Många städer sitter inne på platser att besöka som är helt otroliga men som kommer lite i skymundan från de andra stora sevärdheterna. Kanske har du varit i Barcelona flera gånger eller ska dit för första gången. Om du hamnat här så betyder det nog att du är sugen på att se något annorlunda än vad du hittar på alla de vanliga listorna över X saker du bör se i Barcelona. Labyrinten i Horta är inte bara otroligt vacker den är även en av Barcelonas äldsta parker.

Under en period i mitt liv som känns som ett annat liv bodde jag i Barcelona. Det var under en tid då allt hade vänts upp och ner men jag bara fortsatte som ingenting hade hänt. Jag ville utforska platser i hopp om att komma bort, allt för att inte behöva tänka på allt som hade hänt.

En rastlöshet inföll sig när jag besökt alla de vanliga punkterna som står på listan av saker att se i Barcelona. När jag strosat runt i Parc de Montjuïc, Parc Guell och Parc de la Ciutadella ett flertal gånger började jag känna att det måste finnas mycket mer som jag missade.

Barcelonatips från en lokalbo

Kvinnan som jag hyrde rummet i det kollektiv jag bodde i var uppvuxen i Barcelona. Hon promenerade fram och tillbaka mellan El raval och El Gotic där hennes gamla pappa bodde. Han som under sin livstid fyllt en dragig stuga långt uppe i Pyrenéerna med konserver för hela sin familj som de kunde fly till under Francos tid. Längre fram skulle jag bli bjuden upp till stugan och sitta i ett annat kollektiv med äldre män som kanske även dem hade flytt från någonting under 70-talet.

Det var från henne som jag fick tipset om att åka till parken i Horta och gå vilse i labyrinten. Om det var någon som kunde Barcelona utan och innan så var det hon.

Jag går ut från skuggan som de lummiga träden ger mig och ut i solen nerför en bred trappa och ut på en stor öppen yta. Labyrinten breder ut sig framför mig i den stekande solen. Precis som mig är buskarna brända på de övre delarna på sin kropp. Min blick söker sig längs med gångarna och jag försöker planera den bästa vägen in mot mitten. Samtidigt som jag går nedför de sista trapporna som tar mig in i labyrinten inser jag att jag redan glömt bort min plan.

Förvirrat tar jag mig fram. Helt plötsligt drabbas jag av den fåniga tanken att jag är fast för evigt i labyrinten. Att jag aldrig ska hitta ut. Tanken sköljer över mig och får mig att skämmas lite, för innerst inne vet jag att det bara är svammel. Jag fortsätter att gå och hamnar i återvändsgränder. Väggarna sträcker sig så långt upp att de ger en behaglig skugga att gå vilse i. Jag möter lika förvirrande personer som hoppar till när jag dyker upp runt ett hörn. Vi ler ursäktande mot varandra och försvinner bort runt varsitt hörn.

Plötsligt händer det, jag har hittat in till mitten och möts av den grekiska statyn. Så var det den lilla detaljen att hitta ut igen.

En av Barcelonas äldsta parker

Har man sett filmen Parfymen: Berättelsen om en mördare som handlar om en man med ett obehagligt doftsinne kan kanske känna igen sig då vissa scener är inspelat precis där i gångarna av labyrinten.

Det finns en scen då tjejerna i stora frasiga 1700-tals klänningar springer i de mörka gångarna efter att solen gått ner och leker någon lags kurragömmalek med uppvaktande män i blekta peruker. Parc del Laberint d'Horta som den heter på spanska började byggas 1791 och kanske visar filmen på hur det en gång i tiden kan ha sett ut.

Sakta glider den romantiska kanalen (Canal Romatic) förbi när jag står och tittar ner i vattnet från den rosa lilla stenbron. Hela upplevelsen i parken står i stor kontrast från stökiga stadsdelen El Raval som jag då kallade mitt hem. Barcelona som är så mycket på en och samma gång. Vacker och skräckinjagande. Stökig och tilldragande.

Så hittar du till
Labyrinten i Horta:

Ta tunnelbanan och hoppa av på stationen som heter Mundet i distriktet Horta-Guinardó. Det är en kort promenad på cirka 5 minuter till entrén av parken och inträdet är väldigt billigt, runt 25 kronor. Det verkar även vara gratis inträde på onsdagar och söndagar men är osäker på om det fortfarande är så då det var några år sedan jag var där.

 

Källor: Wikipedia och Barcelona.cat

Du hittar mig även här:

Det duggregnar när jag står med Uppsala slott bakom min rygg och blickar ut mot Orangeriet. Hela mitt synfält fylls av gula och gröna färger så långt ögat kan nå. Dom perfekt klippta gräsmattorna och dom konformade buskarna som står i led får mig att tänka på en väldigt liten version av Versailles trädgård. Kanske inte lika pampig med dess franska kusin med snirkliga gräsmattor och en anlagd sjö men ändå en otroligt vacker syn. Botaniska trädgården i Uppsala är en plats där man kan se framför sig hur kvinnor har svept fram längs med gångarna med frasiga klänningar som släpat i gruset.

Botaniska trädgårdens Orangeri

Längst bort står den 200 år gamla pampiga Orangeriet som är en av få orangerier som fortfarande än idag används för sitt ursprungliga ändamål. En palm vajar lite försiktigt i vinden och jag hör en trädgårdsmästare lite längre bort som går och nynnar för sig själv. En liten flicka springer ut från en enorm port och nedför stentrappan som är utanför den. 

"Ett orangeri är ett uppvärmt växthus för övervintring av träd som apelsin, fikon, myrten och andra prydnadsväxter som inte tål hårt vinterklimat i det fria. Namnet "orange" kommer av det franska ordet för apelsin, orange"

En av norra Europas största kaktussamling

Jag möts av ett stort rum där solljuset silar in genom fönstren. Rummet är avlångt och är nästan tomt förutom några bord och en skärm av vad som ser ut att vara bambupinnar mitt i rummet. Dom känns nästan bortglömda. Till höger väcks min nyfikenhet när jag ser en dörr. En liten trappa upp kommer jag in i ett ljust rum med flera meter högt i tak som är fylld till bredden av kaktusar.

Att skriva att det är många kaktusar räcker inte riktigt till. Här hittar du nämligen en av norra Europas största kaktussamlingar. Ungefär hälften av världens kända kaktusarter odlas där i botaniska trädgården. Då kanske ni börjar förstå just hur mycket kaktusar det är i det här rummet.

Kaktusen som växte ut genom taket

En lustig liten kuriosa är att på 1980-talet var den äldsta kaktusen i samlingen (planterad redan 1721) över 10 meter hög. Den var så pass lång att den växte ut genom växthustaket. En seg rackare som stått pall för flera århundraden av förändringar.

Jag går ut och lämnar den varma och kvava luften bakom mig. Ut på innergården som är fylld med palmer och citronträd. Lite oklart om man fortfarande befinner sig på svensk mark eller något sydeuropeiskt land. 

Hitta till botaniska trädgården:

• Fri entré till park och orangeri.

• Botaniska trädgården ligger i kvarteren mellan Dag Hammarskjölds väg, Thunbergsvägen, Norbyvägen och Villavägen.

• Stadsbussar stannar direkt utanför trädgården vid hållplatserna Blåsenhus, Evolutionsmuseet, Botaniska samt Engelska parken. 

• Parkeringsplatser finns på Villavägen 6, Norbyvägen 18, Plantskolegränd och von Kraemers allé.

 

Du hittar mig även här: