Vi har precis lämnat Stepantsminda bakom oss och sitter i en fyrhjulsdriven bil som skumpar fram över stora stenbumlingar. Det går fort fram trots att vägen är så smal att bilen nästan skrapar i sidan av väggarna på husen. Min vän Ruska som är från Georgien har besökt kyrkan Gergeti trinity chuch flera gånger och var väldigt noggrann med att hitta en chaufför som visste vad han höll på med. Så när en äldre man med en keps svarade att han körde upp och ner flera gånger om dagen kände hon sig nöjd och vi kunde hoppa in.

Första gången Ruska visade en bild på Gergeti trinity chuch för mig något år innan visste jag direkt att jag måste åka dit. Långt uppe bland molnen ligger kyrkan helt ensam med bara bergen som sällskap. Inte vilket berg som helst utan Georgiens tredje högsta berg Kazbegi, som genom tiderna har omgetts av åtskilliga myter och historier.

Ta sig upp till Gergeti trinity church

Vägen tar oss först genom en del av Stepantsminda där allt verkar vara ett organiserat kaos. Kor promenerar runt helt fritt och vandrare försöker parera mellan bilarna för att ta sig fram. Allt medan lokalbefolkning mest hänger vid vägkanten och betraktar kaoset. Vår bil stannar till vid en korsning och min första tanke var att det hade skett en bilolycka. Men det va bara en helt vanlig korsning här. Bilar kör kors och tvärs och gör sitt bästa fr att inte köra in i varandra.

Vägen tar oss förbi samhället och upp mot bergen och nu kan jag skymta vårat mål långt ovanför oss. Det hade regnat under morgonen och dom delar av den smala vägen som ligger i skugga var hala och leriga. Varje gång vi hade ett möte och vi helt plötsligt skulle trängas två bilar på samma yta sög det till i magen.

Vi kommer ut på en stor öppen yta och en familj håller precis på att packa ihop sin picknick. En nyfiken liten pojke framför en bil som jag undrar hur den tog sig upp hit stirrar rakt in min kamera Vi blir avsläppa och Ruska och chauffören byter några ord som jag inte förstår. Jag frågar henne om jag får ta en bild av chauffören och hon frågar honom. Dom har en konversation där han rynkar på pannan undrande som om varför ska du ta en bild på mig när du har bergen bakom dig. Men han nickar och riktar blicken mot mig och jag tar min bild. Dom byter några ord och Ruska vänder sig mot oss
–Han väntar på oss här säger hon och går upp på kullen samtidigt som hon försöker hålla sig hår i styr i blåsten.

Bergen tornar upp sig som en vägg framför oss och det känns som vi är på samma nivå som molnen.

Vi blickar ut mot Gergeti trinity church och jag blir helt tagen. Fram till kyrkan ringlar sig spåren från bilarna som kört fram och tillbaka och berget tornar upp sig som en vägg bakom kyrkan. Nu är jag äntligen här och det är precis lika mäktigt som jag trodde det skulle vara. Jag andas ut eftersom jag har varit lite orolig att molnen skulle ha gömt bergen i sin slöja så man inte skulle kunna se det. Vi hade blivit varnade att det var väldigt vanligt.

Ruska utbrister glatt att av alla gånger hon varit här har det aldrig varit så här bra väder och bra sikt. Idag fanns det ingeting som dolde den vackra utsikten, vi hade vädret på vår sida. Kanske var det att vi var där i mitten på juli då det är extremt varm och soligt i i Georgien?

Vi går på den lilla vägen som slingrar sig till kullens topp där kyrkan ligger belägen. För många är detta en helig plats och redan på vägen upp börjar en väldigt religös kvinna berätta för oss om hur långt hon har rest för att ta sig till denna plats.

För att gå in i kyrkan leder Ruska mig till en plats där det ligger högar med tygstycken. Hon lindar ett tygstycke runt min höft över mina jeans och ett på mitt huvud som ett huckle. Jag kan inte bara traska in i kyrkan utan jag måste ha detta för att visa respekt säger hon. David som är man behöver såklart inte göra någonting utan kan bara traska in trots att han har princip samma kläder som mig.

Jag går in i kyrkan som är väldigt liten och först ser jag ingenting. Det är mörk med bara några levande ljus som lyser upp så det tar ett tag innan mina ögon har vant sig. Där inne står en samling av människor tätt ihop och en prästs mörka röst studsar runt i rummet.

Då förstår jag att det är ett bröllop jag har framför mig. Hela situationen känns nästan för intim, som om jag gått in någonstans där jag inte bör vara. Ingen verkar ha märkt att jag kommit in utan har bara ögonen för allt som händer i ceremonin. Jag smiter ut lika ljudlöst som när jag gick in. Bakom kyrkan hittar jag Ruska och David som sitter på en avsats med Stepantsminda under sig . Vi säger inte så mycket till varandra utan sitter mest i tystnad och bara blickar ut.

En gäng kor hänger på kullen bredvid kyrkan och vi vandrar upp på den, men håller vårt avstånd för att inte göra någon tjur upprörd. Jag är precis i planerna att fånga två kor som står och luktar på varandra mule mot mule. Då plötsligt en annan ko sticker fram sitt huvud in i bilden och räcker ut tungan. En photobomb jag inte varit med om tidigare.

Ta sig till Gergeti trinity church från Tbilisi:

Att ta sig till Gergeti trinity church kan du göra som en dagsutflykt från Tbilisi. Ta lokalbussen från busstationen som heter Didube station. Du ska hoppa på minibussarna som står skyltat med Marshrutka. Resan tar cirka 3-4 timmar och du kommer åka på den spektakulära Georgian Military road. Ett tips är att ha kameran framme i knät för du kommer vilja fotografera bergen på vägen upp.

Det är otroligt billigt med buss i Georgien och om jag minns rätt så låg biljetten på cirka 11 GEL vilket motsvarar cirka 35kronor.

Vi tog bussen upp och tog en bil på vägen hem. Det är värt att ta ett stopp på Friendship viewing poing som är oerhört vacker och besynnerlig plats som ligger på Georgian Military road. .

Att hyra en chaufför som tar dig upp till kyrkan från Stapantsminda tar cirka 30 min med bil.

Boende i Stepansminda

Jag åkte bara till Stepansminda över dagen men om du vill stanna i samhället över natten och har pengar att lyxa till det så tycker jag verkligen ni borde sova på Rooms hotel. Jag åt lunch på deras spektakulära terass och hade gärna stannat över natten.

Den här resan gjordes juli 2016

 

Du hittar mig även här: 

Sakta singlar stora snöflingor ner som landar i Claras röda hår, bakom henne står Katarina och försöker borsta bort nattens snöfall som täcker bilen. Eftersom vi inte har borstar till alla turas vi om och passar på att njuta av solen som kämpat sig fram. Ovanför oss ser vi hur skidliftarna sakta glider upp mot toppen av berget.

Vi är ett litet gäng bestående av Helena, Katarina, Clara som hoppar in i Kattas bil eftersom vi ska åka på utflykt till Ristafallet. Men först måste vi ta det obligatoriska stoppet på Åre bageri för att köpa fika. För vad är en utflykt om man inte har fika?

Väl framme vid parkeringen går vi ner mot vattenfallet med snön som knarrar under våra fötter. Vi följer en stig in i en skog som leder oss till en avsats där vi möts av ett fruset islandskap. Runda mjuka kullar av snö och vassa istappar om vartannat. På vissa ställen blottar sig vattnet som vägrat frysa till is. Smala upptrampade stigar ringlar sig fram och vi tar sikte på dom.

Men för att ta sig från avsatsen vi står på finns det bara ett vettigt sätt att ta sig ner. Låtsats att det är en rutschkana och glida ner.

En grotta av is

Jag tar orimligt mycket bilder på olika formationer av is som ser ut som konstverk. Clara går före mig på stigen och plötsligt hör jag ett tjut. Det enda jag kan se är en hand med en kamera som sticker upp från snön, resten av henne har försvunnit.

Först trodde jag hon gått igenom isen, det är trots allt ett vattenfall vi går på. Men efter ha hört ett fniss så förstår jag att hon bara halkat. Hon borstar av sig och kommer till andra sidan av fallet och försvinner in bland istapparna. Nyfiket följer jag efter och står plötsligt står jag i en grotta av is och sten. Tjocka istappar hänger ner som gardiner och mellan tapparna skymtar jag skogen.

Vi tar oss upp på avsatsen ovanför grottan och när jag står vid träden hör jag ett sus som kommer längre bort. Jag följer nyfiket stigen och ljudet jag hört tidigare blir bara högre och högre. Så uppenbarar sig det stora fallet som fortfarande öser iskallt vatten från Indalsälven nedför sitt stup. Jag ropar på dom andra att dom måste komma hit.

Här har vi den perfekta platsen för fika. Vi dukar upp våra bullar och häller upp vårt kaffe från termosar och små fuktiga vattenpartiklar yr i luften runt om oss. Helena som stannat vid avsatsen i början av vattenfallet var närvarande med sin drönare som surrade över våra huvuden.

Inspelningsplatsen till filmen Ronja Rövardotter

Fun fact: Den film jag sett flest gånger i mitt liv är helt klart Ronja Rövardotter, fanns inget som kunde slå den när jag växte upp. Några av scenerna från filmen är faktiskt inspelade vid Ristafallet som i böckerna går under namnet Gulpafallet. Den scenen när Ronja och Birk flyter nedströms och gömmer sig under en björk för att komma undan vildvittrorna är faktiskt inspelad runt Ristafallet.

Hitta till Ristafallet:

Ristafallet ligger mellan Järpen och Undersåker på väg E14, bara 20 minuter med bil från Åre.
Adressen är: Rista 321, 83010 Undersåker

 

Du hittar mig även här:

Samarbete med EF - språkresor & utlandsstudier utomlands

Jag ska vara ärlig. Det är riktigt läskigt att flytta utomlands men när du börjar i en klass får du ett sammanhang och massor nya vänner på köpet. Kvarteren som först känns främmande kommer du snabbt kalla ditt hem. Jag växte något enormt under min tid i Paris och det gav mig en tillit till mig själv att jag kan klara det mesta. Men några saker hade jag gjort annorlunda om jag hade den kunskapen jag har idag. Lär nu av mina misstag så du slipper göra dom när det är dags för dig att flytta utomlands.

Skulle ha pluggat franska på heltid

Under gymnasiet läste jag franska som språk och har alltid varit svag för Frankrike, kanske började det redan med att mina föräldrar gav mig ett franskt förnamn. På grund av min fascination av Frankrike tog jag beslutet när jag var 20 år att jag skulle flytta till Paris. Jag hade bestämt mig att jag ville bli makeup artist och jag hade hittat en internationell skola som hade undervisning inom det.

Skolan var helt på franska och det visade sig att vår lärare kunde bara några få ord på engelska. Men vi hade en tolk som satt och översatte parallellt för oss internationella elever under lektionerna. Men snabbt insåg jag att det här kommer inte att gå om jag ska förstå fullt ut vad hon sa, gymnasiefranskan räckte tyvärr inte hela vägen.

Jag bestämde mig då att några kvällar i veckan skulle jag ta franska lektioner och det gjorde verkligen skillnad. Jag började förstå ord jag inte kunde innan och i vilken ordning dom skulle sättas i en mening. Jag kunde ha små konversationer med kvinnan i kassan på bageriet där jag bodde och jag kände mig mer som en del av staden. Sakta men säkert blev jag bättre.

Min läsförståelse ökade markant men timmarna på ett dygn är som sagt begränsade. Att plugga på heltid och sen läsa kvällskurser samtidigt som du vill upptäcka din nya stad är inte att rekommendera. Om jag hade gjort en sak annorlunda idag så hade det varit att jag hade studerat en intensivkurs i franska som EF erbjuder innan jag hade börjat med mina andra studier. Att ha fokuserat på en sak i taget. En av mina roommates pluggade franska på heltid och vem av oss var det som faktiskt kunde prata flytande franska när hon reste hem? Tyvärr var det inte jag. Det kan jag fortfarande gräma mig att jag inte tog chansen när jag verkligen hade möjlighet att lära mig språket på riktigt.

Åkt på fler utflykter

Om vardagarna handlade om att plugga så skulle helgerna ha ägnats åt att åka på fler upptäcktsfärder runt om Paris. Idag vet jag att det finns så många otroligt häftiga platser bara några timmars radie utanför staden och jag skulle verkligen ha passat på när jag bodde där. Men jag fastnade i samma kvarter som jag rörde mig i varje helg. Jag hade kunnat göra dagsutflykter som inte hade kostat skjortan. Sparat in pengar på onödiga utgifter och lagt dom på tåg och bussbiljetter istället.

Tagit fler bilder

Jag pluggade i Paris långt innan jag hade upptäckt kameran på riktigt. På den tiden fotograferade jag utan någon eftertanke och många av mina bilder från den tiden är ur fokus. Vet inte om det var för att jag hade en så dålig kamera eller om det var jag om jag ska vara ärlig. Det hade varit roligt att ha fler bilder att titta tillbaka på idag. Speciellt dom tråkiga vardagliga sakerna som lägenheterna jag bodde i eller dom fina gatorna jag promenerade på för att komma till tunnelbanan. Sen när du har tagit alla dessa bilder glöm inte för guds skull att göra backup på dom!

Jag skulle ha skaffat fler franska vänner

Det är lätt att snabbt klicka med dom som pratar samma språk och kommer från samma kultur som en själv när man bor utomlands. Så blev det verkligen för mig under min tid i Paris. Mitt fokus skulle verkligen ha lagts på att bredda min bekantskapskrets då dom jag umgicks på min fritid pratade antingen svenska eller engelska. Hade jag ansträngt mig mer att faktiskt lära känna fransyskorna och fransoserna hade jag varit tvungen att puscha mig själv att faktiskt prata mer franska.

Sparat ihop mer pengar

Om det är ett råd ni ska ta med er från allt detta så är det att spara mer pengar än du tror du kommer göra av med. Jag jobbade i Oslo innan jag flyttade till Paris och sparade ihop varenda krona jag hade över. Men nu i efterhand hade jag kunnat spara mer. Du kommer vilja hitta på så mycket när du landar i den stad du ska studera i och tyvärr kostar det mesta i vår värld pengar. Så se till att ha tagit i överkant när du räknar ihop din budget.

Du hittar mig även här:

Det här är en liten guide till dig som vill komma så långt bort du kan från dom vanliga och tråkiga butikskedjorna i Seattle. Du som vill hitta något som sticker ut eller köpa en souvenir som garanterat ingen annan har där hemma. Kanske är det tur att jag inte bor i Seattle och hade tillgång till dom här butikerna för annars hade vårt hem varit ännu besynnerligare än vad det är idag.

---

Ballyhoo

Först går vi förbi butiken men så är det dom besynnerliga föremålen i ett skyltfönster som får mig att ropa till att vi måste gå in här. En trappa tar oss ner till en källare och det första vi ser är en uppstoppad kalv med två huvuden. Det var som att gå in i en nutida kuriosakabinett vilket är svindlande för mig som är så fascinerad av konceptet. Om ni inte vet vad det är så kan ni läsa mitt inlägg från Göteborgs naturhistoriska museum där jag förklarar vad en kuriosakabinett var för något.

Det tar evigheter att ta sig runt i butiken för det är så otroligt mycket saker. Den ena skevare än den andra. Som om man klivit in i någons mardröm eller en butik som Mortica från Familjen Adams skulle svänga förbi för att handla lite ny inredning. Men det är aldrig obehagligt utan väcker snarare en nyfikenhet vad alla saker bär på för historia. En känsla av att man går in i ett museum bara den skillnaden att man kan köpa allt som finns där inne.

5445 Ballard Ave / www.ballyhooseattle.com

I dom klassiska kuriosakabinetterna under renässansen var ett vanligt föremål The Fiji Mermaid. Man satte ihop överkroppen av en apa med underdelen av en fisk och spädde på myten om att sjöjungfrus faktiskt fanns på riktigt.

Jag fastnar vid en liten tavla med en stackars uppnålad bönsyrsa där jag läser in så mycket i det lilla ansiktet. Allt är så uttrycksfullt, som den är i chock och tittar uppgivet tillbaka på mig. Som om den förvånat tänker hur hamnade jag här?

Jag köper med mig en vacker mineral som gnistrar när jag vrider den runt i min hand, precis som jag gjorde när jag var barn och samlade på fina stenar. Min mamma som alltid fick känna i mina fickor varje gång hon skulle tvätta mina byxor så hon inte tvättade en del av fasaden från mitt dagis. Tydligen gick jag och plockade med mig delar av den när den när dom renoverade huset det låg i. Dyrgripar då men skräp idag. Lustig hur ens värderingar förändras men fortfarande sitter driften av att omge mig med udda och vackra ting kvar. Tur att jag har en sambo som även han har en förmåga att samla på sig stenar.

---

Uphil

Här välkomnar hunden Ragknarr dig vid dörren istället för en tvåhuvad kalv som i butiken ovan. Ragknarr står vid ingången precis som man ser gamla farbröder står i ingångar till butiker när man är utomlands. Det känns inte förvånande att hunden har ett fornnordisk klingande namn då Seattle och vi här uppe i norr har starka kopplingar. När vi emigrerade på 1800-talet till USA hamnade många just i Seattle-området och runt hörnet från Uphil butiken hittar du Nordic museum som handlar helt om oss från Norden.

När vi hälsat klart på Ragknarr sticker vi in huvudet om vi frågar om vi får komma in då vi blir lite osäkra om det är en butik eller atelje där dom sitter ovh jobbar. Men vi får som svar att självklart ska vi komma in.

2821 NW Market St, Suite D / www.uphilldesigns.com

Jag pratar med en av tjejerna som jobbar där som står och håller en glasburk med en oidentifierbar sörja som hon dricker av. Hon berättar historen om hur grundaren för märket vandrade leden Pacific Crest Trail med en väska och tält han sytt själv och att det var starten till allt. Min blick går fram och tilbaka från henne ner till hennes burk samtidigt som jag lyssnar. Framför oss har Ragknarr krupit upp på soffan och från armstödet där han lagt upp sitt huvud rör sig ögonen över lokalen för att ha koll på vad som händer.

Jag släpper ut mitt trassliga hår från min knut och provar kepsar. Jag som aldrig ägt en keps innan beslutar att nu är det här mitt nya jag, perfekt till mina kommande vandringar i Alaska. Sen köper jag även med mig årets bästa köp, en liten sticker jag har på min dator som det står An adventure? - Alpaca my bags. Kan man ha för mycket saker med alpackor på sig kanske ni undrar. Svaret är såklart nej!

---

Le Merde

En än gång välkomnas vi av en hund men nu av mopsen Kitty som bestämt ville ha kli och backade upp på mina fötter så fort vi kommer innanför dörren. Först kli sedan får jag undersöka second hand butiken Le Merde. Om Ballyhoo var nere i en mörk källare så är det här den raka motsatsen. Pastelligt och gulligt men ändå lite besynnerliga saker som skaver.

2607 NW Market St / instagram: lemerde_seattle

En än gång köper jag mineraler till vår “stensamling” men nu i form som presenter till David. Vi klämmer på vintageklänningar och tittar på vackra smycken. Jag tar ett porträtt på Debbie som äger butiken och snabbt ilar hon iväg för att hämta Kitty för hon ska också vara med på bild. Plikttroget hänger hon på bröstkorgen på sin matte och förstår inte riktigt vad som händer.

---

Glasswing

Glasswing påminner så mycket om Grandpa om ni har varit i någon av deras butiker. Men här har man lagt betydligt mer fokus på växter som hela butiken är fylld av. Jag bläddrar i böcker om stora äventyr som andra har gjort, får mig att fundera på vandringsleder jag vill vandra och tittar på inspirerande fotografier. Fastnar vid det stora badkaret med skönhetsprodukter från märken jag aldrig tidigare hört talas om. Jag är så svag för allt som kan packas in i fina förpackningar. Vill testa och lukta på allt. Min gamla makeupartist som ligger i dvala i mig vaknar till liv.

En enorm björn tar upp ett hörn och vad är grejen med den här staden och alla uppstoppade djur. Aldrig har jag rest någonstans med så många. Är det en trend? Har det alltid varit så här? Det får en att undra om Seattleborna är besatta av döda djur.

1525 Melrose Ave / glasswingshop.com

---

Lucca

På deras hemsida beskriver dom sig själva som en butik specialiserade på presenter. Presenter till mig själv det vill säga. Jag hittar prints som senare hamnar i hallen där hemma och min frisyr återhämtade sig aldrig efter ha testat kepsar ser jag nu. Här hittar du tvålar du aldrig skulle vilja ta ur sina vackra förpackningar, små saxar i guld formade som fåglar och tallrikar med stirrande ögon. I butiken hittar du även massor av fyndiga kort man kan ge tillsammans med presenter som trycks i deras egna tryckeri Lucca paperworks.

Längst bak i butiken finns en liten innergård där dom säljer stenfigurer till trädgården. Blir kär i en korp på en stenkula som såklart inte fick följa med hem. Tar en bild på den och går vidare.

Alla bilder på mig är fotograferad av Äntligen Vilse

Jag vet att många har en relation till William Morris tapeter eftersom jag ser dom i var och varannans hem. Man kan direkt peka ut dom med sina tydligt karakteristiska mönster. Inte så förvånande så är Sverige ett av dom länder där detta brittiska märke säljs mest i. Just nu har Millesgården en utställning om just William Morris fram till 3 februari och trots att jag aldrig har någonsin har tapetserat ett rum så var utställningen ändå värd att se.

Jag blev chockad när jag läste att under 1800-talet dog faktiskt folk av sina egna tapeter. Låter ju helt orimligt för oss idag men tydligen var man besatt av färgen grön under den viktorianska perioden. Vad använde man då för att få fram den intensivt gröna färgen? Arsenik är tyvärr svaret på den frågan.

Under 1800-talet dog barn och äldre på mystiska sätt och man förstod inte varför. Tills en läkare gjorde en undersökning på en familj där alla fyra barnen hade dött. Testerna visade sig att dom drabbats av arsenikförgiftning. Det finns historier om folk som rörde vid sina tapeter och strax efter så drabbades dom av andningssvårigheter och smärtor. William Morris förnekade hela tiden att arseniken i färgen skulle vara giftig och fick väldigt mycket kritik för detta. Till slut gav han med sig och började tillverkningen av arsenikfria tapeter. En liten mörk historia som tapeten du har där hemma bär på.

Jag har tidigare bott på gångavstånd från Millesgården i fyra år men har aldrig ätit på deras restaurang. En tabbe inser jag nu. Det duggregnar och vi beställer in varm soppa för att äta den i deras inglasade uterum. Jag ringlar olivolja på foccacia som jag en efter en doppar i soppan. Eftersom vi ändå var där så stryker vi även runt i paret Milles hus och tittar på stirriga skulpturer. Hittar mitt favoritrum som är den enorma salen med flera meter i takhöjd. Fastnar i deras kök och funderar på vad man äter till frukost om man bor i ett hus som detta. En kvinna sveper förbi oss i hög fart i glasgången så byxorna fladdrar och vi går ut i mörkret igen.

Du hittar mig även här:

När jag började sammanfatta det här året tänkte jag först att det skulle gå fort eftersom jag kände att jag inte gjort så mycket. Men det får jag snabbt ta tillbaka inser jag nu. Året 2018 har gett mig flera nya vänner, fått mig att ta upp läsandet igen, besökt platser jag bara kunnat drömma om innan men på samma gång fått mig att tänka på att ta mer klimatsmarta val när jag reser.

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut?

När jag fick i uppdrag att fotografera porträttbilder för BBC i januari nöp jag mig lite i armen, känns som en milstolpe att få skriva dom på listan av mina kunder.

Jag ställde ut mina fotografier från en resa till Milano på restaurangen Eataly på Östermalm tillsammans med Italian national tourist board. Milano är för mig en stad av kreativitet och skapande vilket jag ville lyfta.

Gick med i en bokklubb och plockade upp mitt läsande igen. Det ger verkligen någonting extra att faktiskt prata om en bok tillsammans med andra. Saker som man tagit som självklart i handlingen har någon annat läst in något helt annat i. Plus att jag vidgar mina vyer och läser sånt jag kanske inte skulle ha läst annars.

Blev inbjuden till Islands ambassad för Islands president och hans fru Eliza Reid var på statsbesök här i Stockholm. Hon pratade om hur mycket dom satsar på hållbar turism så att inte naturen ska ta för mycket skada nu när besöksantalet till Island är större än någonsin. Den här bloggen öppnar upp oväntade dörrar och helt plötslig sitter jag i samma rum som en tidigare svensk statsminister och högt uppsatta politiker.

Fotograferade till Volvos sociala medier i deras nyrenoverade lokal i Kungsträdgården och mötte upp brottaren Martin Lidberg som körde slut på morgonpigga idrottare.

Det här året har har gett mig flera nya vänner som jag lärt känna tack vare den bloggen. Älskar internet för det! Det är sån lyx att få vara omgiven av så många drivna, kreativa och inspirerande kvinnor som vågar gå sin egen väg.

---

Vart reste jag 2018?

Åre

Jag började året med att ta nattåget upp till Åre för en Winter Workation med ett gäng andra bloggare. Själv har jag inte stått på en snowboard sen jag var 17 år så det blev inget åkande nedför en backe för min del, vilket kanske är tur för annars hade jag nog brutit något ben. Istället åt jag långfrukost på Åre bageri, bastade på Holiday clubs spa, gjorde yoga med utsikt över Åresjön, körde skoter och klättrade på ett fruset vattenfall.

• Winter Workation i Åre 2018

• Restaurangtips: Crêperie & Logi i Åre

Riga

Åkte på kryssning/konferens till Riga tillsammans med Nordic TB för att prata om riktlinjer och om hur reseblogg-kollektivet ska ta sig till nästa nivå och efter den kryssningen är jag nu med i deras advisory board. Väl framme i Riga delade vi upp oss för olika utflykter och jag valde att gå på en stadsvandring. Staden var iskall och jag trodde jag skulle frysa halvt ihjäl. Åkte upp i ett blåsigt kyrktorn med vacker utsikt och värmde oss sedan i ett ombyggt garage för lunch och gick på ölprovning.

• Kryssning med Nordic TB till Riga

• Ett vintrigt Riga: Frostbitna takåsar, värmande ölprovning och lunch i ett garage

Luleå

Hälsade på min kompis Lisa som flyttat till Luleå och byggt ett fantastiskt hus. Hon var väldigt pepp på att vi var där som ni kan se. Promenerade över isen på isbanan, åt våfflor från en liten stuga på en ö och bastade så vi blev mosiga.

• Vandra på isbanan ut till en ö och äta våfflor i Luleå

• Ögonblick från ett hus i Luleå

Göteborg

Det här var en revansch till staden som jag bodde i några månader för många år sedan. Då blev allt fel i val av jobb och ingenstans att bo på riktigt. Men nu var staden så mycket gästvänligare och jag och David upptäckte deras imponerande Naturhistoriska museum, vackra Palmhus och strosade i fina butiker. Plus att vi fick tid med att hänga med mina vänner som bor i Göteborg.

• Guide till Göteborgs finaste butiker

• Göteborgs Naturhistoriska Museum

• Palmhuset i Göteborg

Torö

Följde med David till Torö där han brukar surfa och blev helt tagen av hur vackert det är där. Karg och vinpinad natur, känns som det finns mycket däromkring jag vill upptäcka mer av. Perfekt att det ligger hyffsat nära Stockholm.

• Surf på Torö

Seattle

Landade i hipster Meccat Seattle i juni tillsammans med Katarina och Sofia. Staden hade så mycket att se och låt mig inte ens gå in på deras obehagligt underbara second hand butiker. Måste sätta ihop ett inlägg bara om det, det var som det gick en trend i vackra och morbida ting. Annars bodde vi på ett väldigt fint hotell och betade av varje stadsdel till fots. Det som är positivt med att lida av jetlag och vakna 4 på morgonen är att man hinner med otippat mycket på en dag.

• Ace hotel i Seattle

• Fremont i Seattle - trollet under bron och en omhändertagande blomsterbutik

Alaska

Vi tog oss sen upp till Anorache i Alaska och mötte upp Lena för att hyra en bil och ge oss ut i vildmarken. Den här delstaten är så orimligt vacker. Vet inte hur många gånger vi var tvungna att stanna efter vägen för att vi ville ta bilder. Vandrade upp på bergstoppar, såg min första vilda björn och upptäckte övergivna hus. Allt jag gillar på samma gång.

• Låt mig få presentera The Herings

• 3 övergivna hus i Alaska

• Vårt första möte med Alaska

• Midsommarafton i Alaska

• Vandringen Savage Alpine trail i Alaska

• Var bor jultomten? I North Pole Alaska såklart

Island

När vi flög hem från Alaska och mellandlandade på Island stannade jag och Katarina några extra dagar för att upptäcka nordvästra delen av ön. Blev helt tagen av den övermäktiga naturen och dom gulliga lunnefåglarna. Spenderade en dag själv med att köra längs den södra kusten och insåg hur otroligt mycket turister det är där jämfört med resten av ön.

• Kex hostel och en upptäcksfärd på Reykjaviks gator

• 4 saker att se på södra Island

• Bada i den gömda poolen Seljavallalaug på Island

• Islands lunnefåglar på Latrabjarg

Frankrike

Lämnade Island och tog mig ner till södra Frankrike för att möta upp David som körde runt med vår bil mellan olika stränder på jakt efter bra vågor att surfa på. Vi tältade och firade tre år tillsammans på samma plats som vi gjorde vår första resa till när vi precis blivit tillsammans.

• Surfa och campa i Frankrike

Hälsingland

Hade en fantastisk helg när jag och två vänner tog bilen norrut för att hälsa på min kompis Eleonor som i somras bodde i en gullig liten stuga utan el och vatten vid en spegelblank tjärn. Vi spenderade vår tid med att sitta timmar på den lilla bryggan framför stugan och prata om olika kreativa projekt och livet, åka på loppisjakt och äta pizza på ett fält.

• Stugan vid den spegelblanka tjärnen

Lindö

Den här helgen var nästan för bra för att vara sann. Tillsammans med ett stort gäng andra bloggare träffades vi hemma hos Natahlie som bor på en väglös ö i Mälaren. Det var som vi var på vuxenkollo med massor av djur att kela med, badtunna att krypa ner i och kloka kvinnor att prata med.

• En Summer Workation jag sent kommer glömma

• Om att leva sin dröm

Örebro

Örebro har stått länge på min lista över städer jag velat besöka i Sverige. Staden gjorde mig inte besviken när jag äntligen åkte dit under några soliga dagar under hösten. Träden var färgade i orange och gult och en varm släpig höstsol värmde upp.

• Min kommande fotoutställning och saker att göra i Örebro

OSLO

Åkte över till Oslo tillsammans med vänner för att hälsa på Sanna och hennes lilla dotter. Blev lite nostalgisk när vi promenerade genom staden jag bott så många år i.

• 2 tips till dig som ska besöka Grünerlökka i Oslo

Lindö

Spenderade ännu en helg hemma hos Nathalie på Lindö, myste med hundar, pratade om framtidsplaner och avslutade med nakenbad i Mälaren.

• Vinterbad på Lindö

---

Insikter

Året 2018 har verkligen präglats av samtal om hur dåliga våra flygresor är för klimatet, bara det att vi har det nya ordet flygskam i vårt vokabulär säger en hel del. Insikten angående flygen är något jag verkligen tar med mig in i det här året. Det känns som flera har tagit beslutet om att aldrig flyga mer och det respekterar jag. Jag kommer inte gå ut och säga att jag aldrig kommer flyga mer. Men det jag kommer göra är mitt bästa i att ta medvetna val och välja miljövänligare transporter istället för flyg när jag ska resa, vilket jag redan gjort flera gånger under 2018.

Jag som inte kastar ur mig mina reseberättelser direkt kommer fortsätta skriva om mina resor från Georgien, Nicaragua, Seattle och Alaska som jag besökt dom 2 senaste åren. Så det kanske kommer se ut som jag flyger massor men så är inte fallet. Just nu sitter jag och planerar flera resor inom Sverige och Norge som förhoppningsvis kommer ske under 2019 där jag valt bort flyget.

En annan insikt är hur mycket jag älskar att vara hemma. Kanske talar emot mig själv som resebloggare att skriva det men så är det. Jag vill inte som förr resa och vara borta flera månader i sträck utan vill nu ha mer vardag och såsa runt i mjukiskläder här hemma mellan resorna. Kanske spelar det in att jag tycker vi fått det så mysigt här hemma med våra växter och prylar. Motsatsen till less is more är våra ledord.

---

Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2018?

Jolene med Dolly Parton. Det var en av mina favoritlåtar innan men är det ännu mer nu efter ha lyssnat på den 4567 gånger när vi körde genom Alaskas skogar. Dollys karakteristiska röst och hennes vackra vemod ljudsatte landskapet perfekt.

Du hittar mig även här:

Snart är vi klara med 2018 och det har dragit ihop sig för dom årliga tillbakablickarna och i vanlig ordning är jag vad man kallar en slowblogger. Det är som att jag måste låta en resa få landa i mig lite innan jag kan börja skriva om den. Jag har inte hunnit skriva om alla mina upplevelser från Nicaragua, Georgien, Alaska och Island som jag varit i dom senaste två åren. Har cirka 257646 stycken påbörjade blogginlägg jag inte hunnit skriva klart som bara ligger och väntar på att bli publicerade. Det ska jag ta tag i under nästa år!

Året 2018 har präglats av min klimatångest och jag har börjat välja bort flygresor i den mån det har varit möjligt. Under året har jag bokat fler tågresor både inom landets gränser och över till Norge. Jag har som mål att upptäcka mer av Sverige under nästa år och i veckan bokades även tågresan för nästa års första resa som går till ett slott jag ska bo på i februari.

Här kommer en sammanfattning på dom mest lästa inläggen under året och det är bara att klicka på bilderna så tar du dig vidare till blogginläggen.

---

3 övergivna hus i Alaska
Så kul att se att det är fler än jag som har en grej för övergivna hus!

Bada vid klipporna i Kristineberg och en kärleksförklaring till Stockholm

En fantastisk vacker dag i ett stekhett sommar-Stockholm som jag sent kommer glömma. Klipporna i Kristineberg kommer du hitta mig även nästa sommar, en ny favoritplats helt enkelt.

Stugan vid den spegelblanka tjärnen

Hälsade på Eleonor som bodde i en stuga utan el och vatten bredvid en vacker tjärn i den norrländska skogen. Vi åkte på loppisjakt och hängde på hennes brygga den största delen av tiden.

5 tips för att fotografera bättre i städer
Fototips verkar vara något ni gillar att läsa så det kommer det garanterat komma fler av under nästa år tänkte jag.

Guide till Göteborgs finaste butiker

Återupptäckte Göteborg och fick mersmak av staden. Blir nog en tur dit snart igen, känns som jag bara skrapade på ytan av vad som finns att se.

Torö surf
Följde med David ut till Torö när han skulle surfa och blev helt tagen över hur vackert det är där.

Guide till ett vintrigt Riga: Frostbitna takåsar, värmande ölprovning och lunch i ett garage

Ett iskallt Riga med den roligaste gatufotografibilden jag tagit i år. En nakenhund iförd overall som ser ut att komma från 90-talet. En oväntat bra kombination.

Utkiksplatsen på The Military Highway i Georgien

Georgienresan som jag gjorde för två år sedan men som jag inte kan sluta skriva om. Har fortfarande inte visat er allt därifrån. Verkar som att intresset för landet har ökat avsevärt den senaste tiden och jag förstår varför.

Midsommarafton i Alaska
Årets midsommar är nog den konstigaste jag någonsin haft. Hängde i en övergivet gruvsamhälle på dagen och avslutade kvällen med att titta på när lokalborna spelade softball med magnifika bergen i bakgrunden.

Du hittar mig även här:

Så var helt plötsligt julafton förbi och vi är nästan ute på andra sidan. Jag vet att ni är många därute som har en hel del flängande kvar men för min egen del har jag nu landat hemma igen efter två dagar i Täby och Norrtälje. I vanlig ordning har jag ätit mat tills jag legat utslagen i en soffa och dagens plan är att äta upp matresterna och spela tv-spel från min egna soffa.

Årets julafton började med att Elsa kom förbi på frukost och hade med sig lussekatter. En nyduschad David iförd en handduksturban fick det att se ut som han var en av dom tre vise männen som satt och njöt orimligt mycket över bullarna där i hörnet.

Jag önskar alla er fantastiskt fina läsare där ute en riktigt god och mysig jul!

Du hittar mig även här:

Vi går ner mot bryggan på Lindö med handdukar i händerna. Jag får för mig att det ska vara iskallt ute och har i vanlig ordning klätt på mig alldeles för mycket. Efter bara några meter får jag öppna upp min jacka. I min hand finns det ingen handduk för det finns inte en enda millimeter av min kropp som tycker att det är en bra idée med att bada när det är vinter. Visst har jag gjort det när jag var yngre men då har det alltid varit anslutning till en bastu och då går det mesta att härda ut.

Jag hade packat med mig handduken då det redan var prat innan att det kanske skulle ske när jag tillsammans med Malin, Wilda och Linda bestämde oss för att åka ut till Nathalie på Lindö. Men jag visste innerst inne att den skulle ligga orörd i min väska. I min hand är istället min kamera som kunde ta bilder på dom andra som hoppade i vattnet. Det är så nära jag var bekväm med det. Bara tanken att få den känslan av att iskallt vatten skulle krama om mig under vattenytan fick mig att vilja stänga jackan igen.

En efter en tar dom sig nakna ner i det kalla vattnet och vi som står kvar hejar glatt på. Nathalie får ur sig “herreguuuud” i falsett och hundarna förstår att något är på gång och kommer springande ut på bryggan för att titta sig nyfiket runt. Malin har vinterbad som rutin och glider sakta ner i vattnet utan ett ord när vattnet omsluter henne, som om hon går in i sig själv.

Wilda som jobbar inom Försvarsmakten rör sig omedvetet som en ballerina när hon drar handduken om sig. Där det hårda och det mjuka får ta lika mycket plats. Det gör mig glad att se dom här modiga kvinnorna kasta sig ut i vattnet. I en tid då vi pratar mycket om att vi måste dra ner på våra flygresor som vi tar för att bada i varma vatten är det här att verkligen att ta vara på det som finns här hemma. Minus solen och värmen då.

Brukar du vinterbada eller är du som jag som står kvar på torra land med varma kläder?

Du hittar mig även här:

Genom åren har jag strosat åtskilliga helgdagar på olika marknader med en kaffe i handen genom området runt Blå på Grünerlökka. Fast när jag verkligen tänker efter så var det nog varm choklad i koppen dom flesta åren eftersom jag lärde mig dricka kaffe först när jag var 26 år.

Första gången jag flyttade till Oslo var jag bara 19 år och det känns nästan overkligt när jag inser att det var 14 år sedan. Sammanlagt blev det nästan tre år som jag kallade Oslo mitt hem och det var även där mitt intresse för fotografi började. I timmar kunde jag promenera runt i Oslo med en lånad systemkamera som jag försökte lista ut hur den fungerade.

Promenera i området runt Blå

Det var inte utan att jag blev lite nostalgisk när jag reste till Oslo i mitten av november. Tillsammans med Löva och Cissi i matchande halsdukar hälsade vi på vår vän Sanna som nyligen fått barn. Sanna som var den jag flyttade till Oslo med när jag fortfarande praktiskt taget var en tonåring.

Med åren har jag tappat räkning på hur många gånger jag flyttat in i olika kollektiv för att jobba så mycket jag kunde ett bestämt antal månader så jag kunde ge mig ut och resa. För att sen komma tillbaka till Oslo helt pank och leta ett nytt kollektiv som har ett ledigt rum att flytta in i och sedan börja om allt igen. Efter ha levt det livet i 10 år så känner jag mig rätt klar med det men är oerhört tacksam för dom åren. Utan dom skulle jag inte vara den jag är idag.

Jag hade glömt bort hur stor skillnad det faktiskt är mellan dom centrala delarna i Oslo och Stockholm. Det slår mig när jag går genom Grünerlökka som är Oslos motsvarighet till Södermalm. Här i Stockholm är allt polerat och fixat och ingenting får sticka ut. I Oslo är husen mer färgglada och kan prydas av enorma konstverk målade på väggfasaderna.

I Grünerlökka hittar du området runt Blå (som är en nattklubb) där det känns som den ständigt är i förändring. Det finns alltid något nytt att se på väggarna, men den enorma takkronan som hänger i gången är ständigt närvarande.

Ät en bao till lunch på Noodles i Mathallen

Bara några minuter bort från Blå hittar du området som går under namnet Vulkan. Vulkan är ursprungligen en gammalt industriområde på västra sidan av floden Akerelva som bara för några år sedan fick nytt liv i sig.

Lokalen där Mathallen ligger i var det förr en järnindustri men som idag istället är fylld med restauranger som du kan välja och vraka mellan. Ni vet en sån mathall där alla väljer vad man är sugen på och inte behöver välja en restaurang där alla måste äta.

Längst in i hörnet på Noodles hittade vi ett bord och beställde in bao. För er som inte har koll så är det kinesisk ångkokt bröd med fyllning i mitten. Först kom dumplings som en mattrend och nu är det bao tydligen. På Noodles serverades bao tillsammans med dom godaste sötpotatis pomfritten jag ätit på länge. Missa inte dom!

Du hittar mig även här:

Var bor jultomten? Uppe i Nordpolen fick jag som svar när jag var barn. Men det jag inte visste var att det faktiskt finns en liten stad som heter North Pole i Alaska där det är jul året om.

Tänk att det redan är första advent! Jag har så mycket julkänsla det här året, vill bara linda in allt i glitter och tända mysbelysning. Nu lägger jag in 5:ans växel med julmyset! När vi äntligen är i julstämning passar det perfekt att visa er mitt besök i North Pole i somras. Det ligger inte alls i självaste Nordpolen som man kan tro utan hela 270 mil söder om den. En liten avstickare från motorvägen från Fairbanks så får du dig en överdos av julen oavsett månad på året.

---

Läs mer om Alaska:

Vårt första möte med Alaska
Vandringen Savage Alpine trail i Alaska
3 övergivna hus i Alaska

---

Vi kör det obligatoriska varvet runt samhället för att få ett grepp om det. Nästan allt har präglats av sitt namn och vi kör på gator som heter Santa Claus Lane, St. Nicholas Drive och Snowman Lane. Gatuljusen ser inte ut som vanligt utan är randiga som en polkagrisstång och inte helt otippat så har även McDonalds prytt sin skylt med polkagrisränder. Det är inte konstigt att över 500 000 brev varje år som adresseras till jultomten kommer hit då amerikanarna säger till sina barn att det är i Nordpolen tomten bor.

Men hur är det då för dom svenska barnens brev som skickas till tomten? Enligt Postnord så har jultomten en riktig adress som man kan skicka sina önskelistor till. Det enda man behöver skriva är Tomten, 173 00 Tomteboda. Alla som skriver sin adress i brevet får tydligen en hälsning till svar. Jag blir lite nyfiken vad tomten svarar när ma skickar brev till honom.

Har du testat att skicka ett riktigt brev till jultomten någon gång?

Det största turistattraktionen i North Pole är deras Santa Claus house som är fylld till bredden av allt du kan tänka dig inom juldekorationer. Det första som händer när vi kommer in är att bli erbjuden en polkagrisstång som jag går och småäter på när jag går zickzack mellan alla julgranar. Man skulle kunna tro att det är under vintern som det borde vara högsäsong att besöka den här platsen men det är precis tvärtom. Det är under sommaren som turisterna strömmar hit.

Såklart finns det att man kan få sitta i jultomtens knä längst in i lokalen. En liten kö har bildats men den är inte fylld av barn som man skulle kunna tro utan av vuxna som står redo med kamerorna. En äldre mannen sitter i knät på tomten och hans fru skrattar när hon tar bilden på dom båda. Är det bara jag eller ser det ut som mannen som sitter i tomtens knä skulle kunna vara tomtens bror?

Vi bestämmer oss för att ta en gruppbild tillsammans med tomten. Men ingen av oss var det minsta sugen att sitta i en främmande äldre mans knä som skulle kunna vara med i uttagningen till VM i manspreading. Jag och Katarina slår oss ner på fåtöljens armstöd i våra matchande prickiga kjolar och tomten ser ut som om han ska somna med öppen mun.

Utanför Santa Claus house står en enorm jultomte som når ända upp till grantopparna. Den är luggsliten och det vita på hans kläder har fått en liten grå ton. Solen skiner och renarna bakom ett stängsel ser även dom lite luggslitna ut då det ser ut som dom byter päls. Den starka solen lyser upp alla skavanker som annars göms i snön och mörkret under vintern.

Eftersom det är så varmt den här dagen blir vi sugna på glass som vi köper med oss och slår oss ner vid en liten tjärn. Vi skrattar lite åt ironin att den varmaste dagen på vår resa genom Alaska åker vi till staden med jul året runt för att äta glass.

 

Du hittar mig även här:

Jag vaknar upp på en yogamatta i Capreton med en hatt över mitt ansikte och en arm som somnat där den ligger slängd över mitt huvud. Sömndrucket tittar jag mig runt, tältet är redan uppsatt och David sitter i en campingstol och ler under en enorm tall och säger godmorgon ironiskt.

Samma natt hade jag flygit från Reykjavik och led fortfarande av jetlagen från Alaska som jag befann mig i innan jag var på Island. Eftersom flygbiljetterna var så dyra att flyga från Reykjavik till Bordeaux var jag tvungen att ta en mellanlandning i Barcelona fyra på morgonen. Inte nog med att jag inte sovit något var planet försenat och när vi väl hade landat ville planet inte öppna sina dörrar och vi som skulle byta flyg blir allt mer rastlösa. Var tionde sekund tittar jag på mobilens skärm för att se hur minutrarna tickar iväg och känner hur stressen bubblar upp och nästan äter mig inifrån. Mitt plan som ska ta mig till Bordeaux avgår snart. Så fort dörrarna öppnas väller vi som ska byta flyg ut som om vi stått i startgroparna inför ett lopp. Vi springer som om vi är jagade och med bara ett fokus i blicken, gaten. Jag kommer fram med flaxande armar precis när dom ska stänga gaten och flämtar fram ett tack till personalen.

Camping i Capreton

På flyplatsen i Bordeaux möter David upp mig och han kör oss ner till Capreton där jag sedan kommer ligga avslagen på en yogamatta. Med stapplande steg går jag förbi det bröliga franska tonårsgänget och mannnen med bar överkropp som grillar alla dagens måltider. Några meter bort står den konstiga husvagnen med nerdragna gardiner och massor av porslinsdockor uppställda i fönstret. Ibland står kvinnan med sitt intensivt röda hår vid dörren till husvagnen och tittar granskande på alla som går förbi. Snart blir dom bekanta ansikten och karaktärer som vad man närmast kan kalla grannar under vår vecka på campingen.

Ordning och reda var inte riktigt våra ledord. Bilen var konstant i ett mindre kaos som vi gjorde försök att styra upp men slutade ändå oftast i meningen Har du sett…?

JAKTEN EFTER VÅGORNA

Vi tittar på appar för att se vart dom bästa vågorna kommer vara under dagen. Kör mellan olika stränder och ställer oss på den varma sanden för att blicka ut mot havet. Inte för att jag vet exakt vad jag skulle titta efter men lär mig snabbt hur dom ska rulla in mot stranden i rätt vinkel och inte vara för stökiga. David pekar på en plats med mindre folk i vattnet långt bort från vart vi står där alla bitar verkar falla på plats.

Jag får ett meddelande när jag är i Alaska om en varning från David att allt inte är som vanligt. Tydligen hade det skett en olycka vid en skäggtrimning och allt skägg hade rykt. Det är ovant att se honom i skäggstubb, men snabbt vänjer jag mig och gillar det.

Vi dricker öl på samma restaurang på torget i Capreton som vi gjorde för tre år sedan. Den där sommaren för tre år sedan som vi officiellt blev tillsammans och gjorde vår första resa ihop. Konstigt att sitta på samma ställe när tre år har passerat och tänka på hur mycket som har hänt sedan dess. Allt det fina men även allt det fruktansvärda som vi tagit oss igenom. Bredvid oss skriker ett gäng belgare rakt ut mot teven som visar fotbolls-VM.

Vi lämnar Capreton bakom oss och kör norrut mot Holland för att hälsa på min släkt.

Tjejen i receptionen ler ursäktande och samtidigt nickar på huvudet när jag frågar om skylten stämmer. Jorå det var helt fullt på campingen. Jag visste att det var för bra för att vara sant när vi gled in genom det gulliga samhället 8 på kvällen med sina slitna stenfasader med ringlande murgröna på sig. Vid den här tiden har alla campingreceptioner stängt i regionen när vi körde över den lilla stenbron mot vårat sista hopp.

Vi visste att vi kunde sova i bilen men det hade vi ingen lust med när vi suttit i en bil och kört långa timmar på motorvägen. Vi ville bara sträcka ut våra kroppar på en luftmadrass och få en hel natts sömn eftersom vi skulle repetera allt dagen efter.

Men tjejen har en lösning på vårat problem och hoppar upp från stolen och leder mig bakom huset som receptionen ligger i. Samtidigt som hon går framför mig tittar hon bakåt och säger att vi kan sova på savannen. Jag förstår ingenting. Vi passerar barn som leker på en ställlning och kommer fram till ett gult knähögt gräs med små rum klippta för att slå upp tält på.

Det var på savannen som vi spenderar vår sista natt i Frankrike.

Du hittar mig även här: