BATON ROUGE

I fredags gjorde jag en väldigt trevlig upptäckt. I flera veckor har jag åkt förbi med bussen och sett en nyöppnad restaurang på Baggeby torg och tänkt att det där ser väldigt intressant ut. Massor av neonskyltar och ekologisk snabbmat på menyn. Baton Rouge är specialiserad på korv och när jag frågade vad man kunde äta om man var vegetarian så svarade dom allt. Man kan göra om alla menyer till vegetariska. Fantastiskt ju! 

Jag beställde in en Larsberg för en hundring, klyftpotatis, rostade morötter och  sallad. Menyerna verkar vara döpta efter platser på Lidingö vilket var lite roligt. Det enda jag skulle vilja är att man får två kovar istället för en i menyn. Men annars är det verkligen ett ställe som jag kommer svänga förbi när jag inte orkar laga mat. Lite farligt när det ligger bara en kort promenad från lägenheten...

Du hittar mig även här:

En vaxdocka av henne själv i fullskalig storlek som hon gjorde till Louis Vuittons skyltfönster. Hon är så liten.

Sen jag var liten har jag varit besatt av prickar. Det fanns åtskilliga anteckningsblock från skoltiden som bara är nedklottrade med cirklar i alla dess storlekar. Nån gång under tonårstiden målade jag även stora runda prickar i olika färger på tapeten i mitt flickrum. Såg fördjäkligt ut om jag ska vara ärlig nu i efterhand men gulligt att mina föräldrar lät mig göra det. Nu i vuxen ålder har jag tatuerat in prickar istället. Ja ni hör ju. Jag är besatt! Så när jag för några år sedan upptäckte konstnären Yayoi Kusama föll jag pladask. Hela hennes liv handlar om prickar, nästan allt hon gör dekoreras med prickar. 

Utställningen är uppdelad i två olika sektioner och varje del har olika rum som man kan gå in i. Ett rum är bara fylld med metallbollar som man kan gå runt bland, ett annat är helt nedsläckt rum med en gång man går på med stora lampor som skiftar färg runt omkring dig. Ett annat är enorma röda ballongformationer som man kan sicksacka sig fram bland dom. Men min favorit var spegelrummet som har speglar på alla väggar och vita prickiga "maskar" som växer upp från golvet. Man går in där och sen stängs dörren och man blir utsläppt igen efter ett kort tag, alldeles för kort om jag får säga det själv. Man vill bara stå där, hypnotiserad. 

INFO:

Moderna museet

Adress: Slupskjulsvägen 7-9

Inträde: 150 kr

Utställning håller på till 11 september. 

 

Du hittar mig även här:

Bussen körde vant fram längs med vägen genom skogen som skulle ta oss längst ut till Hålludden där konsthallen Artipelag ligger beläget.  Jag har varit väldigt nyfiken på att besöka den här platsen i flera år så när jag ändå hade ett fotojobb där ute på Värmdö så gjorde jag slag i saken. Just nu har dom en utställning som heter Arvet efter Andy Warhol som visar på hur mycket inflytande han har haft på den moderna livsstilen. 

Hela huset andades klassisk skandinavisk design där minsta detalj var genomtänkt med sina raka linjer, avskalat med färgerna av sten och trä.

Direkt vid ingången finns ett litet rum som fungerar som photobooth som man kan gå in för att ta bilder i sann Andy Warhol anda. Det bästa är att det ingår i entrebiljetten. Måste erkänna att det var lite ovant att ta en bild själv då man alltid tar sånna med sina vänner. När jag sitter där och ska ta min första bild så hoppar en skämtglad pensionär in i rummet för att skrämma mig vilket leder till att resterande bilder spårade ur i ren chock. 

Utställning var uppdelad i olika delar och i Andy Warhol Pop Up Store visades olika produkter där företag har fått tolka hans verk och konstnärskap. Där bland annat en hel vägg var täckt av skateboards och surfbrädor som pryds av hans ansikte. Det bästa rummet var videoinstallationen med Exploding Plastic Inevitable som visade filmer projicerade på väggar som var helt inklätt i vad som såg ut som aluminiumfolie ackompanjerad av musik från Velvet Underground. Men där rådde det fotoförbud men det gör sig ändå bäst live. 

Efter ha sett utställningen kurrade magen och jag slog mig ner vid ett av många fönster för att äta lunch. Man får känslan av att dom vill uppnå att gränsen mellan ute och inne ska vara flytande vilket resulterar i att man känner att man sitter och fikar mitt i skogen. Det i sig är ju väldigt vackert. 

Titt som tätt kommer det skurar och det är inte mycket folk alls där ute i skogen så när det är ett uppehåll passar jag på att gå ut för att upptäcka området. Det skulle visa sig att jag gillar utsidan mer än insidan eftersom hela huset känns perfekt ihopsatt med naturen omkring. 

Jag följer en trappa upp som tar mig till husets tak och vad som ser ut att vara restaurangens grönsaksodling.

Jag följer skyltarna som tar mig på en liten upptäcksfärd runt udden och skymtar huset från alla möjliga vinklar när den sticker fram mellan träden. 

INFO:

Adress:

Artipelagstigen 1 i Gustavsberg

Ta buss 474 från Slussen och gå av i Gustavsbergs centrum. Där kan du byta till buss 468 mot Hålludden. Men du kan även ta båt från Nybrokajen med Strömma kanalbolaget. 
 http://www.artipelag.se/besok-artipelag/

Du hittar mig även här:

Sent på kvällen under midsommarfirande går vi till den nordligaste delen av ön tillsammans med Davids barndomsvänner. Sen dom var små har dom haft en tradition att gå till just den här platsen varje midsommar, tänt en brasa och blickat ut över havet.

Det nakenbadas, dricks Pripps blå och berättas barndomsminnen samtidigt som solen är och vänder vid horisonten för att stiga upp igen. En väldigt fin tradition som är värd att upprätthållas, svenska sommaren när den är som bäst. 

Dom stora kryssningsbåtarna åker förbi med jämna mellanrum. Vissa tutar i dimman. Havet dras tillbaka när dom kommer för att sen skicka svallvågor upp mot stranden. Dom berättar att när dom var barn visste dom exakta klockslagen båtarna åkte förbi så dom kunde tajma in för att leka i vågorna. Vi sitter där i timmar med bara ljudet av vågorna och eldens sprakande. Klockan börjar närma sig fyra på morgonen och vi kan knappt hålla ögonen öppna längre. Vi släcker elden och knatar hemåt på dom tysta grusvägarna hem till stugan igen. Ett väldigt fint avslut på årets midsommarafton.

Du hittar mig även här:

Vinden tar tag i våra hår när vi åker i Davids systers cab, en Ford från 1985. På dom snirkliga vägarna i sommarlandskapet susar vi fram och ur högtalarna hörs Canned Heats Going up the country. Dom känner till varenda hörn av vägen. Vägen dom åkt många gånger förr men som är ny för mig. Innan varje kurva berättar hon om vart alla djur som står i hagarna befinner sig. Det är stora lurviga kor och får som strosar i skuggan. Plötsligt hör jag David i baksätet dra ett djupt andetag när vi åker över en bro och han drar in doften av havet.

Vårat mål var lantstället som deras farfar byggt ute på Furusund i Stockholms skärgård men som i dag ägs av deras föräldrar. Omgiven av skog och gröna buskar ligger stugan som får mig att tänka på en fjällstuga. 

Far och son

Midsommarlunchen dukas upp med allt som hör där till. Vi dricker nubbe tills flaskorna står tomma och sjunger snapsvisor. Davids pappa sjunger mest för vi är så dåliga på texterna. När maten är uppäten tänder vi en brasa och eldar upp disken, sånt man får göra när det är lågt med vatten i brunnen. 

Vi delar upp oss i lag efter maten och spelar en kubbturnering där alla medel var tillåtna för att psyka motståndarlaget. 

Du hittar mig även här:

I helgen var det stora förändringar i mitt liv. Min roommate Rebecca som jag bott med här i Stockholm i nästan två år ska flytta till Berlin för praktik.  Rebecca samlade därför ihop oss som ville säga hejdå till henne för en hejdåfest uppe på Skinnarviksberget.

Så hon har packat ihop alla sina grejer och i samma veva har David packat ihop sina saker och kört hem dom till mig. Nu blir vi sambos! 

Ljuset i solnedgången var helt magiskt och färgade allt orange. Skinnarviksberget är min absolut favoritplats att hänga på under sommarkvällar. Utsikten över staden och känslan av att vara ovanför hustaken är svår att slå. En extra bonus är när man ser luftballongerna segla förbi över staden. 

Niklas och Elsa

Rebecca

Marcus

Vi vandrade längs med pastelliga små hus, lummiga innergårdar och undangömda gränder på väg till våran nästa destination som var Celezte som huserar i gamla riksarkivet. Jag upptäckte övervåningen i den gamla pampiga lokalerna och fastnade i en liten biograf som visade Beyonces Lemonade film. Vilket var skönt efter ha suttit och huttrat uppe på berget för att krypa in i biomörkret och bli varm igen. 

 

Du hittar mig även här:

När vi vaknade på Nationaldagsmorgonen hade jag och David ingen plan alls vad vi skulle hitta på förutom att ta en riktigt lång sovmorgon. Efter ha googlat och kollat på evenemang på facebook så bestämde vi oss att åka till andra sidan stan, närmare bestämt Herrängens gård ute vid Älvsjö. 

Solen sken och det var marknad bara inriktad på saker och kläder som var vintage. Folk var uppklädda i tidstypiska kläder från olika årtionden, så fina! 

Inne i ett bostadsområde ligger Herrängens gård, vackert beläget vid sjön Långsjön. Undrar hur många sjöar det finns i Sverige med det namnet? Känns som man stöter på dom titt som tätt. Jag växte nämligen också upp vid en annan Långsjön fast uppe i Norrland. 

Nu är den äntligen här, den svenska sommaren! Väldigt idyllisk och vacker!

Nån var måttligt road av solen och människorna, som om Grumpy cat hade varit hund. 

Info:

Herrängens Gård har adressen Segeltorpsvägen 49-51, Älvsjö.
Gården ligger vid Långsjön i Älvsjö, buss 144 sträckan mellan Fruängen tunnelbanestation och Älvsjö pendeltågsstation.

 

Du hittar mig även här:

I fredags bjöds det på frukost på Haymarket hotel som Svenska Resebloggare anordnade. Det var en riktig regnig och ruggig morgon jag klev in i det gamla anrika PUB-huset vid Hötorget där Scandics nya signaturhoell nyligen öppnade sina dörrar. Det första som slog mig var att jag genast började tänka på American horror hotel, inte för att hotellet hade den läskiga känslan som i serien utan av Art deco estetiken. Mörka röda mattor, guld och direkt inspirerat av 1920-talet. 

På vänster sida av entrén ligger Greta, ett cafe som fått sitt namn av Greta Grabo som jobbade som expedit och modell i huset i början av hennes karriär. Men här var det ett annat känt hotell jag kom att tänka på, Wes Andersons pastelliga Budapest hotel.

Towe från Come fly with me. / Jag kommer definitivt packa ner datorn för att sitta och jobba här inom en snar framtid, väldigt inspirerande miljö. 

Vi som är med i Svenska resebloggar springer på varandra lite titt som tätt men ibland dyker det upp nya bekantskaper som Daniela. 

Sophie som var PR ansvarig berättade om hotellets koncept och historia för oss. Dom andra som var där var bloggarna Liniz och Livet från den ljusa sidan som inte syns i bilden. 

Allt skulle såklart dokumenteras, man är i gott sällskap när kamerorna smattrade på allt runt omkring oss. Här är Helena och Peter från Freedom travel.  

Det märks att dom lagt ner mycket tid på detaljerna. Golvet var så fint!  

Jag valde ett rågbröd med avokado och bakat ägg plus yoghurt med hallon och björnbär toppad med en granola. Gott, gott, gott! Älskar frukost och speciellt hotellfrukostar, det är något alldeles speciellt med dom. 

Efter att allt var uppätit sa vi hejdå till Gretas och gick vidare till Americain som är deras bar med karibiska inslag som ligger till höger om entrén. Här var det verkligen att the roaring 20's och modern dekadens möttes. 

Bästa lampan, vart får man ens tag på en sån?

På övervåningen hittar man deras restaurang Paul som är ett amerikanskt brasseri men som även fungerar som tillhåll för hotellfrukost för hotellgästerna. 

Känner ni igen mönstret på mattan som är i korridorerna? The shining såklart! Dom har jobbat medvetet med att hämta in filmreferenser in i designen av huset vilket var väldigt roliga detaljer att upptäcka. 

Vi fick även en visning på hur rummen ser ut. 

Dom där tapeterna skulle jag inte ha något emot att ha hemma. 

Som fotograf tyckte jag det var extra kul att höra at dom skapat fotokonst speciellt för rummen och i detta fall fotograferat av den danska fotografen Henrik Bulow. Där han har fått tolka hotellet och även skapat bilderna på plats. 

Sen lämnade vi det varma och ombonade för att ge oss ut i det regniga Stockholm. Men kommer definitivt komma tillbaka för en drink eller en kaffe i framtiden.

Du hittar mig även här:

– Det var en guidad visning klockan tre men ingen var här då så om ni vill så kan ni få egen privat visning? Vi tackade ja och den stora trädörren öppnades upp och vi kliver in i ateljen som vi får helt för oss själva under besöket. 

Längst uppe på kullen ligger det besynnerliga huset med sin runda kupol och dess nötta träfasad som skiftar i orange ton. I anslutning till Bellevueparken ligger den avskärmad från resten av staden trots att det ligger alldeles i närheten av Sveavägen. Motorvägen Norra länken ger inga hintar av att det finns en stor och fin park där bakom. 

Carl Eldh var under första hälften av 1900-talet en av de mest anlitade skulptörerna i Sverige men är tyvärr kanske inte lika känd idag. Hans statyer finns utspridda i hela Stockholm men inget jag hade tänkt på förrän vår guide Petra berättade vart alla stod. På platser man passerat men som är en del av stadsbilden att man inte tänker på det. 

Mitt intresse för ateljeer tog mig hit kanske mer än själva skulpturerna i sig. Olika kreatörers rum där dom skapar lockar mig något oerhört. Jag hade snubblat över en bild på internet och trodde först att det var någonstans i Paris men blev överlycklig när det var i min egen hemstad. Fönster som sträcker sig ända upp till taket med ett ljusinsläpp som man bara kan drömma om. Skulle inte ha något emot att ha en fotostudio som såg ut så här. 

Carl Eldh själv med ett väldigt lurig uppsyn. 

Längst in i hörnet av rummet skymptar ingången till ett ännu vackrare rum. Petra  berättar historier om hur han beundrade Strindberg på avstånd och gjorde skulpturer av honom baserat på när han såg han vandra längs med Stockholms gator. Hur han och Strindberg blev goda vänner efter att han fick se hans verk. Men även hur mycket skit han fick när han gjorde en staty av en naken Strindberg strax efter hans död. Det var inte populärt bland allmänheten. 

Vi går fram och tillbaka mellan dom två rummen medan Petra berättar små anekdoter från hans liv och om hur han arbetade. Får förklarat hur man gör från att ha ett stort block till att få en finmejslad staty. Men det är fortfarande ett mysterium hur man kan skapa något så stort men att få dom rätta proportionerna på allt. 

Ett huvud som var väldigt likt Stalin. Men så var inte fallet utan var på en svensk politiker vars namn jag inte kommer ihåg nu...

Någon annan som varit där?

Info: 

Lögebodavägen 10
Närmaste tunnelbanestation är Odenplan
www.eldhsatelje.se

 

Du hittar mig även här:

Det här är min nya bloggserie som heter Upptäck Stockholm där jag visar er mina favoritställen i den stad som jag numera kallar hemma och på vägen hoppas jag själv snubbla över massa nytt och spännande jag inte besökt innan. 

Sätt ihop kombinationen krackelerade väggar, växthus och godsaker så är jag helt såld. I ett gamalt tropiskt växthus från 1926 i den Bergianska trädgården hittar du café och restaurangen Gamla Orangeriet. 

Vi kliver in över tröskeln och skorna träffar gruset som är själva golvet av orangeriet. Det knastrar under våra fötter när vi styr våra steg mot mitten av lokalen. Till höger om dörren står ett citrusträd av något slag med små orangea frukter. Det är varmt där inne men inte så hett som jag trodde att det skulle vara med tanke på att cafet ligger i ett växthus. Ljuset studsar mjukt runt in i lokalen från både fönster och tak. Väl framme i kassan ligger godsakerna uppradade och vi väljer efter mycket velande fram och tillbaka för kokostopparna. Brickan vi bär bakverken på täcks av en karta över den Bergianska trädgården som vi senare skulle bege oss ut för att upptäcka. Jag har varit så många gånger i trädgården men älskar att strosa runt där med en kaffe i handen och gå på upptäcksfärd. Bäst är det på vår/sommaren då allt bryter ut i färg efter ha legat i dvala i hela vintern. 

Något jag försöker undvika är dom stora kedjorna av caféer här i Stockholm som även ser exakt likadana ut vart man än åker i landet. Lite som caféernas motsvarighet till restaurangernas McDonalds. Det finns ingen själ i varken maten eller inredningen. Gamla Orangeriet känns så långt ifrån något själlöst. Här är saker lite sneda, färg är avskavd från väggarna och varje kruka har fått sin alldeles egna patina. Saker får vara lite som dom är helt enkelt. 

INFO:

Adress:  Veit Wittrocks väg 7
T-bana: Universitetet
Hemsida: www.gamlaorangeriet.se

 

Du hittar mig även här:

Snön knarrade under våra fötter när vi gick upp för dom snöbeklädda trappstegen upp till Naturhistoriska museets entré. Porten öppnas och vi går in i en lite mörkare och murrigare värld för några timmar. Barn springer runt för att upptäcka varje vrå av huset och trycker sina handflator och näsor mot glasmontrarna för att se lite bättre. Någon pekar mot mammuten och utbrister woooow. 

Vid det här laget upptäcker vi skylten som visar vägen mot utställningen med kristaller och mineraler. Båda blir nu precis som barnen vi sett innan. Pekar och trycker våra näsor mot montrarna. Drar ut varenda hylla och tittar på precis på alla stenar. Det är något så otroligt att naturen kan skapa så vackra saker. Själv går jag varje dag med en kristall runt halsen, men inte så mycket för vad dom sägs göra för inverkan på oss människan utan av dess vackra råa kanter och hur dom beter sig i olika ljus.

För mig är alltid museum lite kluven upplevelse där det finns uppstoppade djur. I sina montrar med perfekt stämningsfulla ljussättning och satta i miljöer får dom att se nästan levande ut. Men samtidigt har jag alltid tyckt att det är en sån obehaglig grej att tömma ett djur på sitt innehåll och sen fylla upp den för beskådning. Morbid tanke.

 

Du hittar mig även här:

Man ska verkligen inte underskatta att åka på utflykt i sin egen stad! 

När jag skulle spana in mina kompisar Lisa och Kalles lägenhet inför en fotografering som jag skulle ha hemma hos dom så hoppade jag och David på båten över till Kvarnholmen istället för att åka runt halva stan med tunnelbanan. Det kostar ju inget extra plus att dom bjuder på kaffe! Så vi gjorde det till en heldag tänkte vi för att upptäcka den delen av stan där jag aldrig varit på och hittade några guldkorn. 

Vi tog en sväng ut till Magiska trädgården som är ett riktigt härligt och flummigt ställe. Enligt hemsidan beskrivs det så här  Magiska är grundat och drivs av Amanda Larsson för att göra samhället mer demokratiskt, klimatsmart och lekfullt. Magiska är en lekfull plattform som lyhört lyssnar till ungas åsikter för att påminna oss och andra vuxna om barnperspektivet, där ingenting är självklart och allt är möjligt.

Dom har även haft Magiskt Vm i att bygga trähus. Jag som älskar små trähus blev ju lite svag i knäna eftersom det fanns massor av dom som man kunde klättra upp i på Kvarnholmen som fortfarande står kvar sen tävlingen. 

Sen tror jag nog att dom vuxna tyckte det var ännu roligare än dom barn som var där....

Chiligängets foodtruck stod parkerad vid det här fina stället. Fick lite New york känsla över det hela och vem kan motstå ett ställe med massor av ljusslingor? Får hoppas dom ska ha det nästa år med för då vill jag hänga där under varma sommarkvällar. 

Du hittar mig även här: