September är här! Nu är även officiellt hösten här med för den delen. Min favoritårstid. Nu ska det tändas ljus och mysas ner i fåtöljen är det tänk. Men jag ska även ut på äventyr till dom här platserna i september: 

Gdansk, Polen 9-11 sep

Det här är något jag har längtat så mycket till! Jag och mitt Sundsvallsgäng på sammanlagt åtta tjejer ska åka till Polen. Det betyder extra mycket då vi sällan ses allihopa när vi bor utspridda från Lund i söder till Luleå i norr. 

Vi ska bo på Hilton, äta god mat, besöka spa och dricka öl står på agendan. Det är vår årliga tradition där vi åker på en weekend i september. Ni kanske kommer ihåg att vi var  på tjejweekend i Köpenhamn förra året? 

Västmanland 23-25 sep

Jag ska göra ett samarbete med Västmanland där jag och David ska resa runt och upptäcka landskapet som är helt outforskat för mig. Vi ska bland annat sova en natt i en kolarkoja, paddla kanot, se skogen efter den stora skogsbranden, hänga på spa och kela med alpackor(!). Ska bli en superhärlig helg med massor av fotograferande!

Du hittar mig även här:

Georgiens huvudstad Tbilisi tog mig verkligen med storm. Den var vackrare och intressantare än jag någonsin hade kunnat förvänta mig. Staden är sliten och modern på samma gång. Krackelerade väggar och lummiga växter om vartannat Här kommer några tips på saker att se som är några av mina favoriter!

---

1.

beundra Rezo Gabriadze Dockteater

Kanske tror du att det här är något en set designer byggt upp för en inspelning av en barnfilm. Men det här finns i verkligheten! På ett torg i centrala Tbilisi ligger Rezo Gabriadze Puppet Theater som är en liten dockteater med ett tillhörande lutande torn. Ett torn som ser ut att falla ihop i vilken sekund som helst och om man vinklar huvudet bakåt ser du hur växter växer glatt på toppen.

Huset med sin bisarra karaktär ser ut att vara gammalt men var byggt så sent som 2011 och kanske är det Tbilisis mest oväntade byggnad. I huset ligger även en restaurang där du kan äta traditionell georgisk mat och testa deras lokala viner. 

Ett bra alternativ till dig som fått panik vid Prags kända klocktorn som kryllar av obehagligt mycket turister framför sig. Här är det lugnt och skönt trots att det är mitt i semestertider.

2.

Abanotubani - Bada i Tbilisis svavelbadhus

Abanotubani som betyder baddistriktet är ett väldigt gammal stadsdel av Tbilisi som ligger beläget på den östra sidan om Mtkvarifloden. Stadsdelen lever upp till sitt namn och är mest känd för sina svavelbad. Men platsen är även viktig för hela Tbilisis historia då upptäcken av dessa källor faktiskt är grunden till att staden Tbilisi finns idag. 

Tbilisi betyder till och med en stad med varma källor. Vattnet till de varma källorna består av sulfur som ska ha väldigt bra effekt för huden och mjuka upp leder. Det här kanske är mest aktuellt om du befinner dig i Georgien under dom svalare månaderna på året. När vi var där i juli var det stekhett och lusten att gå in ett ännu varmare rum kändes inte så lockande. Men även om du inte vill bada så kan du vandra omkring i området och se dom bröstformade kupolerna som sticker upp från marken. 

Läs mer om mina tips om saker att se i Georgien: 

Storslagna vyer på Georgian military road
Utkiksplatsen på The Military Highway
Rooms hostel i Stepansminda
Stepantsminda - Ett samhälle vid foten av Mount Kazbek

3.

Åka kabinbana över Tbilisi

Ett av sätten att få en bra överblick över en stad man besöker är att försöka ta sig till den högsta punken i närheten. I Tbilisi gör du lättast genom att ta en kabinbana från parken Rike på vänstra stranden av Mtkvari-floden upp till kullen där Narikalafästningen och botaniska trädgården ligger.

För bara cirka 4 kronor får du ett 360 graders perspektiv över hur staden är uppbyggd och hur floden Mtkvari slingrar sig genom staden som en orm och delar den i två . Från ovan ser man dom nybyggda glashusen som står i hård kontrast mot dom färgglada gamla husen med snirkliga balkonger. 

---

---

4.

SVALKA DIG I BOTANISKA TRÄDGÅRDEN

När du väl tagit dig upp med kabinbanan kan du upptäcka den 160 hektar stora botaniska trädgården som ligger belägen på södra sidan av Narikalafästningen. Är det något jag är svag för så är det botaniska trädgårdar. I den över 300 år gamla trädgården hittar du höga vattenfall och lummig skog som du kan ta skydd under dom varma dagarna. För är du där i juli så är det obeskrivligt varmt. Hade aldrig kunnat ana den tryckande värmen som staden kokar i under den månaden.

Gör som lokalborna och slå dig ner på en sten och kyl dina fötter i vattnet. Vi såg brudpar som fotograferades framför vattenfallen, män som sträckte sina armar mot vattenfallets topp och blundade och gamla mormödrar som bar sina barnbarn över vattnet. Alla tog in naturen på sitt sätt kan man säga. 

5.

ÅK PARISERHJULET PÅ MTATSMINDA PARK

Det här är inget för höjdrädda, alltså inte mig. Men ändå gjorde jag det vilket ledde till ett mindre sammanbrott då jag trodde vi hade fastnat. Så var såklart inte fallet, den rörde sig bara väldigt långsamt.

Mtatsminda park är en anlagd park på toppen av berget Mtastsminda med bland annat karuseller, en berg och dalbana och såklart ett pariserhjulet som är ca 80 meter högt. Utsikten är helt otrolig därifrån, så i efterhand var det värt det! Ett tips är att inte välja en dag då det blåser som den dagen vi åkte, det blir bara onödigt mycket extra gung. Men om du inte är så äventyrlig av dig så kan du bara vandra runt på området,  titta på lustiga hus och äta glass med för den delen. 

Du hittar mig även här: 

En vaxdocka av henne själv i fullskalig storlek som hon gjorde till Louis Vuittons skyltfönster. Hon är så liten.

Sen jag var liten har jag varit besatt av prickar. Det fanns åtskilliga anteckningsblock från skoltiden som bara är nedklottrade med cirklar i alla dess storlekar. Nån gång under tonårstiden målade jag även stora runda prickar i olika färger på tapeten i mitt flickrum. Såg fördjäkligt ut om jag ska vara ärlig nu i efterhand men gulligt att mina föräldrar lät mig göra det. Nu i vuxen ålder har jag tatuerat in prickar istället. Ja ni hör ju. Jag är besatt! Så när jag för några år sedan upptäckte konstnären Yayoi Kusama föll jag pladask. Hela hennes liv handlar om prickar, nästan allt hon gör dekoreras med prickar. 

Utställningen är uppdelad i två olika sektioner och varje del har olika rum som man kan gå in i. Ett rum är bara fylld med metallbollar som man kan gå runt bland, ett annat är helt nedsläckt rum med en gång man går på med stora lampor som skiftar färg runt omkring dig. Ett annat är enorma röda ballongformationer som man kan sicksacka sig fram bland dom. Men min favorit var spegelrummet som har speglar på alla väggar och vita prickiga "maskar" som växer upp från golvet. Man går in där och sen stängs dörren och man blir utsläppt igen efter ett kort tag, alldeles för kort om jag får säga det själv. Man vill bara stå där, hypnotiserad. 

INFO:

Moderna museet

Adress: Slupskjulsvägen 7-9

Inträde: 150 kr

Utställning håller på till 11 september. 

 

Du hittar mig även här:

Vi hoppar av vår buss från Tbilisi och Ruska börjar genast förhandla med männen som står på busstationen som kör turister upp till Gergeti trinity church. För vad jag har hört från henne så är det inget man ska ta på sig att köra själv då det krävs nerver av stål och fyrhjulsdrift. Visst man kan vandra upp dit och det tar ett par timmar. Jag har inget emot att vandra men inte den här dagen och inte helt vertikalt för den delen. 

Jag tittar upp och bergen tornar upp sig vart man än tittar. Vi har lämnat det stekheta Tbilisi och möts av mycket svalare väder. Inte kallt men friskt som min pappa skulle ha beskrivit det.  Långt där uppe skymtar jag kyrkan, exakt 2170 meter över havet står den. 

Vi är på jakt efter något att äta och Ruska vet ett ställe som hon tar oss till. Men för att komma dit är vi tvungen att gå uppför en backe men min blick riktas inte mot vart jag ska sätta fötterna utan uppåt. Uppåt mot bergen. Att jag snart skulle äta lunch på en restaurang med den vackraste utsikten jag ätit till vet jag inte om nu. Jag halkar efter i vanlig ordning och dom andra är tvungen att vänta in mig. Vi går förbi en liten butik som vi misstänker att Google inte står bakom och fnissar lite. Backen tar oss högre och högre upp och vi kommer närmare bergen. Vi passerar folks hem och några barn cyklar fram och tillbaka för att  tävla mot varandra vem som kan cykla snabbast.  Ett gumma och en gubbe vandrar långsamt på vägen och tittar mest ner på sina skor. Förmodligen så vana med utsikten att det inte facinerar dom längre, inte som en annan som börjar känna av lite smärta i nacken av allt konstant tittandes uppåt. 

 

Du hittar mig även här:

Vid 8.30 ropar Ruska mitt namn genom den öppna fönstret som vetter mot gatan. Jag sticker ut huvudet och säger att vi är på väg. David som är kanske norra Europas tröttaste morgonperson yrar omkring i rummet. Jag hade inte sovit så bra eftersom jag hade legat och stört mig på att en katt jamat högt och förfärat i timmar. Efter ha legat sömndrucken ett tag förstod jag att det var hostelets katt som smitit ut på våran balkong och blivit utelåst. Inte hade vi någon aning om att den var där tills det slog mig att det lät lite för nära för att vara ute på gatan. Trots den lilla sömnen så hade jag inga problem med att stiga upp för idag var dagen då jag äntligen skulle få se Gergeti trinity church. Som jag hade längtat! I ett år närmare bestämt, nu skulle det äntligen hända. 

Med en välbehövlig kaffe och en taxiresa senare står vi på busstationen. Det i sig var en upplevelse, organiserat kaos är vad jag skulle kalla det. Folk överallt och inga direkta skyltar om vart bussarna avgick. Efter ha gått omkring förvirrat fram och tillbaka och frågat oss fram hittade vi våran buss. Resan dit skulle gå på Georgian military road som går ända upp till Ryssland. Men vi skulle stanna precis en mil innan gränsen vid samhället Stepantsminda där man måste fixa ny transport för att ta sig upp på berget för att se Gergeti trinity church.

 Att ta lokalbussen i Tbilisi innebär att man åker minibussar som avgår en gång i timmen. Men det vi märkte vara att om bussen blev full innan den avsatta tiden så åkte den. Så vi spenderade en hel del tid på att bara sitta och uggla på bussen tills nästa avgång så jag roade mig med att fotografera allt som hände utanför mitt fönster. 

När vi väl kom iväg så gick det väldigt fort tills att naturen tog över och vi lämnade staden bakom oss. Resan tar ungefär tre timmar till Stepantsminda som ligger vid foten av berget Kazbek. Ungefär halvvägs stannande vi för en bensträckare vid en liten rastplats där det rann en litet vattenfall som folk kunde fylla på sina vattenflaskor med tillhörande vacker vy. Vårt första möte med dom georgiska bergen. Jag tyckte det var imponerande redan där men det är absolut ingeting om vad som jag kommer få se på slutet av den här resan. Det är bara som en liten teaser av vad som komma torna upp sig. 

Vi åker förbi skidorten Gudauri som är extremt sömning vid den här tiden på året men får höra att det ska ha bra backar om man gillar att åka nedför. Vilket jag kan ana efter ha sett bergspartierna! 

Äntligen får jag se berget som jag hört som mycket om. Många som har besökt den här platsen har sagt till mig att berget oftast ligger gömt i molnen och är svår att få en skymt av.  Men inte idag! Idag visar den sig från sin bästa sida. 

INFO: 

Resan med lokalbussen (minibuss) från Tbilisi till Stepansminda kostar 10 gel som är cirka 40 kronor. Bussarna avgår från Didube bus station i Tbilisi och tar cirka tre timmar att åka. 

Du hittar mig även här:

När vi letade boende inför våran Georgien resa bestämde vi att vi skulle ha Tbilisi som bas och sedan göra små utflykter därifrån. Vi hade kriterierna att vi ville ha ett eget rum, centralt läge och att det måste finnas ett fungerande wifi. Vi var inte så sugna på att lägga flera hundra per natt på nått superfint hotell och heller inte dom billigaste sovsalarna. Jag hade fått tips av min vän att försöka bo i den gamla delen av staden som kallades Mtatsminda. Det finns oväntat mycket Tbilisi när jag började söka. Men jag fastnade för Like Hostel som uppfyllde alla våra kriterier plus att den har 9.2 i omdöme på booking.com och det kostade 140kr natten per person.

Like hostel ligger ett stenkast från den stora huvudgatan Rustaveli street på en lummig och lugn parallellgata med gångavstånd till det mesta i staden. 

Det första man möts av är det gemensamma rummet som innefattar köket och en soffgrupp man kan hänga i. Vid köket finns även en lång balkong med sittpuffar. 

Utsikten från balkongen. 

Dom har ett dubbelrum med egen balkong och en sovsal med tre stycken våningsängar så sammanlagd kan dom ha 8 gäster, vilket ger ett väldigt hemtrevlig känsla då man är så få. Hon som driver stället är ryska och är otroligt hjälpsam. När min väska var försvunnen på flygplatsen och mina enda byxor gick sönder knackade hon på våran dörr och erbjöd sig att låna ut sina egna kläder. Det var en väldigt fin gest som jag uppskattade!

Dubbelrummet är väldigt stort med en dubbelsäng, sminkbord och en sittpuff. Vi trivdes väldigt bra men det fanns bara en en stor nackdel och det var att dubbelsängen inte hade någon bäddmadrass vilket gjorde att man kunde känna fjädrarna i madrassen tyvärr. 

Sammanfattning: 

+

Väldigt centralt läge

Supertrevlig och hjälpsam ägare

Gillar man djur är det en drömsituation med både katt och hund

24 timmar checkin. Vilket är väldigt bra då dom flesta flygen anländer på natten. 

-

Dubbelsängen är hård. 

En toalett och dusch att dela på

INFO: 

Adress: Griboedov st 6, Mtatsminda

Mer detaljerad information på booking.com

 

Du hittar mig även här:

Första kvällen i Tbilisi mötte vi upp med min georgiska kompis Ruska som jag lärde känna på Gotland förra sommaren. Nästan exakt ett år senare uppfyller jag löftet om att jag skulle komma och hälsa på. Kvällen är varm och trafiken högljudd. Vi går mot en restaurang som hon tycker om, Cafe Gabriadze. Hon varnar oss att området är lite turistisk och jag tänker mig att det kommer vara väldigt mycket folk och svårt att få bord. Men men det behöver jag inte oroa mig för. Tbilisi är inte alls sådär knökfull med turister som Prag kan vara om sommaren. Man ser några enstaka turister nån gång då och då, främst kommer dom från Ryssland. 

Vi möts av dockteatern Gabriadze på torget som är sned och vind, som om den är byggd i flera omaka lager. Dom långa buskarna vajar fram och tillbaka och ger liv åt tornet. Man tror att man befinner sig i en kuliss för en barnfilm men påminns snabbt att det är ett väldigt vanligt torg med uteserveringar. 

Vi slår oss ner vid ett bord vid en bar på torget och dricker vår första Argo, en georgisk lager. Vinden yr runt på våra servetter som vi får jaga efter dom. Vi uppdaterar oss om vad som har hänt i våra liv sen vi sågs för ett år sedan. Ruska springer över till Gabriadze cafe för att reservera ett bord. Snart får vi en nick från en kypare och vi dricker upp dom sista klunkarna för att skynda oss över för att haffa vårat bord. 

På Gabriadze cafe som ligger precis i anslutning till tornet får vi vår första bekantskap med det georgiska köket. 

Vi beställde in khachapuri som är ett bröd som både är fylld och toppad med ost. Till det åt vi pkhali som är en vegansk traditionell georgisk rätt som serveras kall med bland annat hackade grönsaker, valnötter och böner. Vansinnigt gott! 

INFO:

13 Shavteli St, Tbilisi

http://gabriadze.com/en/o-teatre/

 

Du hittar mig även här:

Vi står vid bagagebandet och jag säger att jag är lite nervös över väskorna, förmodligen en kvinnlig eller gammal backpackerinstinkt som kickar igång. Precis som jag anande står snart David bredvid mig med sin väska slängd över axeln och jag står envist kvar stirrandes på den lilla öppningen där den borde ha kommit ut ifrån. Vid disken för förlorat bagage får jag reda på att hon på Arlanda enbart checka in mitt bagage till Istanbul trots att det bara var en mellanlandning och att hon skrivit ut boardingcards till mig för hela resan. Arg och trött för det är trots allt tre på natten svär jag några ramsor på svenska och går trumpet ut från flygplatsen. Såklart går det bara ett flyg om dagen från Istanbul till Tbilisi. Så samma tid nästa natt skulle den förhoppningsvis hamna i rätt stad.

Trötta hoppar vi in i en taxi som vi inser är egentligen en svarttaxi, vilket vi senare märker är väldigt vanligt i Georgien. Lite så man tar sig runt i staden. Roman heter han som kör och vi försöker kommunicera men eftersom han bara kan ryska blir det svårt. Han pekar på ett hus och säger "polish house" mer än så förstår vi inte. Han blir eld och lågor över Davids namn. Upprepar om och om igen hur bra namn det är. Vi åker snabbt genom natten med nervevade rutor och musik på högsta volym. Roman kör som en biltjuv. Det går fort, väldigt fort. Men han stannar för en gammal kvinna som står mitt på en centrifug på gatan och som sakta haltar fram till bilen och han ger henne pengar genom fönsterrutan. Vi blir avsläppta på Like Hostel där vi bokat rum. Vi ringer på och dörren öppnas av en nyvaken tjej, hennes katt och den sötaste hundvalpen som heter något på ryska som jag aldrig kommer ihåg. Men de betyder kokosnöt så det är det jag kommer kalla den för under min vistelse där. Väl uppe på rummet sätter vi oss ute på balkongen och hör enbart fågelkvitter. Det är gryning och precis innan staden vaknar till liv.

Vaknar av att det är kvavt och solen lägger sitt ljus precis på min huvudkudde och ansikte. En kvinna går förbi utanför på gatan och pratar i telefon. Ljudet av en vattenslang hörs och jag tänker att jag verkligen borde sova mer än dom 5 timmarna men det är för varmt att somna om. Men det passar bra för jag vill bara ut och utforska den för mig nya staden Tbilisi och landet Georgien.

Georgien hamnade snabbt på min topplista av favoritländer och snart kommer ni förstå varför. Är i full färd med att redigera massor av bilder därifrån och längtar tills jag kan dela med mig av dom till er!

Du kan även hitta mig här:

Bussen körde vant fram längs med vägen genom skogen som skulle ta oss längst ut till Hålludden där konsthallen Artipelag ligger beläget.  Jag har varit väldigt nyfiken på att besöka den här platsen i flera år så när jag ändå hade ett fotojobb där ute på Värmdö så gjorde jag slag i saken. Just nu har dom en utställning som heter Arvet efter Andy Warhol som visar på hur mycket inflytande han har haft på den moderna livsstilen. 

Hela huset andades klassisk skandinavisk design där minsta detalj var genomtänkt med sina raka linjer, avskalat med färgerna av sten och trä.

Direkt vid ingången finns ett litet rum som fungerar som photobooth som man kan gå in för att ta bilder i sann Andy Warhol anda. Det bästa är att det ingår i entrebiljetten. Måste erkänna att det var lite ovant att ta en bild själv då man alltid tar sånna med sina vänner. När jag sitter där och ska ta min första bild så hoppar en skämtglad pensionär in i rummet för att skrämma mig vilket leder till att resterande bilder spårade ur i ren chock. 

Utställning var uppdelad i olika delar och i Andy Warhol Pop Up Store visades olika produkter där företag har fått tolka hans verk och konstnärskap. Där bland annat en hel vägg var täckt av skateboards och surfbrädor som pryds av hans ansikte. Det bästa rummet var videoinstallationen med Exploding Plastic Inevitable som visade filmer projicerade på väggar som var helt inklätt i vad som såg ut som aluminiumfolie ackompanjerad av musik från Velvet Underground. Men där rådde det fotoförbud men det gör sig ändå bäst live. 

Efter ha sett utställningen kurrade magen och jag slog mig ner vid ett av många fönster för att äta lunch. Man får känslan av att dom vill uppnå att gränsen mellan ute och inne ska vara flytande vilket resulterar i att man känner att man sitter och fikar mitt i skogen. Det i sig är ju väldigt vackert. 

Titt som tätt kommer det skurar och det är inte mycket folk alls där ute i skogen så när det är ett uppehåll passar jag på att gå ut för att upptäcka området. Det skulle visa sig att jag gillar utsidan mer än insidan eftersom hela huset känns perfekt ihopsatt med naturen omkring. 

Jag följer en trappa upp som tar mig till husets tak och vad som ser ut att vara restaurangens grönsaksodling.

Jag följer skyltarna som tar mig på en liten upptäcksfärd runt udden och skymtar huset från alla möjliga vinklar när den sticker fram mellan träden. 

INFO:

Adress:

Artipelagstigen 1 i Gustavsberg

Ta buss 474 från Slussen och gå av i Gustavsbergs centrum. Där kan du byta till buss 468 mot Hålludden. Men du kan även ta båt från Nybrokajen med Strömma kanalbolaget. 
 http://www.artipelag.se/besok-artipelag/

Du hittar mig även här:

Nu är allt bokat och klart! Nästa vecka flyger jag och David till Tbilisi i Georgien. Förra sommaren visste jag knappt att landet fanns och nu drygt ett år senare så bär det av dit. Det var under mina dagar på Gotland förra året som jag lärde känna Ruska som är från Tbilisi. När hon började visa bilder från Georgien tappade jag hakan. Jisses vilken mäktig natur! Så i höstas fick jag ett kuvert där det låg en lapp med koordinater i sig och efter lite efterforskning förstod jag att jag fått en resa till Tbilisi i 30-års present!

Du hittar mig även här:

Han plockar upp stenar och växter ur sin väska och utbrister "Det känns som jag är sju år igen". I fönstret bakom honom ser jag en bit drivved på fönsterbrädan och på golvet ligger en lång pinne. Han hade gett sig ut för att köpa nya blomsterpinnar till en stor planta som behöver lite extra stöd här hemma. Men efter ha sett dom hutlösa priserna för en pinne hos blomsterhandeln så traskade han iväg till stranden som ligger nära där vi bor och med sig hem kom han med allt från stenar, växter, pinnar och drivved. Växten planterar han senare i ett gammalt kokosnötsskal som han sparat, stenarna läggs i en av krukorna där en palm bor och drivveden fungerar nu som ett stopp för att fönstret inte ständigt ska åka igen vid korsdrag.

Han sitter på golvet och röjer runt i sina lådor med färgtuber för att hitta sin finaste blåfärg och lutar sig koncentrerat fram för att börja måla. Ovanför honom hänger tvätten på tork och vajar fram och tillbaka när vinden hittar sig in. Det här ska tydligen inte bli vilken blomsterpinne som helst...

Du hittar mig även här:

När jag bodde i Paris fick jag lära mig av fransyskorna att dom man ser ute på dom Parisiska gatorna en varm sommardag är bara turister. Alla med vett i sig flyr staden dom varmaste veckorna. Det inser jag den här dagen att det gör dom rätt i. Själv är jag i Paris på grund av jobb och har några timmar över för mig själv, så jag faller verkligen in i kategorin svettig turist den här dagen. Marais är ett av mina favoritområden att strosa i när jag är i Paris mycket för att dom har så många fina secondhand butiker. På en sidogata från dom lite större promenadstråken i Marais hittar du L’Improbable Café. Jag går och släpar mina fötter på jakt efter vätska och strök omkring i all skugga jag kunde hitta. Först går jag förbi L’Improbable Café men något får mig att vända om. Från gatan skymtar man mest några stolar och bord men tittar man förbi dom så ser man en liten food truck parkerad längst in lokalen. Precis som en seriefigur lutar jag mig tillbaka mitt i steget och lutar mig bakåt som en omvänd räka och sträcker på halsen. Ljusslingor och udda lampor lyser upp den lite oväntat mörka rummet trots att det är fullt dagsljus utomhus. Lokalen med dess imponerande takhöjd pryds av udda och färglada detaljer som uppspikade trälådor och klätterväxter.  

Jag slår mig ner vid bordet vid ingången och tittar på folk som strosar förbi. Bakom mig springer två pojkar och leker kull och vid bardisken har ett tjejgäng slagit sig ner och och sippar även dom på en juice. Långsamt sippar jag på en kall juice och äter en smörgås med päron, nötter och Roquefortost. Rekommenderar alla att testa den om man gillar päron ost på mackor! L’Improbable Café är ett perfekt ställe att smita in på för att gömma sig lite från den starka Paris solen och fylla på energidepåerna.

Hitta till L’Improbable Café:  

Cafet ligger på gatan 5 Rue des Guillemites i stadsdelen Le marais i Paris

 

Du hittar mig även här: