Snorkla med stingrockor och hajar i Franska Polynesien

En aprildag för sju år sedan flög jag in till Pepeete, huvudstaden i Franska Polynesien beläget på ön Tahiti. Där möttes jag av höftrullande ukelelespelande personer på flygplatsen som la blomsterkransar runt våra halsar. Ett säkert tecken att man är långt ifrån Arlanda. Inte riktigt samma bemötande man får när man landar där som på den här lilla ön. Men resan var inte riktigt klar än för vi tog en trettio miniuters båtfärd fån Tahiti till ön Moorea island. 

Moorea island ligger 17 km nordväst om Tahiti och har runt 12 000 invånare. Den har en utslocknad vulkan vid namn Mont Tohiea. Ön omges av ett barriärrev och har helt fantastisk snorkling som jag verkligen rekomenderar. 

Jag tittade ner över relingen från båten och förundrades över hur klart vattnet var. Trädde cyklopet över huvudet och hoppade ner i Stilla havet, trots att vi hade åkt så långt ut så bottnade jag och kände den vita sandbotten under fötterna. Långsamt närmade sig dom mörka runda skuggorna oss

Nyfiket närmade sig stingrockorna. Dom strök sina lena kroppar mot oss. Stod vi helt stilla kom dom och simmade rakt upp vertikalt över bröstet och tittade oss in ögonen. En besynnerlig känsla att stå öga mot öga med en stingrocka. En ilning gick längs ryggraden första gången man kände deras hårda och sträva svans mot kroppen. För vi visste ju att deras svans kan vara farlig om dom känner sig hotade eller om man trampar på dom. Men dom sökte sig till oss och vi lät dom bestämma spelreglerna. 

När vi precis hade börjat smälta upplevelsen med stingrockorna så kom hajarna.  Blacktip reef shark som man lätt kan känna  igen genom deras svarta fenor. Jag stoppade ner huvudet under vattnet och kunde räkna till nio hajar och oändligt många stingrockor. Nu höjdes pulsen rejält och jag kunde nästa inte ta in allt som hände runt omkring mig. Visst jag har snorklat med hajar tidigare men det här var något utöver det vanliga. Aldrig så nära och aldrig i så klart vatten. Det kändes som man hoppat rakt ner i ett akvarium. Jag önskar att jag hade haft med mig en undervattenskamera för jag kan inte med ord förklara den synen. 

Våran guide var tungen att ta ett telefonsamtal. En helt vanlig dag på jobbet för henne helt enkelt. 

  Foto av: Jeanette Seflin, Anna Markby och Tasia Apostolopouos

 

Foto av: Jeanette Seflin, Anna Markby och Tasia Apostolopouos