Sofia från Fantasiresor

I januari var det dags för en unconference i Åre. Vi som skulle resa från Stockholm samlades en sen lördagkväll på en av centralstationens perronger. Våra väskor placerade på marken bredvid våra fötter redo att lyftas upp snabbt. Det är alltid den där stora förvirringen när man ska hoppa på ett tåg om vart man ska stå för att minimera den hetsiga plattformsgången så mycket som möjligt. En tjej går förbi oss och hennes snowboardskor studsar ner från hennes väska och hamnar bara några centimeter från perrongens kant. Alla håller andan och andas ut med lättnad att det inte ramlade ner på spårret. Vad gör man då kom jag och tänka på? Inte så att man bara kan hoppa ner och plocka upp det. 

Det var första gången jag skulle åka med Snälltåget och det var verkligen något helt annat än ett trist SJ tåg. Det har så mycket charm med sina gamla träpaneler och rödklädda stoldynor, lite som att göra en mindre tidsresa. Bara en sån sak att restaurangvagnen går under namnet Krogen och har små vardagsrumlampor vid varje bord som ökar mysfaktorn rejält. 

Efter en nattsömn senare var vi framme. Älskar att åka nattåg trots att jag ofta sover lite oroligt på min brits. Men bara tanken att somna i en stad och vakna upp i en annan är ju ett genialiskt koncept. Plus det faktum att det är så mycket mer miljövänligt än flyg. Det var något vi resebloggare pratade väldigt mycket om under dagarna om hur vi faktiskt måste ha i åtanke vad våra flygresor gör för naturen. Vilket passar mig utmärkt eftersom jag vill upptäcka mer av Norden och allt det vacka vi har runt hörnet, som Åre är ett bra exempel på.

Det första vi gjorde när vi anlände på morgonen var att promenera till Åre bageri och äta en frukostbuffee och så här nöjd var Katarina på vägen tillbaka.

Det var långa dagar som började tidigt på morgonen med föreläsningar som vi medlemmar höll i själva där vi delade med oss av vår kunskap. Sen var det dagsaktiviet som var någon slags lek ute i naturen som i mitt fall var skoteråkning och vandra runt på ett fruset vattenfall. Som det såklart kommer massor av bilder av framöver.

Alla bodde på Holiday club och efter en natt hade vi turen att bli uppgraderade till dom nyrenoverade hotellrummen som hade utsikt mot sjön och skidbacken. När solen gick ner så tändes lamporna och snön virvlade i lamskenet. Perfekt att ligga och titta ut på från sängen. Sofia och Katarina som delade rum hade turen att bli uppgraderade till sviten som hade bastu på rummet. Underbart! Mycket bra av mig att känna dom så jag fick ta del av deras rum och bastu som förmodligen är större än hela min lägenhet.

Evelina som bloggar på engelska under Earth Wanderess har bestämt sig att hon ska sluta flyga helt framöver och kommer enbart ta sig runt via land eller hav. Expressen intervjuade henne om detta under tiden vi var i Åre och här kan ni läsa om mer om henne.  

På kvällarna möttes vi upp i baren för ett glas och hängde med både nya och gamla bekanskaper. Det är så roligt att faktiskt träffa människorna bakom bloggar man följer eller pratar med i facebookgruppen.

Här har vi Anna från Boden by night och Daniel från FlyingDryden som har hittat något väldigt spännande. 

Clara bakom Bossbloggen var en ny bekanskap för mig. Hon är fylld av kunskap om ledarskap, både att leda sig själv och andra som hon delar med sig av på sin blogg. In och kika!

Linda som är grundare av Inos hade även en releasefest för sin bok Yrke: Influencer som hon har skrivit som handlar om hur man skapar en karriär på nätet. Så stort att få chansen att få skriva en bok i ett ämne som man själv har nördat in sig på. 

Du hittar mig även här: 

Snart har vi bott i vår nya lägenhet i cirka tre hela månader. Vi börjar redan bo in oss men alla saker har inte riktigt hittat sina platser än, eller snarare alla växter om jag ska vara ärlig. Vi har ändå 57 stycken i vår lilla etta. Dom hoppar runt i lägenheten på jakt efter en bra plats att bo på.

Nu när det är så kallt och ruggigt ute är det perfekt att plocka fram alla våra spel. Jag som aldrig spelat riktigt nördiga brädspel som David spelar med sina vänner kände att jag måste iafal testa hur det är. Helt ärligt fattade jag ingenting när vi slogs mot monster eller löste ledtrådar. Bara "spelplanen" med alla högar av kort och små poletter gjorde mig förvirrad. Kände mig lika korkad som när jag läste Matte E under gymnasiet. Men tydligen brukar det alltid vara så här förvirrande när man köper ett nytt spel och inte testkört och lärt sig alla regler än. Så jag får nog helt enkelt ge det en till chans. Kommer ju tyvärr komma rätt många fler kalla och ruggiga kvällar framöver. 

Livets lampa har hittat hem till oss! En guldig och marockansk inspirerad dröm hänger nu i vårt vardagsrum. Mysfaktorn höjdes markant när den fula vita rislampan kunde plockas ner. Den hänger rätt långt ner trots att vi har sån hög takhöjd i lägenheten och vi har båda lyckats slå i huvudet i den cirka 7 gånger hittills. Men det är det värt. Snart har vi lärt oss att den hänger där...

Vi har en stor hängande ställning i taket i vårat vardagsrum som gör att det är väldigt tacksamt att hänga massa gröna saker och ljusslingor på den. Den här enorma glaskupan med tillhörande enorma air plant är ett nytt tillskott till växtfamiljen. Kanske ser den inte så stor ut på bilden men den är minst 30 centimeter hög. 

Efter ha varit på Nordic TB konferens (#nordictbsummit) i början av februari så kom jag hem med hela väskan full med lettiska delikatesser. Tur att jag packat med mig så lite ombyten så att alla kakor och godis fick plats. Jag känner mig mycket mer inspirerad av att i framtiden faktiskt köpa hem ätbara souvenirer på kommande resor. Känns som man lär känna ett land lite bättre genom att äta det dom äter. Brukar ni göra det? 

Du hittar mig även här: 

Jag har varit i Riga en gång tidigare och även den gången under vintern. Jag hade glömt bort hur kallt det kan bli där. Precis som Stockholm ligger det vid havet men kylan känns annorlunda där på något sätt. Men födelen är att man inte behöver dela staden med så många andra turister utan kan få mer en inblick i vardagen i staden. Jag tackar mig själv inombords för att samma dag som jag hoppade på båten köpte mig ett par nya vantar. Termometern hade krypit ner förbi -10 och det är en kamp om man ska prioritera att ta en bild eller låta händerna vara kvar i fickan. Kameran vinner alltid såklart. Men näsan den är ständigt nerborrad i halsduken. Det här är en Riga guide för dig som trotsar kylan men ändå vill hitta det bästa Riga har att erbjuda. 

Street style på Rigas gator

Samtidigt som jag går på gatan kommer en kvinna nedför en trapp från en restaurang och bär på någonting. Vi går några steg bredvid varandra och först reagerar jag inte på vad det är hon har under armen men så plötsligt rör det på sig och ett par tofsar längst ut på ett par öron viftar till. Kvinnan bär på en nakenhund som är omsorgsfullt klädd i en overall med brokigt tyg och allt toppas med en liten röd sko på varje tass. Jag har i många år fotograferat djur i städer under mina reser och kunde inte låta bli att fråga kvinnan om jag fick fotografera hennes ögonsten. Hon sträcker först lite på sig och ler stolt och släpper sen ner hunden på marken. Förvirrat står hunden där på trottaren och vet inte riktigt vad som händer men med en fokuserad blick fastnålad uppe vid matte. Efter att vår lilla photoshot var klar springer hunden vant efter kvinnan i sina röda små skor över övergångsstället.

St Peter's kyrkan

När vi kommer ut på torget som ligger bredvid Rigas katedral flyger en flock fåglar fram och tillbaka som om dom inte har ett bestämt mål i sikte. Men vi har ett mål och det är toppen av St Peter's kyrkan som skymtar över takåsarna. Vi ökar takten när vi ser den enorma dörren vi ska gå in igenom för bara tanken av att få gå in i värmen ökar på våra steg. Alla stannar till efter att dörren slår igen bakom oss och vi börjar sakta men säkert tina. Vi tränger in oss i en trött hiss med en äldre man vars jobb är att sitta på en pall och åka upp och ner dagarna igenom. Väl uppe slår kylan mot oss igen och på en smal gång runt tornet går vi i medsols. Om någon av oss vill gå förbi får den ena trycka sig lite lätt mot väggen. Nedanför sträcker hustaken vackert ut sig med snölätta tak,  frustbitna trädkronor och hela Riga går i en ljusblå isig ton. Dimman ligger tung över staden och vi skymtar att det finns en stadsdel på andra sidan vattnet.  Jag blickar ner mot bron som förra gången jag var här tog mig över till marknadsområdet Kalnciema med deras fina trähus. 

---

---

Ölprovning på Alkimikis

När vi kommer in på microbryggeriet och baren Alkimikis står Ingemars och ler stort mot oss med sin röda mössa. Väggen bredvid honom pryds av illustrationer från nuvarande och tidigare ölsorter dom tagit fram och mest känd är Sweet Tramp. Vi klättrar upp på dom höga barstolarna och slår oss ner vid ett bord uppdukat med salta snacks framför oss. Favoriten är vitlöksbrödet gjort på råg och kanske är det godaste vitlöksbrödet jag någonsin ätit. Tanken har inte slagit mig att göra det på mörkt bröd innan. Jag får lära mig att vitlöksbrödet har en given plats på det lettiska matbord sen lång tid tillbaka. Varför har vi inte det?  

Vi börjar lätt med pilsner som hälls upp i våra små glas vi har framför oss och avancerar snabbt upp till dom kraftfullare och nästan svarta portern med smak av chili och choklad. Lite tveksamt smakar jag en klunk och förvånar mig själv när jag gillar den. Jag brukar dra ett likhetstecken med att ju mörkare en öl är dessto mer smak. Men den här var alldeles lagom och sakta började chilins milda hetta dyka upp i eftersmaken. Vi får gå in bakom bardisken in till bryggeriet med våra små glas i handen och får testa öl rätt från tanken. Samtidigt som vi sippar på våra glas berättar Ingmars om deras arbetsprocess och jag frågar den lite äldre och tysta amerikanska mannen som faktiskt grundat microbryggeriet om en bild. Vi pratar om att det är en tuff bransch att befinna sig i just nu för hela scenen av att brygga öl är så ny i landet och har inte kommit lika långt som vi i Sverige har inom det här. 

Är det inte lite Hemingway över Andy på den här bilden? 

Lunch i ett ombyggt garage

På ett torg i kvarteret som går under Bergs Bazaar ligger Garage som har fått sitt namn för det är just ett ombyggt garage. Det första som möter oss när vi kommer innanför dörren är kocken som står och lagar mat. Det är flera meter upp till taket och takfönstrena släpper in ett mjukt ljus över oss och bordet. Kvarteret skapades till det är idag redan på sent 1800-talet då en väldigt driven man köpte mark och ville skapa ett litet shoppingdistrikt. En av hans ättlingar åt lunch med oss och berättade om hur dom tappade sin mark när sovjet tog makten över Lettland och hur det under den tiden förföll. När sovjetunionen föll i början av 90-talet fick familjen Bergs tillbaka marken och efter ha velat fram och tillbaka om dom skulle riva allt för det var så slitet eller renovera slutade dom i beslutet om att reparera. Det ska dom vara väldigt glada över idag. 

Här är det absolut inga problem att vara vegetarian. Förräten kunde jag äta utan några problem eftersom det vara vitlöksbröd (JA!) med massor av olika röror som avokado, hummus och någon slags grönsakskompott med feta. Sen till huvudrätt styrde kocken ihop portabellosvampar med ost till mig. Sen det bästa av allt, getostpaté med soltorkade tomater på sig. 

Om du inte kan få nog av Riga så spana in dom här blogginläggen: 

• En guide till coola matställen & restauranger i Riga, Lettland

• Härliga Ställen I Riga Och Att Vilja Ha Mer

• Riga Stories

• Med färja till Riga - Det här kan du göra under en dag i Riga

• Ät riktigt gott på restaurang Demokrātisks Vīna Bārs Garage i Riga

Du hittar mig även här: 

– Om flaggan är uppe så betyder det att våffelförsäljnigen är öppen säger Lisa samtidigt som hon pekar med sin tumvante mot den lilla ön Gråsjälören. Långt borta vajar en sverigeflagga bland barriga toppar och det är vårt mål för dagen. Vid Södra hamn i Luleå precis bredvid stadens landmärke Kranen går vi staplande ut på Bottenvikens is.

Mitt första intryck av Luleåborna är att dom är väldigt hurtiga. Det åks spark, skridskor, skoter och längdskidor om vartannat runtom kring oss. Vi har tyvärr inget av det så vi får helt enkelt promenera vilket vi inte är ensamma om att göra. Har man tur kan man få låna någon av sparkarna som är till låns där vid Södra hamn. Isbanan är bred och plogad och gjord för att ta sig fram på. Vi pratar om att vi måste hålla fötterna i styr för rätt som det är så kommer någon av oss halka. Någon minut senare försvinner en av oss ner och hamnar på alla fyra. I början var vi lite som Bambi på hal is innan vi kunde gå med bestämda steg. En kvinna åker förbi oss på skridskor med ett barn nerbäddad i en  pulka bakom sig. Han kiknar av skratt när pulkan glider åt olika håll.

– Det gör nästan ont att titta säger Cissi och jag kan bara hålla med. En lite lättare form av snöblindhet slår till ju längre ut vi kommer. Allt är så vitt runt omkring oss. 

Linn

Lisa var taggad! 

---

---

Sanna

Det första vi gjorde när vi kom till den lilla ön vara att styra våra steg mot det lilla röda huset där dom sålde våfflor och varm choklad. Vi värmer händerna på den varma drycken och mumsar i oss våfflorna med jordgubbssylt som snabbt blir kalla i minusgraderna. 

Löva

Sen promenerade vi tillbaka till bilen för vi hade en varm bastu som stod redo och väntade på oss hemma i Lisas hus. 

Du hittar mig även här:

Jag känner mig ibland lite bortskämd att jag bor i en så vacker stad som Stockholm faktiskt är. Vid dom tillfällena känner jag ett starkt sug efter att vara turist och upptäcka varje litet hörn av staden trots att jag bott här i snart 5 år. Den här gången hade jag Midsommarkransen i sikte. Varje gång jag åker dit känns det lite som att resa tillbaka i tiden med alla gamla bevarade skyltar och små nischade butiker. En annan sak som är fin är att jag får känslan av att det är en en stad i stad. Alltså att det ger en känsla att jag åker tunnelbanan från en storstad och hoppar av i en mycket mindre stad. Det är så idylliskt med sina låga hus och en park där en hel drös med föräldrar och barn tjuter ikapp när dom susar nerför en liten kulle på sina snowracers och stjärtlappar. 

Ett av mina stopp var i den fina butiken Vintagefabriken som drivs av bloggarna Linda Hansson och Louise Lemming. Butiken är fylld från golv till tak med vackra saker både gamla som nya, men alltid lika noga utvalt.  

Utanför Tellus Blommor låg blomblad utanför dörren och hälsade oss välkomna. 

När jag gjorde research om något bra ställe för att äta lunch dök Nalle & Kroppkakan upp. Bara att jag nämde ordet kroppkaka gjorde att David utbrast "VASARUSARU?" och det glimtade till ögonen på honom. Han har fina barndomsminnen från sin mormor som alltid lagade det till honom när han var barn. Jag som inte ätit kroppkakor sedan jag blev vegetarian för 8 år sedan kände att det här måste vi testa då dom hade en vegetarisk variant med svamp, vitkål, morot, lök och vitlök. Det jag hade glömt bort var hur sjukt mättande det är att äta den rätten då det är i princip att äta 517 potatisar med grädde och rårörda lingon. Knappt att vi klarade att ta oss hem efter att matkomat kickade in. 

Lördagen avslutades med att vi trängde in oss i vår extremt lilla hiss tillsammans med en Hello Kitty ballong eftersom vi skulle åka hem till Micke för att fira att han fyllde hela 35 år! 

Du hittar mig även här: 

I ett sovrum ovanför garaget ligger vi på rad. Linn och Sanna i dubbelsängen och jag på en luftmadrass på golvet vars luft har sakta pysst ut under natten. Sedan Löva gått upp så ha jag sjunkit ännu lite till som om madrassen kramade om mig och höll mig kvar. Jag och mitt tjejgäng som jag hängt med sedan gymnasietiden har samlats i Luleå för en helg där Lisa och Viktor byggt sig ett vackert hus med havsutsikt. 

Vi hör små steg i trappen och röster som viskar till varanndra. Väl uppe på vår våning kikar dom försiktigt fram för att se om vi var vakna. Det var Lisas små tvillingar Liv och Björn som tycker att vi gäster sover alldeles för länge då dom poänterar att dom har varit vakna sedan klockan sex. Sen blir min säng ett hoppslott där dom tar sats i den vanliga sängen och kastar sig handlöst ner på madrassen och ibland mina ben. Jag guppar upp och ner när dom träffar madrassen som om  jag var till havs. 

Vi stiger äntligen upp till Liv och Björns glädje och tar oss till huset där Lisa, Sandra, Cissi och Löva ligger uppradade i den stora mörkblåa soffan och sörplar i sig kaffe. På teven är OS i full gång och Sverige ska tävla i damstafetten. Det bekanta ljudet av längdskidor drar mig tillbaka till min uppväxt då det aldrig missades en tävling. Där pappa alltid satt framlutad i fotöljen med fokuserad blick. Själv blev jag så ointresserad av sport man kan bli men drogs ändå med i spänningen när Kalla pinnade på som tusan och vi kammade hem ett silver. 

På eftermiddagen efter ha varit ute och gått på ett fruset hav sätter Lisa på bastun där vi spenderar vad som känns som timmar med att lyssna på gamla hits från 2000-talet. För att sen storkna av värmeslag som leder till att vi skyndar oss ut i kylan för att lämna rumpmärken i snön. Jag som var den sista av oss att duscha kommer upp i huset och då är det redan full rulle i matlagningen. En av rätterna på menyn står bibimbap som jag bara ätit på restaurang och aldrig lagat innan. Jag som inte är en hejare i köket blir alldeles kallsvettig av alla moment som känns superavancerade. Men eftersom jag har så grymma vänner så blir det i vanlig ordning så otroligt gott! 

Du hittar mig även här: 

Jag har länge varit sugen att jobba mer med att fotografera växter och har en Pinterestmapp som går under namnet Plants som jag i princip pinnat sönder. Hade det varit en riktig mapp hade den inte gått att stänga för den skulle vara så full. I samband med det började jag upptäcka olika flower designers konton på Instagram, som är en helt egen enorm värld. Finns hur mycket som helst att nörda ner sig i. Jag fastnade direkt för Flowers Bars Stockholm estetik som bland annat gjorde blomsterdekorationer till Ellegalan i år. Jag skickade iväg ett meddelande på Instagram på vinst och förlust om att jag tyckte att det skulle vara kul att jobba ihop och Liz som ligger bakom företaget nappade direkt till min stora glädje. 

Här är en av mina favoriterbilder som vi skapade tillsammans med buketter som Liz har sålt nu inför alla hjärtans dag. Jag fick en anledning att damma av mina gamla sammetsgardiner som legat längst ner i en låda och jobbade enbart med naturligt ljus som strilade in från Liz balkongfönster. Svårare än så behöver det inte vara! Vi hämtade inspiration från tavlor av stileben som målades under 1800-talet, kanske kan du se det? 

Idag är det inte bara Alla hjärtans dag utan ochså exakt tre år sedan som jag och David började träffas. Lite lustigt att vi lyckades träffades på just den här dagen ändå. Tänker att det är ett väldigt bra tecken!  

Den här helgen levde jag efter hur jag lär. Ni kanske kommer ihåg hur jag skrev ett inlägg om hur du tar bättre bilder i städer när du reser för ett tag sedan? I helgen vaknade jag av att solen lyste in i lägenheten och jag kastade mig upp ur sängen.  Med First Aid Kits nya album i högtalarna gjorde jag färskpressad juice och avokademackor till frukost. Släpade sen ut en bakfull David ur lägenheten på jakt efter ljuset, ni kommer väl ihåg att det var tips nummer 3. Inte att släpa ut en David utan att följa ljuset såklart. Det finns en särskild plats i Stockholm där ljuset brukar vara extra vackert enligt mig. 

Brända tomten i Gamla stan

Jag har en favoritplätt i Gamla stan som är den lilla öppna plasten Brända tomten utanför cafe Under kastanjen. Smaka på det namnet. Fantastiskt namn enligt mig. Men det är verkligen bokstavligt eftersom huset som stod där brann ner 1728 och efter det byggdes det inte upp något nytt efter det och på så sätt fick den sitt namn. Inte märkvärdigare än så.  Där mitt bland husen bor ett enormt kastanjeträd som sträcker sina grenar flera våningar upp mot det orange huset. På sommaren hänger grenarna som ett valv över gatan och solen skapar mönster på kullerstenen genom trädets grenverk. Under vintern hänger grenarna nakna men solen kan ändå studsa mellan husen på ett sätt som man inte ser på så många andra ställen i Stockholm eftersom det är så trånga gränder i Gamla stan. Just den här dagen blev det inte den bilden jag hade tänkt ta för en bil hade ställt sig mitt på Brända tomten och ville inte flytta på sig så jag fick snällt promenera vidare och får helt enkelt komma tillbaka en annan solig vinterdag. Så kan det vara ibland. Men vad gör det när Gamla stan är så vacker i januari när man får gatorna för sig själv och slipper gå i lemmeltåg som det är under sommarmånaderna. 

Du hittar mig även här: 

Imorse var ingen vanlig torsdagsmorgon, jag hade nämligen blivit inbjuden av Promote Iceland för att delta på en tillställning där Islands presidents first lady Eliza Reid skulle prata om landets turism under deras stadsbesök i Stockholm. Hon har nyligen blivit utnämnd till FN-amabassadör för hållbar turism. Jag trodde att det var bara hon som skulle komma men presidenten själv var där vid hennes sida. Lite lustigt att sitta två rader bakom en president. 

Det bjöds på avokadomackor till frukost och jag hade sällskap av ett gäng härliga resebloggkollegor. Här har vi Evelina från Earthwanderess och Katarina från Äntligen Vilse som var väldigt svåra att fånga på bild för dom brast ut i skratt hela tiden. Varje gång vi ses har vi så mycket att prata då det är alltid är någon av oss som kommit hem från en resa eller ska ut på nya äventyr. 

Eliza började sitt tal om hur hon lämnade Kanada (som hon kommer ifrån) för 20 år sedan och landade på Island och om hennes kärlek till hennes nya land. Islands turism har verkligen exploderat dom senaste åren och med det kommer även ett ansvar för att vårda och ta hand om naturen så den inte förstörs.

Island är i ständig förändring på grund av dom återkommande vulkanutbrotten och att ön ligger ovanför tektoniska plattor som rör sig som leder till att ön växter för varje år. Det var mycket jag lärde mig av vulkanexpterten som var på plats. Visste ni att vulkanen Hekla brukar ha utbrott var tionde år och det senaste var 2000. Där har vi en vulkan om går på övertid! Trots informationen om Islands alla aktiva vulkaner är jag mer än någonsin sugen på att besöka ön inom en snar framtid. 

Du hittar mig även här: 

Knappt har 2018 kommit igång och redan har jag massor av roliga fotouppdrag, event och en resa till Åre uppskrivna i kalendern under januari. Här kommer några exempel på bra saker: 

• BBC - Igår fotograferade jag porträtt vid en frusen damm i Blackeberg för självaste BBC. Fina Lola tipsade mig om jobbet och jag är så glad att få skriva upp dom på mitt cv. Så fort det har kommit upp på deras hemsida ska jag visa er!
  

• Tydligen så är Islands president och hans first lady på stadsbesök i Stockholm den här veckan och jag har fått en inbjudan att äta frukost med självaste first ladyn. Eliza Reid som hon heter har nyligen blivit utnämnd till FN-ambassadör för hållbar turism och det är ett ämne som är ytterst viktigt att prata om tycker jag. Ska bli intressant att höra vad hon har att säga om ämnet.
  

• Ett museum har valt mig för att ta deras pressbilder till en kommande utställning där jag ska dokumentera både själva utställningen, porträtt och själva eventet.
  

• Ljuset! Det har jag inte uppskrivet i kalendern men jag märker att nu börjar det sakta men säkert gå åt rätt håll. Vintersolen har börjat titta fram nu och jag känner verkligen av att jag blir mer och mer kreativ desto fler minuter av sol vi får. . Efter en fruktansvärt grå december verkar det bli en klarare och krispigare vinter här i Stockholm. Men vart är snön?

Du hittar mig även här: 

Ett av mina starkaste minnen från när jag dök i Stora barriärrevet i Australien var när en stor sköldpadda började simma bredvid mig och i vad som kändes som en evighet gled vi fram över korallerna tillsammans. Evigheten kanske bara varade i en halv minut. Men det var tillräckligt för att sätta spår i mig. 

 Utrotningshotade havsskölpaddor

I världen finns det sju sorters havsskölpaddor. Två av de sju arterna är klassad som akut hotad, två är klassade som starkt hotade och yterliggare två är klassade som sårbara enligt Internationella naturvårdsunionen (wwf.se).  Trots att det finns lagar om att man inte får sälja produkter av sköldpaddsskal så förekommer det fortfarande. Tänk på det när ni köper med er souvenirer hem att dubbelkolla att det inte härstammar från något djur som varit tvungen att sätta livet till för att du ska ha en prydnad. 

Sea turtle rescue i Jiquilillo

När prognosen för sköldpaddor inte ser så bra ut så blir man varm i hjärtat över alla dessa eldsjälar som finns där ute som jobbar för att djuren ska få bättre förhållanden. En av dom eldsjälarna är Robert som driver Sea turtle rescue i Jiquilillo i en by långt upp Nicaraguas västkust. Robert är en amerikan som verkar ha hängett sitt liv till dessa djur då han driver sitt rescue center ideellt och beroende av folks donationer.  Dagen då vi möter honom i hans hus sitter han framför sin dator och svettas ymnigt. Det är varmt men man förstår direkt att någonting är fel för så mycket ska inte svetten rinna när någon bara sitter still. Han berättar att han har drabbats av någon slags inflammation i kroppen och förmodligen har han hög feber. Men det hindrar honom inte från att göra sitt plikt för sköldpaddorna. Han leder oss till ett område där stora sandsäckar står prydligt uppradade. I säckarna ligger hundratals ägg som har grävts upp från stranden och har lagts i tryggt förvar från hungriga djur och tjuvaktiga människor. 

Han gräver metodiskt ner handen i en av säckarna och börjar vant fiska upp skölpaddorna som är nyligen kläckta. En efter en lägger han ner dom försiktigt i en balja. Snart blir dom så många att jag tappar räkningen. Deras små simfötter skapar en kör av hasande ljud när dom drar sig fram och tillbaka över baljans botten. 

Sen bar det av ner till stranden. 

I plasthinken som vi tog med ner till stranden var istället skölpaddor som hade vuxit på sig lite så att chanserna att överleva ökade. 

Vi stannade på övre delen av stranden och släppte ut skölpaddorna. Sen började racet mot vattenbrynet. Deras små simfötter pinnande på som bara tusan. Men någon meter innnan vattnet stod vi samlade vid en linje för att plocka upp dom för att lägga tillbaka dom i hinken igen. Det kan låta hårt men deras sprint i sanden var för att dom skulle få känna sanden under dom så dom visste hur det ska kännas.

När det är så många som kläcks så finns det dom som inte är lika starka som alla andra andra. En pojke från byn som Robert höll på att lära upp droppade lite havsvatten i försök att få dom att piggna till men dom orkade knappt ta sig en meter och dog där på stranden. Mitt hjärta gick lite sönder. 

Eftersom Robert var så pass sjuk och svag kunde han inte själv ta sig ut i vattnet. Han behövde volontärer som var bra simmare och i den kategorien faller David. Så tillsammans med två andra killar gick dom bestämt ner mot vattenbrynet och fick kämpa hårt för att inte sugas med i dom starka strömmarna som hela tiden ville dra dom till höger istället för rakt ut. När vattnet nådde till brösthöjd sänkte dom ner hinken och alla dom små skölpaddorna simmande frenetiskt runt omkring dom. 

Sen promenerade vi hem till Rancho Esperanza för att äta middag vid långbordet och mötte ett gäng kor som även dom verkade vara på väg hem. 

Du hittar mig även här: 

Det här är tips till för dig som vill utveckla och utmana ditt bildseende när du fotograferar i städer. Du som vill komma hem med bättre bilder till din blogg, Instagram eller bara för att visa släkten där hemma.

---

Vänd ryggen till dom mest kända sevärdigheterna

Vi har alla sett dom där bilderna, lite för många gånger från samma vinkel. Jag pratar om att fotografera kända sevärdheter i städer där alla står på samma plats och tar exakt samma bilder för att lägga upp identiska bilder på Instagram. Japp jag är skyldig till det med, har ett gäng liknande bilder i mina mappar på hårdiskarna. Men försök att tvinga dig själv att se staden med nya ögon. Skippa till exempel Louvren när du är i Paris om du inte är intresserad av konst. Du behöver inte se saker bara för att man borde och för att dom är kända. Gör istället lite research och leta upp något som fascinerar just dig och som kanske inte är det självklara för alla andra. Om jag tar Louvren som ett exempel så finns det hur många museum som helst i Paris som förtjänar mer fokus på sig som till exempel Galerie de paléontologie et d’anatomie comparée som är en del av Naturhistoriska museet och är en av mina favoriter i Paris.

Men om du ändå står där vid det kända turistmålet utmana dig själv och gör något oväntat. Vänd dig mot alla som fotograferar, hoppa upp på något, lägg dig ner och gör precis tvärtom till vad alla andra gör. Du kommer få lite konstiga blickar från folk men efter ett par gånger så kommer du inte tänka på det utan mer tänka på hur du ska få till den där perfekta bilden och koppla bort omvärlden.

Serietagning

Ibland har man tur men oftast är det som uttrycket säger Tur kommer till den som är förberedd. Lite så är det även med fotografi. Du kan rikta kameran mot något och ha tur att du får med exakt rätt ögonblick. Men i en myllrande stad där folk rör sig i ett virrvarr kan intressanta ögonblick dyka upp när du minst anar det. Om du har ställt in att kameran tar flera bilder i sekunden (serietagning) när du trycker ner knappen för att att ta en bild så har du ökat chanserna rejält att fånga det där perfekta ögonblicket. Då kan du sålla bort alla dom bilderna tex när personen blinkar. Pojken i dörren är ett sånt exempel för mig. Jag satt på ett lastbilsflak i Nicaragua och två pojkar stack sina huvuden in och ut från dörren för att titta nyfiket ut mot vägen. Hade jag inte ställt in på serietagning hade jag nog inte lyckats fånga det här ögonblicket när vi åkte förbi.  

Följ ljuset

Avsätt tid där du bara ska strosa runt i den stad du har rest till, kanske har du någon specifik stadsdel som du är nyfiken på. Idag spelar det inte så stor roll om du går vilse med tanke på att vi kan ha offlinekartor nedladde i telefonen som guidar oss hem även om vi har internet eller inte. Såklart ska du kanske ha koll på områden som inte säkra att befinna sig på som turist men jag tar för givet att du har sunt förnuft. 

Ett tips är att följa ljuset och se vart du hamnar. Är det mitt på dagen och solen lyser som starkast leta efter skuggiga partier där solen strålar sipprar in på intressanta sätt och skapar kontraster. Har du turen och det är eftermiddag och solen ligger lågt försökt jobba med motljuset för att skapa en stämning. 

Se staden genom andras ögon

Det är fler än bara människor som bor i en stad och dom glömmer vi lätt bort. Porträtt behöver inte bara vara på människor utan även alla husdjur och vilda djur vi delar staden med. Testa att se staden genom deras ögon. När jag var i Köpenhamn gjorde jag just detta och på en gata hittade jag den här fluffiga hunden. Hunden promenerade bredvid sin husse och satte sig snällt bredvid husses fötter vid ett rödljus innan dom skulle gå över gatan. Jag satte mig på huk en bit bort för att fotografera och hunden som är van att människor inte är i hans ögonhöjd noterade det direkt. När det åter blev grönt ljus och alla började skynda sig över gatan ville hunden inte allt gå utan satte sig på tvären för att fortsätta att titta nyfiket på mig. Det är något i den här bilden som gör mig så glad varje gång jag ser den. 

 Lek med slutartider

Det här är ett enkelt knep att skapa dynamik och rörelse i en bild. En stad är ofta i rörelse och det är bara några få timmar om dagen som gatorna är tomma och helt lugna. Ett sätt att förmedla myllret och farten är att leka med en långsam slutartid. Men kom ihåg att inte ha den så långsam att du inte klarar av att hålla kameran still, det är bara objektet som rör sig som ska bli suddig och inte hela bilden.

Du hittar mig även här: