- I samarbete med NordicTB, Warsaw Tourism and Polish Tourist Organisation och är en del av kampanjen #LifestylePolen #WarsawAdventures. -

Nästan exakt vid den här tiden för ett år sedan var jag i Gdansk. I år ska jag upptäcka en helt för mig ny stad i Polen och det är Warszawa tillsammans med en annan resebloggare Helena från oh Darling under fem dagar. 

Vill du se hur det ser ut och mina få mina bästa tips så kommer jag uppdatera både min Instagram, Twitter och Facebook under mina fem dagar i staden. Ses där! 

Du hittar mig även här: 

Ojoj den här månaden är verkligen hektiskt för mig. Jag var till och med tvungen att packa upp min backpacker ryggsäck samma dag som jag kom hem från Nicaragua för att slänga in allt i tvätten. Jag brukar packa upp relativt fort men att tvätta samma dag ja det hör inte till vanligheten. Men vad ska man göra när jag bara är hemma tre dagar för att sen resa till Warszawa på fredag, flyga tillbaka till Stockholm på tisdag för att vara hemma en dag för att sedan åka på en kompis bröllop i Birmingham.

Ni kommer kanske ihåg Ruska som jag och David åkte ner till Tbilisi i Georgien för att hälsa på förra sommaren? Nu har hon blivit kär i en engelsman och vi ska få gå på ett engelsk bröllop. Jag älskar att gå på bröllop. Få klä upp sig till tänderna, alla är på så gott humör och en massa kärlek. Jag har varit brudtärna på många bröllop, fotograferat åtskilliga bröllop men aldrig bara gått dit som en gäst. Det ska bli en ny erfarenhet. 

Helgen 22-24 kommer mina barndomsvänner på besök i Stockholm. NI vet dom jag tidigare åkt till Köpenhamn oh Gdansk med. Jag behöver inte åka långt den här gången för våra årliga weekends. Någon av er kanske sitter inne på tips för saker som händer i Stockholm den helgen? 

Sen avslutar jag månaden med att hoppa på tåget till Värmland för att hälsa på Eleonor med samma gäng som förra gången. Då blir det i vanlig ordning skogspromenader, magknip av skrattattacker och en hel del prosecco. 

Som ni förstår är jag riktigt pepp inför den här månaden. Känns så roligt att kicka igång jobbhösten med en sån här bra månad!

Du hittar mig även här:

NU är vi hemma från Nicaragua! 

Jag har tagit mig en välbehövd semester från allt fram tills igår när vi kom hem till Stockholm. Den senaste veckan har vi befunnit oss nästan längst upp på Nicaraguas västkust där vi bott i en skrultig liten hydda med inget wifi och middagar åts vid långbord med dom andra besökarna. Jag har somnat varje kväll innan klockan 21 och vaknat 5-6 på morgonen. Jag har mer eller mindre ställt om mitt liv efter solen ljus. Legat i hängmattor, läst ut böcker, gullat med en hundvalp och laddat hela kroppen med ny energi. Det var så längesen som jag kände mig utvilad efter mitt mardrömsår att jag knappt kom ihåg hur man  gjorde för att slappna av. Tydligen så har hög luftighet och ett brusande hav en sövande effekt på mig. 

Vi hade tyvärr en mellanlandning i Houston på hemresan och som ni vet har det varit katastrofläge där och kanske blir det ännu värre med den nya stormen Irma som verkar vara vara på väg dit med. Det ledde till att när jag väl kollade min mailkorg nån dag innan vi skulle flyga hade jag fått ett mail från vårat flygbolag med rubriken "Your flight is cancelled". Den meningen var inte rolig att läsa, så vi kunde inte göra annat än att ta oss till flygplatsen i Managua där vi blev stående i ett pyttelitet kontor och försökte komma på något annat plan. Tyvärr så fanns det inget annat plan till Europa förrän dagen efter och vi fick helt enkelt vänta snällt en dag extra i Managua. Men efter åtskilliga byten och alldeles för många timmar på flyg kom vi hem igår. 

När vi reste till Nicaragua drabbades jag av den värsta sortens jetlag och var vaken tre på natten och sov bort dom första dagarna för jag blev så skev. Ska man ställa klockan till lokaltid redan på planet och försöka sova dom timmar som är natt på destinationen eller är det oundvikligt och det inte är nått man kan göra?

Någon som vet hur man gör för att minska jetlag så mycket som möjligt? Har du något knep? 

Du hittar mig även här:

Efter en över 24 timmar lång flygresa med två byten och ett väldigt krångligt USA som hade flertalet säkerhetskontroller som om vi skulle stanna i landet när vi bara skulle mellanlanda i Houston kom vi äntligen fram sent på kvällen i Managua som är Nicaraguas huvudstad.

Eftersom inrådan av både Sanna och Liz som tidigare rest runt i landet som sa att vi kunde lika gärna skippa huvudstaden då den inte är något att hänga i julgranen så delade vi en taxi följande morgon till busstationen tillsammans med två amerikanska tjejer som också bodde på samma hostel. Nog för jag brukar vara snurrig men ena av tjejerna hade på riktigt åkt till flygplatsen hemma i USA och kommit på när hon var på flygplatsen att hon glömt att ta med sig bagage. Vem gör ens det? När vi frågade vart i landet dom skulle åka strax innan vi gick mot vår buss som skulle ta oss till Granada fick vi till svar att det visste dom inte. Det var inte mycket dom hade koll på märkte vi. 

Vi spenderade två nätter i Granada och tyvärr drabbades vi av den värsta sortens jetlag. Jag var helt skev i mitt sovmönster så jag vaknade redan klockan tre varje morgon och eftermiddagarna sov jag tyvärr mest bort. Men för att göra det bästa av situationen så plockade jag med mig kameran och en jetlagad pojkvän ut till den gamla kyrkan Guadalupe för att fotografera i morgonljuset. Det märks att den byggdes redan på 1600-talet med tanke på att fasaden kändes som den skulle vittra sönder vilken sekund som helst. Jag är ju som ni vet sen tidigare väldigt svag för väderbitna byggnader. 

Granada är Nicaraguas äldsta koloniala stad där det är väldigt tacksamt att vandra runt planlöst i för den är så färgglad. Vart man än vänder sig är det någon fantastisk vägg man vill rikta kameran mot. 

Det var omöjligt att att inte spricka upp i ett leende när jag såg hur nöjd den här hunden var av att få åka moppe. 

Hostel i Granada

Vi valde att bo på Hostel De Boca en Boca som har en lummig liten innergård med bananträd och huskatter som gärna kröp upp bredvid gästerna för lite gos. Stort plus att det var gratis kaffe hela dagen och pannkakor till frukost som ingick i priset. Vi sov i ett 10 bädd sovsal för ca 65 kr natten, om du ska sova där så fråga om ett rum som inte ligger ut mot gatan om du vill ha sovmorgon. För det är väldigt lyhört och du kommer garanterat vakna när gatan utanför vaknar. Under natten har dom en nattvakt som håller koll på att ingen obehörig kommer in. Inte för att jag någonsin var orolig för vår säkerhet i Granada. 

Äta i Granada

Jag kärade ner mig totalt i Garden cafe som vi både besökte för lunch och frukost. Det ser rätt anonymt ut från gatan där det ligger på ett hörn men när man kommer in skymtar man den gröna innergården som borden står uppställda runt om där grundarna har återskapat det att se ut som ett gammalt spanskt kolonialist hem. Om ni ska äta något där så är det deras avokado toast och breakfast burrito!

Du hittar mig även här:

Jisses vad jag behöver köpa en ny dator. Min stackars dator har varit min följeslagare sen 2011 och nu är den verkligen på sista versen. Trög är bara förnamnet. Framförallt märks det när jag redigerar film som tar evigheter och ibland river jag mitt hår då den helt plötsligt kollapsar utan att jag hunnit spara. Till hösten är det jag som unnar mig en ny dator. 

en film om att hyra en egen ö

Idag har jag ändå lyckats få ihop en film från våra dagar när vi hade en hel ö för oss själv i Ålands skärgård.   Det gör något med en när man åker till en så pass avskärmad plats och ägnar dagarna med att inte göra någonting viktigt. Jag har satt ihop en liten film som fångar dom där små ögonblicken vi hade på ön Lökskär. Hur dagarna flöt ihop med varandra och som fylldes av bastu, bad och grillning. Vi gick barfota på solvarma klippor, tittade ut på havet, spelade spel och jag stötte på en huggorm. Vet inte om det var jag eller ormen som blev mest rädd. Åland hade jag aldrig tidigare tänkt på som en plats att åka till på semester. Men nu har något väckts i mig för jag är riktigt sugen att fortsätta upptäcka fler av deras över 6000 öar. Tänk dig att få paddla runt bland öarna och övernatta i stugor eller tälta längs med vägen. Det hade verkligen varit drömmen! Det finns så mycket vackert att upptäcka som inte kräver ett långdistansflyg.

Men apropå andra sidan jorden så börjar resnerven spöka riktigt rejält nu eftersom jag och David åker till Nicaragua imorgon. Jag kan knappt hantera peppen just nu!  Jag har inte backpackat sen min senaste jorden runt resor men det var snart åtta år sedan så det kommer bli lite ovant men framförallt kul! Älskar den där frihetskänsla som infinner sig när man har ryggsäcken på ryggen och man kan bestämma helt fritt hur den kommande dagen ska bli. 

Du hittar mig även här: 

Jag hade blivit tipsad av en vän om Stockholms mest undangömda takterass hade öppnat i Stockholm och kände genast att det vill jag upptäcka. Så jag bjöd med mig Katarina från Äntligen Vilse, Sofia från Fantasiresor och Annie från Vegokäk. Extra roligt att få umgås lite med Annie som jag nyligen lärt känna. Vi träffades första gången i våras på Influencers of Swedens konferens då vi delade bil på hemvägen. Så en solig söndag i juli möttes vi upp i Haymarket hotels reception och hämtade ut ett rumsnyckelkort och fick instruktionerna att åka upp till åttonde våningen och gå in i rum 810. Bakom dörren gömmer sig en svit och deras tillhörande balkong slog vi oss ner för att dricka drinkar med tiki-tema och samtidigt blicka ut över staden. 

För att boka bord skriver du på Haymarkets facebook event och frågar om det finns lediga bord. 

Öppentider 2017: 

17.00 - 22.00

Datum: 

Augusti:  6, 7, 13, 14, 20, 21, 27, 28

September:  3, 4, 17, 18, 24, 25

Du hittar mig även här: 

Tanken av att hyra en egen ö med en enda stuga på sig låter som en dyr historia men det behöver inte vara det. Du behöver heller inte resa särskilt långt för att uppnå den drömmen!

Ibland kan jag längta mig bort till en avskild plats långt ifrån Stockholms fartfyllda gator där jag kan rensa tankarna och göra ingenting. När resebloggarna  Sofia från Fantasiresor och Katarina från Äntligen Vilse  frågade mig om jag ville följa med till en ö i Ålands skärgård för att bo i en eremitstuga tackade jag ja direkt. Det var precis det jag behövde efter en stressig vår och framförallt såg jag fram emot tystnaden. 

Hyr en stuga i ålands skärgård

Ålands skärgård var för mig helt outforskad. Jag hade sett det glida förbi från ett fönster på en kryssningsbåt till Finland men inte mer än så. Tom som äger ön Lökskär berättade för oss att allt började med att han kom till ön som barn med sin familj och då brukade dom tälta i en liten vik innan stugan som finns där nu byggdes. Han är den tredje generationen som kallar Lökskär sitt andra hem. Om du själv börjar tänka tanken på att köpa en av Ålands 6000 namngivna öar så måste jag tyvärr krossa den drömmen då dom har som lag att bara ålänningar får äga öarna där. Så att hyra ön Lökskär tillfälligt är det närmsta många av oss kommer komma till ödrömmen. 

---

Läs mer: Här kan du se en film från våra dagar på ön

---

TIllgång till egen strand och bastu

Vid vattenbrynet låg en liten mindre stuga som var öns vedeldade bastu. Jag fick i uppdrag att värma upp den när dom andra lagade mat uppe i den större stugan. Varje gång jag öppnade luckan till bastaggregatet för att lägga på mer ved fylldes min näsa av den goda och varma doften av virke. När middagen var uppäten tassade vi ner barfota på stenarna mot bastun med handdukar virade runt kroppen. Luften var kall och skymningen hade precis lagt sig över havet. När värmen blev för mycket skyndade vi oss ut och tog stapplande steg ut i det iskalla vattnet. Ett snabbt knäböj och ett simtag senare skyndade jag mig upp och in i värmen igen. Det är ändå personligt rekord för i år, jag som mest brukar doppar fötterna i det kalla nordiska vattnet. 

Vi fördrev tiden med att lyssna på olika sommarprat, bada och ligga på dom varma stenarna. Men den mesta delan av tiden spenderades åt att sitta på verandan prata om drömmar och gamla minnen samtidigt som vi tittade på fåglar som dök ner i vattnet efter fisk.

---

---

Mysigt och personligt på familjeägd ö

Tom berättade att det inte bara var hans familj som i flera generationer som bott på Lökskär utan även en liten svala. Samma lilla svala återkom varje år och byggde bo på samma ställe under takåsen i stugan som bastun låg i. Varje gång vi gick förbi svävade den fram och tillbaka för att hålla koll på oss och varna att inte komma för nära. En av dagarna när vi skulle gå ner till där man diskade lyckades jag till och med fånga den på bild.

Det underbara med att bo på en sån här ö är att man spenderar så mycket tid utomhus. Tråkiga saker som diskningen blir genast mycket roligare om man får ha en ljummen bris som rör runt i håret och ljudet av vågskvalp i öronen när man  blicka ut över havet. 

Vi kämpade på in i det sista med att sitta ute men myggen jagade oss in till soffan. Den delen av stugan där två våningssängarna och vardagsrummet var hade ett stort panoramafönster som gjorde att vi fortfarande kunde fortsätt att blicka ut mot havet trots att vi var inne. Vi tände några värmeljus och spelade sällskapsspel till vi inte kunde hålla ögonen öppna längre. Kanske är det något med den friska havsluften som knockade oss.

Hur man tar sig till Lökskär i Ålands skärgård

Du kan boka stugan på antingen på booking.com eller på Eckerölinjens hemsida och mer information om Åland hittar du på Visit Åland. Stugan har sex bäddplatser och att hyra ön kostar ca 1700 per natt. Så är man ett gäng blir det väldigt prisvärt. 

Billigaste sättet att ta sig dit är att åka med en Viking line båt till Mariehamn som bara tar ca fem timmar från Stockholm. Ett tips är att boka resan med hytt för av någon anledning blir det billigare än utan. Vår resa tur och retur kostade endast 157 kr/person med hytt. Om dutar morgonkryssningen så kom ihåg att boka ett ord för frukosten. Lär från oss som inte hade gjort det och insåg att det var helt fullbokat i alla frukostrestauranger och fick stå och vänta på att folk skulle äta upp. 

I Mariehamn kan du köpa med er all mat ni kommer behöva under dom dagarna ni ska vara ute på ön. Busshållplatsen hittar du vid stadens stadsbibliotek som inte är svår att missa med sitt klocktorn. Bussresan mellan Mariehamn och Hummelvik kostar 4,5 euro och tar cirka 1 timmes resa.  

Väl framme i Hummelvik hoppar du av bussen innan den kör upp på en färja. Vi fattade inte riktigt att det var där vi skulle hoppa av. Tur att Tom gick på bussen och frågade om det var vi skulle ut till Lökskär. Där vid den lilla hamnen låg hans vita motorbåt redo att ta oss ut till ön. Jag satte mig längst fram i fören, snabbt kom vi upp i en hög fart och bara 10 minuter senare gick vi land på det som skulle vara vårt hem dom kommande dagarna. 

 

Du hittar mig även här: 

Som ni kanske har märkt har det varit väldigt låg aktivitet här på bloggen den senaste tiden. Jag har behövt pausa lite från allt efter en väldigt intensiv vår som verkligen har satt mig på prov. Att plugga, driva företag, tömma ett helt hus på minnen efter mina föräldrar och försöka hantera min sorg efter mamma blev lite för mycket. Jag stod och balanserade på kanten för utbrändhet och kände om jag inte drar i handbromsen nu så kan det gå illa. 

Jag håller sakta men säkert att komma tillbaka till mitt rätta jag genom väldigt mycket vila. Det som har krävts var att inte göra nånting. Att inte ha några krav på mig. Men även att ha något att se fram emot. Så i augusti åker jag och David till Nicaragua i tre veckor. Planen är att surfa och bara ha semester. 

Efter vår förra surfresa till Fuerteventura så kom vi till insikten att vi var i väldigt dålig form och det skulle inte upprepas under denna resa. David som tar det hela mycket mer seriöst än mig lånade hans pappas våtdräkt, tejpade ihop en gammal vindsurfbräda från när han var barn som legat och samlat damm i hans föräldrars stuga i skärgården. Sen hoppade han i det kalla vattnet och paddlade runt ön. Själv är ju jag nordens kanske största badkruka så jag nöjde mig med att att doppa fötterna och sitta och läsa på bryggan. 

Följ gärna min Youtube kanal som jag startat med film från mina resor. 

Du hittar mig även här:

Helt öppet längs med en gata i stadsdelen Weissensee ligger Berlins övergivna barnsjukhus (Kinderkrankenhaus-Weißensee) och det är bara att hoppa över stängslet så är du inne.

När du hoppat över stängslet så går du in i huset till vänster som enligt min mening var bäst. Varje rum hade ett tema och var helt maxade från golv till tak. Men tänk på att graffitikonsten ändras med tiden så det kanske inte ser ut exakt så här när du besöker det. 

Min min här är oslagbar, som ni kan se så gillar jag övergivna hus.  (foto: Amanda Nilsson)

Övervåningen var tyvärr helt förstörd efter en brand där någon skrivit den här morbida texten på en av väggarna. 

Jag är inte rädd för många saker men det som gör mig helt svag i benen är höga höjder. För att ta sig upp övervåningen i ett av dom andra husen så var det bara själva trappstegen kvar och ingenting att hålla sig i med luft på båda sidorna som man såg golvet flera våningar ner. Stoffe kände att det var som en trappa ur ett  tv-spel, nu spelar jag inte så mycket tv-spel men jag kan visualisera det. Läskigt hur som helst, se till att knyta skorna innan du går upp för man vill inte snava på något. 

Jag står och pratar med två av mina klasskompisar och ser helt plötsligt hur Tova kommer springande emot oss med uppspärrade ögon längs med en korridor som slutar där vi står. Bakom henne springer en stor svart schäfer som jagar henne. Det är en syn jag inte kommer glömma. Vad vi inte visste var att den bara ville leka och Tova var hundrädd men min första instinkt var att den gick till attack. Lyckades få en bild på hundens ägare som var riktigt skum och hade av någon konstig anledning handklovar i bakfickan. 

Vågar du besöka det övergivna barnsjukhuset i Berlin?

Glöm inte bort källaren men den delen är inte för den ängslige. Det är kolsvart och man är tvungen att lysa sig fram med hjälp av mobilen. Det är kaklade rum som folk har skvätt röd färg och skapat handavtryck på väggar och dörrar. Om man gillar känslan av att kliva in i en skräckfilm så varsegod!

 Bra att veta innan du besöker
Det Övergivna barnsjukhuset: 

Hansastraße 180, Berlin
Närmaste spårvagnshållplats: Giersstr.

Ha på dig stabila skor för det är mycket skräp på marken och håll utkik vart du sätter fötterna men även vad som sker ovanför dig för huset är i ett väldigt dåligt skick och vissa delar kändes som om dom skulle kunna kollapsa.  

Du hittar mig även här:

Tänkte att vi skulle kolla på vad som hände i mitt lliv under april genom min mobil. 

Jag fick besök av Eleonor och jag tog henne till Gullvivans blomsterhandel som ligger gångavsånd från där jag bor. Den här butiken är helt fantatsisk som ni kanske ser. Den är så långt bort som man kan komma från Interflora med sin brokiga inredning. Befinner du dig på Lidingö så är det väl värt ett besök. 

Våra egna tomatplanter börjar ta fart!

Mina mest lästa blogginlägg under april: 

Restaurangguide för Gdansk

5 tankar jag tar med mig från The Influencer convention

April bjöd ju inte direkt på massor av vackert väder utan kändes mest såhär. 

Bjöd över lite vänner på middag. 

Vi tog en kurs i konstnärligt ledning med klassen på en teater.

Vi hade även något som hette Lära av varandra. Det här är från Tomas lektion i hur man skriver på japanska. Kommer inte riktigt ihåg vad jag skrev för något men nån betyder sushi och dom små grejerna längst ner till vänster betyder skog. Om du kan japanska ryser du nog av min handstil. 

Sen hittade jag detta på golvet i ett av rummen.

Vek mig av skratt när jag hittade detta på Facebook. Mitt efternamn betyder tydligen Southeast Florida libary information network nånstans i Florida. Men sen när jag zoomade in på deras profilbild brast det helt. Varför har dom spadar och en dator med på sin bild? Så många frågor men så lite svar!

Du hittar mig även här:

Nu är jag hemma igen efter några intensiva och stekheta dagar i Berlin tillsammans med mina klasskompisar och lärare på Projektverkstan. Har suttit hela dagen vid mitt köksbord, redigerat bilder på dom och blivit alldeles varm i hjärtat. Vi har under ett års tid svurit, skrattat, gråtit (hehe, det är nog mest jag som sysslat med det) och stöttat varandra i våra projekt. Vi håller på med så olika kreativt skapande men har förbluffats av att vi har samma hjärnspöken och problem i våra processer. Det har varit en befrielse att veta att man inte är ensam med sina tankar. Det kan ju vara lika underbart som svinjobbigt att jobba med sin kreativitet, som om hjärnan ibland slår knut på sig själv. Att vårt år tillsammans lider mot sitt slut är sorgligt men jag tröstar mig med att jag fått många fina vänner på köpet. 

Jag håller på att sätta ihop en guide till det alternativa Berlin där jag ska tipsa om övergivna hus, en bar där man kan ta av sig skorna och borra ner fötterna i sand och såklart vart du kan hitta den godaste vegetariska hamburgaren. Så håll ut! 

Här har ni mig när jag fotograferar, jobbar ej med ergonomi som ni ser. Den andra är från sista dagen då dom tidigare nätternas sömnbrist gjorde sig påmind i kombination med matkoma och 30 gradig värme. Efter ha inte sett solen på så länge fick sig våra bleka hudar sig en chock. 

Du hittar mig även här:

Igår kväll satte jag mig på planet till Berlin tillsammans med min klass från Projektverkstan och är här tills på fredag. Tänk att det var hela sju år sedan jag var här sist. Då var det under en resa med folkabussen och det var bara krångel. Men den här gången kommer det bli helt annorluna och mycket bättre, det vet jag! 

 Har ni några tips för Berlin?

Du hittar mig även här: