besöka.

Just nu befinner jag mig i Seattle men så bloggproffsig som jag är för tillfället så har jag förinställt det här inlägget med lite härliga butiker du kan spana in om har vägarna förbi Göteborg. Under 2018 har jag som mål att resa mer i Sverige och Göteborg stod högt upp på listan av städer att upptäcka. Jag var där några korta dagar men känner redan att jag vill åka tillbaka och upptäcka ännu mer. 

Läs mer om mina tips från Göteborg:
Palmhuset i Göteborg
Göteborgs Naturhistoriska museum


Heyday


När jag satt på tåget ner till Göteborg frågade jag om tips på saker jag inte får missa i Göteborg och Amanda skickade ett meddelande om att jag borde besöka Heyday. Ett väldigt bra tips! Bara att gå in i Heyday är en som en glad färginjektion rakt in i sinnet. Hela butiken och kaffebaren är målad i en ljusrosa färg och då menar jag verkligen från golv till tak. Här hittar du krukor, smycken, feministiska posters och kläder. Girl power rakt igenom hela sortimentet. Jag köpte med mig ett par små silvermånar att ha öronen som har samma form som min tatuering på ett av mina fingrar. Ta med en kaffe on the go när du promenerar till dom andra butikerna på listan. Om du inte kan åka förbi Göteborg och känner ett stort sug att spana in Heydays sortiment så är den ingen panik för dom har webshop på sin hemsida. 

 Rosa kaffebar och butik Heyday i Göteborg 
 Rosa kaffebar och butik Heyday i Göteborg
 Rosa kaffebar och butik Heyday i Göteborg

Hittade den här bestämda lilla rackaren när vi var ute och promenerade. Den ville inget hellre än att springa över gatan och skälla ut en annan liten hund som den enbart hade ögon för. 

 Hund i Göteborg

Magasinkvarteret


 Grandpa och gatukonst på vallgatan i Göteborg
 Floramor & Krukatös blomsterbutik  i Göteborg guide

Blomsterbutiken Floramor & Krukatös


Gör det redo för att gå in en grön och lummig liten värld. Vi hade lite svårt att hitta blomsterbutiken Floramor & Krukatös som ligger inne på en innergård som man når genom att gå igenom ett litet valv. Det första som möter dig är en massa krukor som leder vägen mot trappan in i butiken. Väl inne på innergården hänger ljusslingor över våra huvuden och små bord står utplacerade med folk som sitter och sippar på kaffe. 

Väl inne i butiken finns det inget som heter less is more. Här är det snarare tvärtom där varje centimeter är fylld med något att titta på. Butiken drivs av mor och dotter som är florist och keramiker. Även om du inte har gröna fingrar och inte vill köpa med dig hem en växt så finns det massor av andra fina saker till hemmet. Vackra krukor, tavlor med botaniska motiv, lampor och doftljus. Om inte annat så kommer du gå därifrån väldigt inspirerad av att göra ditt hem till en liten djungel. 

 Floramor & Krukatös blomsterbutik  i Göteborg guide
 Floramor & Krukatös blomsterbutik  i Göteborg guide
 Floramor & Krukatös blomsterbutik  i Göteborg guide
 Pop boutique i Göteborg guide till second hand butiker 

POP


Pop tillhör en kedja av second handbutiker som finns utspridda i England. Här blandas det riktig retro och vintagekläder med deras egna märke. En stor del av min garderob består av vintagekläder. Men mitt största problem med att handla kläder från 70-talet som är årtiondet som faller mig i smaken är att det mesta är i polyester. Materialet som inte andas! Alla måste verkligen ha gått omkring och luktat väldigt mycket svett med tanke att det var polyester från topp till tå. Så mitt tips är att hålla dig borta från plagg som innehåller det för mycket och spana efter bomullstyger. Jag har länge letat efter en vit bohemisk topp med broderier på sig i just bomull och vad hittade jag just i denna butik? Jo den perfekta vita toppen. Allt här är noga utvalt vilket gör att om du är ute efter en specifik sak så finns det flera andra liknande plagg att välja mellan. 

Det finns även en avdelning för killkläder och lite smått och gott till hemmet. 

 Pop boutique i Göteborg guide till second hand butiker
 äta mat från foodtruck i Göteborg

På det lilla torget mitt emot butiken Pop står det lite olika foodtrucks där du kan välja vad du är sugen på för just den här dagen. Vi testade Korv united som hade ett vegetariskt alternativ. Ni som brukar äta vegetarisk/vegansk kost vet kampen det är att hitta god korv som smakar iafal nånting. Lite som vegansk ost som aldrig är gott, vad jag än har testat. Men här överraskade verkligen den här foodtrucken mig. Jag beställde in en vegetarisk Que Padre! som bestod av chilipicklad rödlök, jalapenos, tortilla chips och chipotle-majonäs. Oh my vilken fullträff! 

 Bästa veganska korven i Göteborg
 Grandpa butik i Göteborg guide

Grandpa & Artelleriet


Artilleriet är en sån butik som jag lyfter och vrider på nästan allt och säger åh vad fint fram tills jag ser prislappen och lägger sakta ner saken igen. Allt är fint i den butiken men min plånbok säger bestämt nej. Men med det väcker det tankar hur jag kan hitta någonting liknande på second hand för en mindre peng. Jag blir väldigt inspirerad av allt. Tydligen så inspirerad att jag inte tog en enda bild därinne.  

Grandpa är är också en butik som jag går och fingrar på allt. Jag älskar allt som handlar om böcker, anteckningsböcker eller annat i papper. Allt som är i papper vill jag ha. Skyller allt detta på mamma som hade ett helt rum som gick under namnet pysselrummet när jag växte upp som var fyllt av papper av all dess slag. Egentligen så känns det mer som en klädbutik men jag hamnar alltid vid borden med små prylar. Blev väldigt sugen på tavlorna dom hade på väggarna. 

 Grandpa butik i Göteborg guide

Du hittar mig även här: 

Inatt åker jag på årets största äventyr: Seattle - Alaska - Island - Bordeaux

Många gånger går jag och drömmer om resemål som känns så långt bort i fjärran att dom inte känns överkomliga. Jag drömmer sällan om exotiska platser utan mer dom där karga och råare destinationerna. Alaska och Island har varit så för mig. Alaska har känns som en hägring långt borta i horisonten. Framförallt har det inte funnits någon som varit intresserad av att åka dit. Så en kväll i höstas droppar Katarina meningen att hon vill åka dit och jag kastade mig nästan över henne. Snabbt var även Lena och Sofia med på tåget och helt plötsligt var det bestämt att nu sker det. En 11 dagar lång roadtrip genom Alaskas orörda natur. På vägen till Anchorage i Alaska var vi tvungna att mellanlanda i Seattle och då  bestämde Sofia, Katarina och jag att varför inte stanna någon dag extra för att se Seattle. När jag var tonåring på 90-talet startade jag  tillsammans med tre andra tjejer ett band och spelade Nirvanalåtar. Seattle var källan till all bra grungemusik som jag lyssnade på och drömmen om Seattle började. 

roadtrip10.JPG

När vi skulle flyga hem är vi tvungna att mellanlanda på Island och varför inte stanna där några extra dagar tänkte jag och Katarina. Så fick det bli och vips blev det cirka 5 dagar lång roadtrip från Reykjavik upp till Islands nordvästra udde Westfjords. 

 

När hemresan från Island skulle planeras berättar David att han ska bila ner till södra Frankrike på sin semester för att surfa. Varför inte åka ner till Frankrike för möta upp honom tänkte jag? Så fick det bli och helt plötsligt var en flygbiljett från Reykjavik ner till Bordeaux bokat. Riktigt mysigt att det var till just till södra Frankrike som vi var på vår första resa tillsammans när vi precis blivit ihop för 3 år sedan. Hela min semester började med Alaska men blev så mycket mer. Tror ni jag har resfeber just nu? Taxin är bokad till att hämta oss 4 imorgonbitti (eller rättare sagt natt) och jag gissar att jag inte kommer kunna sova en enda minut. 

Jag vet inte hur ofta jag kommer kunna uppdatera bloggen under den här perioden men jag kommer dokumentera allt på mina Instagram stories,  Följ mig där vettja!

 Biarritz för tre år sedan

Biarritz för tre år sedan

Du hittar mig även här: